SAC:S PRINCIPFÖRKLARING 2022 med kommentarer

Det främsta dokument som styr SAC kallas Principförklaringen. För att vara medlem måste man godkänna vad som står i den.

Men vad står i den egentligen?

Det finns massor med sanningar man inte kan läsa till sig genom bokstaven i stadgar och dokument, man måste tolka dem. Det torde vara ganska svårt att i Marx eller Lenins alla skrifter hitta något om att kommunisterna efter revolutionen skall ta ner hela tsarfamiljen i en källare och sedan mörda dem. Ändå var det vad som hände! Samma gäller syndikalisterna: För att få reda på vad de tycker måste man tolka deras dokument, så man kan dra slutsatser hur de kommer att reagera. Ett annat intressant studieobjekt är förstås motiveringen till vad som står i dokumenten, och varför de byts ut.

Den tidigare Principförklaringen var från 2009 och redan en anakronism (se nedan). Språket påminner om vänstersekterna från sjuttiotalet, med mässande upprepningar av ord som ”exploatering” och ”slagkraft”. Ganska få i dagens samhälle går till jobbet varje morgon och känner att de blir ”exploaterade”. En annan utmärkande del från 2009 års version är hur SAC ältar om och om igen att de tror på sig själva, att man måste tro på sig själva, att de kommer lyckas för att de tror på sig själva…..

Det låter mer som självhjälpsterapi än ett facklig dokument. Att hypnotiskt mässa att man måste ”tro på sig själva” är knappast något som attraherar människor att bli medlemmar i en fackförening. Motsvarande skrifter i LO eller Handels har inte den sortens formuleringar.

Så en förändring krävdes.

Den nuvarande Principförklaringen antogs på kongressen 2022. Under den korta tiden mellan 2009-2022 har SAC mer än halverats. De är bara ett par tusen medlemmar kvar. SAC syns knappt någonstans i den svenska idédebatten. De har inga pengar kvar och försöker förtvivlat rekrytera illegala invandrare för att åtminstone kunna upprätthålla någon verksamhet i de få städer SAC finns kvar. Den nya Principförklaringen är ett desperat försök att vända trenden. Det kommer inte att lyckas.

Orsaken till att SAC nästan är utplånad är inte den ena eller andra formuleringen i Principförklaringen. Det är ett självbedrägeri. Här följer den nya texten med kommentarer:

SAC 2022 principförklaring

1. Syndikalismen är en internationell fackföreningsrörelse. I Sverige är rörelsen representerad genom framförallt Sveriges arbetares centralorganisation (SAC). Denna principförklaring uttrycker SAC:s aktuella förhållningssätt och strävanden. Texten kommer därför att behöva förändras i takt med att vår fackliga organisering och det omgivande samhället utvecklas.

– Inte mycket mer än ett konstaterande att de är antinationalister, och om-skriver sina texter när det behövs.

2. SAC anser att de fackliga organisationerna har en dubbel funktion. På kort sikt går den fackliga kampen ut på att genomdriva omedelbara förbättringar av livsvillkoren: högre löner, minskad stress, kortare arbetstid, stopp för sexuella trakasserier, bättre balans mellan jobb och fritid/familj etc. På lång sikt är de fackliga organisationerna redskap för att demokratisera arbetsplatserna och därigenom bygga jämlika samhällen. Produktionen av varor och tjänster ska förvaltas av oss som gör jobbet. Produktionen måste också förändras radikalt för att anpassas efter mänskliga behov och ekosystemets ramar.

– Det som gör syndikalism till just syndikalism är att de anser att facket skall ha samma roll i ett land som partiet i en kommunistisk stat. Vilket slås fast här. Det slås även fast att de vill ha ”demokratisering av arbetsplatsen”. I klartext betyder det att alla på en restaurang skall ”rösta” om vad de skall servera istället för ägaren; samt att alla skall rösta om hur mycket salt i soppan, istället för att kökschefen bestämmer; samma gäller för sjukhusen, där alla har lika mycket att säga till om huruvida man skall operera en blindtarm eller inte, istället för att läkaren tar beslutet (vad som händer om det blir lika många röster för ja som för nej kan inte syndikalister svara på); på sjön får man demokratiskt besluta om man skall spara tid och segla genom en farliga skär, istället för att experten på navigation tar beslutet, osv, osv.

Tillsammans med nästa punkt, jämlikheten, betyder det att alla människor skall bli exakt likadana – att ta bort ägandet är en sådan strävan, eftersom alla skall äga exakt lika mycket, dvs ingenting alls (se vidare under punkt 8).

Värt att lägga märke till är också bristen på svar! Sista meningen talar om att man skall ändra produktionen, men som vanligt kan ingen inom socialismen berätta hur den skall förändras, vem som skall bestämma anpassningen och ramarna eller vem som avgör vilka behov som kommer först.

3. SAC:s demokratiska ledstjärna är att alla som berörs av beslut ska ha rätt att påverka besluten. Genom att bygga medlemsstyrda fackföreningar kan anställda utveckla den kollektiva styrkan och kompetensen att införa personalstyrda arbetsplatser i alla branscher. SAC anser att den enda legitima arbetsledningen är den ledning som de arbetande har valt, som följer riktlinjer från golvet och som omedelbart kan avsättas underifrån.

– Ett samhälle fungerar så här: först väljer man regering, eller ett råd om man hellre vill kalla det så. Detta råd tillsätter kommittéer för olika områden. Har man problem med besluten så överklagar man till Rådet. Man bråkar inte med kommittén.

En arbetsplats, liksom samhället, består av massor med olika delar. Om en del av helheten, tex städarna på ett sjukhus, kanske 5-10% av styrkan, inte gillar läget på arbetsplatsen, kan de då förklara ledningen ”illegitim”, för att den inte följer de 51% av städarna som är missnöjda, eller måste de följa gemensamt fattade beslut från 51% av ALLA de 100% – städarna, läkarna, sköterskorna, teknikerna med flera – som är anställda på sjukhuset? Detta, och mängder med frågor till, är saker som syndikalister inte berättat under de hundra år de funnits.

Om städarna i exemplet måste följa gemensamt beslut: vad blir det då kvar av ”självbestämmandet”? Då fungerar ju LO på samma sätt.

En annan sak man får komma ihåg är att i syndikalisternas drömsamhälle är ledning och arbetare samma del av arbetsplatsen! Ägandet är ju avskaffat, alltså finns det ingen motsättning mellan ägare och anställda. Motsatser kan inte finnas då arbetare och ledning är del av samma gäng. Så vem finns kvar som representerar arbetarnas intressen? Svaret är ingen. Och det har visat sig med SAC:s egna anställda vilka inte har några rättigheter alls!

4. På varje arbetsplats där det finns minst tre syndikalister kan en driftsektion bildas. Det är en lokal fackförening för alla yrken utom cheferna. Våra driftsektioner är självbestämmande i lokala angelägenheter och tillämpar direkt demokrati. Syndikalister kan också bilda tvärfackliga grupper för alla anställda utom cheferna. Sådana grupper kan vara understödda av fackföreningar eller utgöra ett fristående samarbete mellan arbetskamrater.

– Ett kul faktum om självbestämmande: visst får sektionerna bestämma om de skall strejka. Men vad behöver man för att strejka? Pengar. Vem bestämmer över strejkkassan? Svar: Ledningen! Det är den centrala instansen som bestämmer vem som får understöd. Så visst, alla kan bestämma om de får strejka, men vill de inte svälta får de så snällt underkasta sig den stora starka centralorganisationen – precis som i LO.

Så mycket var SAC:s ”självbestämmande” värt.

5. Syndikalister sätter personalens gemensamma intressen i första hand. Syndikalister verkar för en tvärfacklig sammanhållning mellan alla anställda. Det långsiktiga syftet med att bygga driftsektioner och tvärfackligt samarbete är att den arbetande befolkningen ska ta över driften av samhällsekonomin.

• Bara upprepning.

6. SAC ser den direkt aktionen som medlet för att förändra arbetsplatserna och samhället i stort. Direkt aktion är handling utan ombud av de berörda arbetarna själva: strejker, blockader, maskningsaktioner, jobba efter regelboken etc.

– Se kommentar till punkt tre: Liksom i samhället har SAC beslut man kommit överens om. Alla måste följa dessa beslut. Ställer någon lokalavdelning eller annan del-instans till med ”vilda strejker” eller ”blockader” inom SAC, eller i SAC:s namn mot yttre fiender, blir det samma resultat som i vilken organisation som helst, eller som i samhället: uteslutning eller tvång. Det finns ingenting som skiljer SAC från hur det fungerar inom vilken annan organisation som helst, utom det faktum att de tror att de står utanför lagen! Att de kan skapa regler som går emot svensk lagstiftning och som har företräde framför andra lagar och regler.

En sak som visar på detta är hur SAC medvetet väljer att dölja (i punkt sex) sin inställning till sabotage och stöld! Enligt syndikalisterna kan man inte bara maska och strejka, man kan gärna stjäla verktyg och förstöra maskiner. Om man vill kan man sprida ut skadedjur på restauranggolv! Allt detta är sanktionerat av SAC: observera att SAC är INTE en fackförening. Det är en kriminell sekt som skriver sina egna lagar.

7. Demokrati på arbetsplatserna innebär en upplösning av ekonomisk maktkoncentration. SAC:s långsiktiga vision är att även den politiska maktkoncentrationen i statliga och överstatliga organ ska upplösas. Makten ska föras ned till folket. Precis som att varje arbetsplats bör styras av personalen, bör också varje samhälle styras av befolkningen.

– Som om samhället inte redan styrdes av befolkningen? Det kallas demokrati. Och till skillnad från hos syndikalisterna kompletteras den med åsiktsfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet och fria domstolar.

8. Demokrati på arbetsplatserna är en nödvändig förutsättning för ett klasslöst samhälle, men inte en tillräcklig förutsättning för ett jämlikt samhälle. Ett jämlikt samhälle förutsätter att även de sociala hierarkier som baseras på kön, etnicitet, religion, sexualitet och funktionsvariation avskaffas. SAC bedriver facklig kamp med ett feministiskt och antirasistiskt perspektiv. Detta perspektiv är en förutsättning för att bygga en facklig solidaritet och i förlängningen införa ett jämlikt samhälle.

– När väl alla HAR lika mycket (av makt och pengar) vill syndikalisterna införa resten av ”jämlikheten” = att alla skall VARA likadana. Syndikalisterna skriver inte detta rent ut, men tänk efter – vilken frihet eller individualitet finns i ett samhälle där:

• Det finns inga män eller kvinnor – kön är bara sociala konstruktioner,
• Det finns inga svarta eller vita – raser är påhittade
• Det finns inga rika eller fattiga – oavsett vad du kan eller vet skall alla äga exakt lika mycket
• Alla ska ha lika mycket makt (hur det nu skall införas)
• Det finns ingen som sticker ut fysiskt eller psykiskt – alla skillnader i IQ, begåvning eller talang är bara metoder av samhället för att förtrycka. Därför är alla idrotter, sporter och tävlingar mellan människor avskaffade. Samtidigt med betyg, omdömen och medaljer.
• Det finns inga vackra eller fula människor – eftersom skönhetsnormer är bara påhittade av ”samhället” för att förtrycka
• Det finns inga friska eller sjuka – sjukdom är de ”normala” som förtrycker de avvikande. I och för sig spelar denna punkt ingen roll, eftersom sjukdom är en produkt av klasskampen, och utan den försvinner sjukdomar av sig själva. Precis som bilolyckor och vulkaner.
• Det finns inga bra eller dåliga människor – ingen är god eller ond. Moral och värderingar, liksom hederlighet, anständighet eller ärbarhet, är bara påhittat för att förtrycka
• Det finns inga religioner (de är avskaffade),
• Det finns inga ideologier (alla är förbjudna utom en).

Vad det än är för klon-robotar syndikalisterna, och faktiskt alla revolutionära vänstermänniskor, vill ha så är det inte människor.

Syndikalisterna menar att precis som medeltids-uppdelning i olika stånd som ”adel” och ”borgare” var påhittad, är det bara påhittat att det finns ”vacker” och ”ful”, ”frisk” eller ”sjuk”, ”god” eller ”ond”. Därför kan man inte säga att någon är omoralisk eller sjuk – inte ens fysiskt krasslig.

Saker som nageltrång, bihåleinflammation, huvudvärk, kikhosta är bara påhittat! Syndikalister säger även att tanken på att det skulle vara fel med pedofili, pensionärsrån och langa knark till småbarn är också bara påhittat! Det är elaka makthavare som hittat på så kallade ”sjukdomar” och ”kriminalitet” för att ha några att peka finger mot och säga: de där är annorlunda än vi andra!

9. SAC är en organisation för hela arbetarklassen. Alla arbetare utom cheferna är välkomna som medlemmar. Kravet för medlemskap är att du respekterar den fackliga demokratin, agerar solidariskt på jobbet och respekterar fackföreningens oberoende från alla religiösa och politiska organisationer. Alla som inte är sysselsatta i lönearbete är likaså välkomna som medlemmar. I vår klassorganisation är alla medlemmar viktiga, från de mest drivande till de minst aktiva.

– Lägg märke till mässandet, det hypnotiska upprepandet av ”alla”, ”alla”, ”alla”…

10. Syndikalister bygger en stridbar internationell fackföreningsrörelse. En sådan rörelse öppnar en historisk möjlighet att införa jämlika samhällen världen över. Därmed förverkligas en frihetlig socialism. Vår vision är inget mindre än en värld av fria och jämlika människor.

– Lite allmänna klyschor, sammanställt av allt som redan sagts tidigare.

Som summering av mina kommentarer vill jag säga: Riktigt vilken ”frihet” som blir kvar utan

• parlament,
• fri marknad med egna investeringar,
• självständiga skolor,
• fria, privatägda media TV och tidningar,
• egenägda hus,
• självägande lantbrukare, och
• möjligheter att skapa egna initiativ som företag med vinster

kan i alla fall inte jag förstå.

INAKTUELLT:
SAC PINCIPFÖRKLARING 2009

Det dokument som styr SAC kallas deras principförklaring . För att vara medlem måste man hålla med om vad som står i den.

Men vad står i den egentligen?

Som jag skrivit tidigare finns massor med sanningar och ställningstagande som man inte kan läsa till sig i stadgar och principdokument. Det torde vara ganska svårt att i Marx eller Lenins alla skrifter hitta något om att man efter revolutionen skall ta ner tsarfamiljen i en källare och sedan mörda dem. Ändå var det vad som hände!

Samma gäller syndikalisterna liksom alla andra. För att få veta hur de står måste man tolka deras dokument. Hitta mönster som visar hur de reagerar inför fenomen, så att man kan dra slutsatser om hur de vill gå framåt.

För att förstå SAC-syndikalisterna lägger jag här fram deras styrdokument och mina förklaringar om vad de egentligen betyder. Den antogs 2009 och lite mer om vad de själv skriver om den finns här, sid 12.

SAC:S PRINCIPFÖRKLARING antaget av SAC:s 29:e kongress 2009

Principförklaringen är en förteckning av de principer som SAC grundar sig på.

1. Världens arbetare exploateras i det kapitalistiska profitdrivna produktionssystemet. Under kapitalismen har ett fåtal monopoliserat produktionsmedlen. De har därför samhällsmakt att tillägna sig alla rikedomar som skapas. Samtidigt tvingas vi, den överväldigande majoriteten, att arbeta utan makt över verksamheten och mot en lön som inte motsvarar värdet av det vi producerar. Där kapitalismen tillåts härja fritt följer våld och förstörelse i dess spår, liksom en hänsynslös exploatering av naturresurser som hotar människors miljö och livsvillkor världen över. Ur dessa förhållanden uppstår klasskampen, i vilken arbetarna endast kan lita till sina egna handlingar.

Om man går med på denna punkt 1 tror man alltså att mänskligheten är uppdelad i ”klasser” och att hela världen roterar kring kampen mellan dessa klasser. Grundtanken för denna uppdelning är föreställningen om att det extra värde som skapas vid tillverkning och/eller förädling av en vara är en ”utsugning” av ett ”mervärde”. Föreställningen om ”mervärde” är ren metafysik – som en diskussion om änglarnas kön. De flesta normala människor har inget emot att Per säljer en cykel till Pål för tusen kronor, vilken sedan säljer den vidare till Sven för tvåtusen. Alla blir glada och ingen blir ”utsugen”.

Samma punkt 1 säger att Verkligheten är en social struktur. Och att allt, inklusive människans beteende, ändras om man bara ändrar strukturen. I detta fall naturförstöringen. Utan att ens anstränga sig kan man peka på naturkatastroferna i Sovjetunionen, trots att de inte hade ”privatägande till produktionsmedlen”. Samma gäller maya-civilisationen eller folket på Påskön, där hela ön skövlades efter att människan kom dit utan vare sig ”klasskamp”, slaveri, feodalism eller kapitalism (Keegan Krig och kultur, Peter Englund). ”hänsynslös exploatering av naturresurser som hotar människors miljö och livsvillkor” har hänt på mängder av platser på jorden i alla tider och alla miljöer. Se även Jared Diamond Collapse, Svante Folin ett två tre.

Punkt 1 i SAC:s principförklaring är alltså baserad på en helt felaktig grund.

• 2. Syndikalismen är i första hand inte en ideologi utan en kamptradition bland arbetare. Vi drivs av vår längtan efter frihet och socialism. Vi när en dröm om att en dag få göra slut på löneslaveriet. Genom att bygga upp industriella arbetarorganisationer, med arbetsplatsen som utgångspunkt, kan vi mildra effekterna av kapitalets exploatering och statens tvång, för att tillslut övervinna detta omänskliga ekonomiska och politiska system som ger allt livets goda åt exploatörerna.

Sanningen är att de flesta på jorden har en levnadsstandard som stigit mer de senaste hundrafemtio åren än de senaste tio seklerna. Före den industriella revolutionen var en rik man en som visste att han skulle ha tillräckligt med mat för att överleva vintern (Johan Norberg När människan skapade världen). De flesta vanliga Svensson tar del av ”livets goda”. Även om välfärden fått sina törnar pga nyliberalism och invandring, så har fortfarande de flesta bröd och skådespel, eller åtminstone köttbullar och streaming.

”Övervinna” – min fetstil ovan. En omskrivning för Revolution, att med våld övermanna det nuvarande parlamentariska demokratiska systemet. Genom väpnad övermakt attackera och avskaffa den nuvarande rättsstaten. Observera att detta skall göras av ”arbetarorganisationerna” – inte demokratiska partier eller demokratiskt valda instanser som representerar HELA folket. Det gäller bara de människor vilka SAC-syndikalisterna definierar som ”arbetare”, vilka i sin tur är medlemmar i de godkända organisationerna, där alla har samma åsikt. De som tycker annorlunda, tillhör fel ”klass” eller helt enkelt inte klassas som godkända, har ingenting att säga till om. Ingen åsiktsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet eller möjligheter att protestera. Alla partier och fack har ersatts med den godkända ”arbetarorganisationen”. Organisationen tar över staten, precis som i Sovjet (s 13). Som bekant, socialism och frihet.

SAC säger de vill ha frihet OCH socialism. Samtidigt medger de att socialism innebär att de vill ”utplåna en central ’mänsklig rättighet’ nämligen den privata äganderätten” (citat av en av mest framträdande SAC:s talesmän).

Riktigt vilken ”frihet” som blir kvar utan

• Parlament och allmän rösträtt (de ”industriella arbetarorganisationerna” som nämns i punkt 2 skall ersätta det),
• Fri marknad med egna möjligheter att skapa egna vinster,
• Självständiga domstolar – för SAC-syndikalisterna är juridikens uppgift att promota revolutionen (som den bestäms av organisationen), inte upprätthålla meningslösa abstraktioner om ”rättvisa” eller ”skuld”.
• Självständiga skolor,
• Fria media TV och tidningar – eftersom allt media bara är en del av det kapitalistiska ”samhället” skall de övertas av organisationen SAC (liksom deras tidning Arbetaren enligt sina egna stadgar skall vara en megafon för SAC),
• Egenägda hus,
• Självägande lantbrukare

…………kan i alla fall inte jag förstå.

Det starkaste exemplet på privat ägande är bönder som äger sin egen jord. Dessa är alltid mot socialism, då socialister vill avskaffa deras äganderätt till jorden. Så även SAC-syndikalisterna: enligt dem är fria, självägande bönder icke-socialism och då fortsätter klasskampen, alla problems ursprung. De skall avskaffas och sättas i kollektivjordbruk. Deras mark skall beslagtas, och själva skall de tvångsinterneras. Käftar de emot skall de fängslas eller värre
– observera att detta inte är en parodi på SAC:s principförklaring, utan vad man faktiskt kan utläsa i den. Dessutom finns praxis från tidigare fall, trettiotalets spanska inbördeskrig.

I likhet med alla andra socialistiska samhällen anser SAC dessutom att deras motsvarighet till en stat, ”kommun” eller ”råd”, har en självklar rättighet att tvinga sina invånare till att göra vad de vill, tvångsarbete, ofixerade skatter, tvångsförflyttning, vad som helst.

Ett exempel är den svenska vapenindustrin som inte går ihop med Sverige som en ”moralisk stormakt”. Den skall alltså avskaffas enligt SAC:s officiella lärobok Syndikalismen. De som arbetar i branschen får bli socialfall. Har de inte råd att bo kvar efter att de blivit tvångsarbetslösa får de flytta till en annan landsdel. Eller bli bostadslösa
– åter, detta är inte en parodi på SAC-syndikalisterna, utan vad de faktiskt säger till sina egna anställda när de, mot alla lagar och regler, sparkat ut dem på gatan!

Detta är vad SAC menar med ”frihet och socialism”.

• 3.Trots att arbetarklassen idag, liksom tidigare i historien, är skiktad och splittrad på många sätt, till exempel genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, menar SAC att alla arbetare har grundläggande gemensamma intressen. Därför består SAC av Lokala Samorganisationer (LS) som organiserar alla arbetare oavsett branschtillhörighet. Då alla arbetare har gemensamma intressen behövs också en organisation som samlar alla arbetare. Genom vår organisation motverkar vi splittringen inom arbetarklassen och ökar vår gemensamma slagkraft. Om vi arbetare ska kunna hålla samman krävs att vi kan agera solidariskt. SAC uppfattar solidaritet som gemensam kamp för gemensamma intressen.

Solidaritet för SAC betyder i klartext att man tar parti för den som i ”samhället” uppfattas som lägre mot den som är övre, dvs den som har mer. Subjektiv moral (och här). Det innebär att om David och Goliat är inblandade i en trafikolycka så tar man parti för David. För David är liten och svag, ”arbetare”, Goliat är stor och stark och äger ett företag.

Det faktum att Goliat blir påkörd spelar ingen roll enligt denna principförklaring. Inte heller om han hamnar i rullstol resten av livet. Bevis, vittnen, kameror, blåsa ballong för att se om någon var rattfull – ingenting av detta är viktigt enligt en moral som i Punkt 3 ovan, där ”solidaritet” med den svage trumfar allt (Arbetaren 27/2006). Allt förstås, utom medlemskap i organisationen SAC, som i sin tur trumfar alla andra hänsyn.

För de flesta normala människor har arbetare och fabriksägare vid en ort ett gemensamt intresse av att deras barn tillsammans kan bada i en oförorenad sjö, men inte enligt SAC:s principförklaring punkt 3. För de flesta arbetare finns ett intresse att deras barn skall kunna röra sig utomhus säkra och trygga, utan att bli utsatta för rån eller övergrepp.

Men inte enligt SAC:s principförklaring punkt 3. Den tar parti för de som begår brotten. Genom att vara kriminella och oftast invandrare blir förövare ”svag grupp” och därför de som är värda ”solidaritet”.

Väldigt få skulle gå med i SAC om de skrev ut detta med klara ord. Liksom vad de skriver om demokratiska beslut och att alla röster är lika mycket värd, men vissa röster är mer värda än andra:

• 4. Exploateringen av arbetarklassen tar sig olika uttryck beroende på var i den samhälleliga hierarkin arbetet eller arbetarna befinner sig. Hårt exploaterade arbetargrupper utnyttjas för att sänka standarden för mer etablerade arbetargrupper och migranter och arbetslösa utnyttjas som lönenedpressare. Kvinnors arbete värderas ofta lägre än mäns. Detta påverkar arbetares inbördes relationer på arbetsplatserna och skapar spänningar inom arbetarklassen. Hårt exploaterade gruppers intressen ska ges avgörande inflytande i kampen. Inga former av diskriminering eller underordning kan tolereras. SAC är en feministisk och antirasistisk organisation.

Samma som i punkt 3.
Observera att vissa grupper skall få ”avgörande inflytande” – i klartext betyder detta att demokratiska omröstningar inte gäller. Beslut tagna av vissa ”grupper” kan diktera villkoren för alla (liksom hos deras kollegor i Tyskland, s199). Riktigt vilka grupper som skall få gå före i kön om det finns fler än en grupp som anser sig ”extra förtryck” kan inte syndikalisterna avgöra. Redan här har man öppnat för en mängd splittringar och konflikter mellan olika grupper som anser sig mer förtryckta än de andra (vilket man kan se i SAC:s moderna historia, de ha splittrats gång på gång).

• 5. Inom SAC tror vi reservationslöst på arbetarklassens, det vill säga vår egen, kraft och kompetens. Vi behöver inte maktens välsignelse för att ge legitimitet åt vår kamp eller rättfärdiga vår existens. Vi vet att varken frihetlig socialism eller organisering kan vara möjligt om vi inte tror på vår egen förmåga. SAC menar att arbetarna måste organisera sig fritt från alla yttre intressen så som de uttrycks av stats- och arbetsköparmakten. SAC är en antiauktoritär organisation och ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och våra levnads- och arbetsvillkor.

Allmänt blaha-blaha. Men det är ju bra med självförtroende.

• 6. Vår slagkraft grundar sig i vårt sätt att organisera oss. För att en fackförening ska uppnå maximal slagkraft måste den stå fri från alla intressen utanför medlemmarna. För att uppnå maximal slagkraft måste fackföreningen organiseras federalistiskt, vilket innebär självbestämmande i egna angelägenheter och samarbete i gemensamma frågor. Centralism, ombudsmannabyråkrati och andra auktoritära organisationsformer försvagar fackföreningarna. Vår inre styrka härrör ur den princip att de som berörs av ett beslut också ska vara de som har fattat det, samt att alla valda ombud är direkt avsättbara. För att undvika splittring på arbetsplatsen, och mellan yrkesgrupper på arbetsmarknaden, måste en slagkraftig fackförening vara branschorganiserad. Yrkesorganiserade fackföreningar är en anakronism. En slagkraftig fackförening måste dessutom välja att kämpa. En slagkraftig fackförening måste också vilja vinna sina strider.

Punkt 6 i SAC:s principförklaring har ett hypnotiskt mässande. De upprepar ordet ”slagkraft” sex gånger. Som om de försökte övertyga sig själva att de har minsann ”slagkraft” genom att upprepa samma sak om och om igen.

• 7. I produktionen av varor och tjänster har arbetarna den makten som krävs för att förändra samhället. Arbetarklassens samhällsmakt finns latent i produktionsprocessen. Därför är arbetsplatsen vår främsta arena för organisering. Arbetsmarknaden som utgör en ram för arbetsplatsens kamp, måste också vara en kamparena.

I likhet med punkt 5 är punkt 7 en som inte säger så mycket.

• 8. Vi arbetare har inget fosterland, våra livsvillkor är sammanflätade med systrars och bröders över hela världen. Global solidaritet är en förutsättning för arbetarklassens befrielse. SAC motsätter sig allt det våld som statliga och överstaliga institutioner samt paramilitära grupper utövar för att upprätthålla kapitalets världsordning. SAC anser att arbetare alltid har rätt att försvara sig mot sådant våld.

Ett sätt att säga: Vi struntar i vad lagen säger, vi skriver våra egna lagar. Utanför lagen. Enligt SAC:s principförklaring punkt 8 har SAC rätt att göra vad de vill, och de har visat detta vid ett flertal tillfällen.

Dels genom övergrepp efter övergrepp mot företagare SAC hamnat i konflikt med, men även då de sparkat ut sina egna anställda, mot alla lagar och regler.

Vid tillfället denna principförklaring klubbades igenom på SAC:s tjugonionde kongress, deltog flera av kongressdeltagarna, många ledande i SAC och en mängd lokalavdelningar i illegala försäljningar av arbetstillstånd. Invandrare som skulle utvisas fick betala tiotusentals pengar för låtsasdokument. Pengarna hamnade i fickorna på SAC:s bossar.

Enligt SAC är detta exempel på ”självförsvar” mot kapitalet.

• 9. SAC:s mål är den frihetliga socialismen: ett samhälle som inte längre är splittrat i härskande och behärskade klasser; ett samhälle som inte längre består av exploatörer och exploaterade; ett samhälle befriat från statlig tvångsmakt. I den frihetliga socialismen styr samhällets behov produktionens inriktning, vilket ger arbetet mening. De arbetande styr produktionens organisering, vilket ger arbetet innehåll.

Härliga floskler. De socialistiska förtryckarvälden världen redan sett hade samma ambitioner. Annars tas detta upp under punkt 2.

• 10. Vi har en stor uppgift framför oss. Men vi vet att vi kan organisera och vinna segrar. Vi kämpar av egen kraft, vi strider där vi lever våra liv, så enkelt och så självklart är det. Bara så kan det självansvar utvecklas som är den fria socialismens förutsättning

Liksom punkt 5 en floskel-kommentar.

*

Rätt fascinerande är att detta styrdokument innehåller stavfel, punkt 8, ”överstaliga”, och att ingen rättat detta under tolv år. Uppenbart borde de anställa någon att se över hemsidan. Men det visar hur dåligt allt fungerar i denna organisation.

UPPDATERING – april 2021. Efter min kommentar ovan har SAC korrigerat stavfelet. (personligt mail, 7 april, 10:55). SAC har inga kommentarer i övrigt.