DET RÖDSVARTA SPÖKNIPPET – En studie i likheter mellan syndikalism och fascism.
av Torbjörn Holmgren
© Torbjörn Holmgren
Omslag: Torbjörn Holmgren
Tryckt hos: Vasastadens boktryckeri, Göteborg 1995
ISBN 91-630-3280-5
—————————————————————————————————————————————–
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. LIKHETER 9
Korporativism 11
Antiparlamentarism 20
Antiintellektualism 24
Likhet och jämlikhet 26
2. SKILLNADER 29
Syndikalism och anarkism 29
Organisk nationalism 40
Klasskamp 44
3. IDEOLOGISKA STORHETER 50
Pierre-Joseph Proudhon 50
Max Stirner 55
Konservativa och Liberaler 57
Friedrich Nietzsche 60
4. GEORGES SOREL 64
Tankar om våld 67
Våld-Violence 68
Myten 69
5. FUTURISMEN 74
6. SYNDIKALISM OCH FASCISM I PRAKTIKEN 78
Italien 78
Spanien 86
Sverige idag 96
EPILOG 105
BILAGA 108
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 109
PERSONREGISTER 112
————————————————————————————————————————
Likheter mellan politiska rörelser är kontroversiella områden. Speciellt när det gäller en så bespottad och hånad företeelse som fascismen. Trots detta får man inte backa undan för att beskriva och studera sådana likheter, mycket gott har kommit av att släktskapet mellan totalitära rörelser som kommunism och nationalsocialism har avslöjats.
Av någon anledning har inte den politiska riktning som kallas syndikalism rönt nämnvärd uppmärksamhet i den ideologiska debatten. Detta är väl egentligen inte så förvånande när man betänker att det bara finns en syndikalistisk rörelse kvar i världen av betydelse, den svenska Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC, och att denna med sina cirka tiotusen (uppdatering 2015: ca 4000) medlemmar inte spelar någon som helst roll i Sveriges politiska eller ekonomiska liv.
Politisk historia har alltid varit av intresse för mig. När jag började studera på universitetet, och även under privata studier, märkte jag att termen syndikalism ofta återkom när jag läste om Mussolinis Italien och om Spanien vid tiden för inbördeskriget 1936-39. Jag började undra om det fanns en speciell koppling mellan syndikalism och fascism. Föreliggande bok är till för att redovisa resultaten av mina efterforskningar, att klargöra och kanske också avslöja de många likheterna mellan syndikalism och fascism.
Jag ber läsaren tänka på följande: Ingen har någonsin tidigare skrivit en bok om detta! Den bok du läser just nu är unik, det har aldrig gjorts ett allvarligt studium för att sammanställa detta nära släktskap, därför har denna bok ett nyskapande värde i debatten om de faror som hotar vår grundlagsstadgade demokratiska parlamentarism. Samtliga uppgifter som lämnas är dokumenterade, antingen i litteratur eller i de händelser som skildras.
Undantaget från dessa dokumenterade fakta är de rent personliga reflexionerna. I objektivitetens namn har inga komprometterande uppgifter utelämnats av sentimentala eller andra skäl.
Det finns i boken flera negativa uppgifter om den moderna syndikaliströrelsen, vilka utan tvekan kommer att användas för att bekämpa den. Detta tar jag inget ansvar för, det gäller för mig inte att misskreditera syndikalismen utan att redovisa information, och att försvåra möjligheten för syndikalisterna att instinktivt och utan reflexioner ta avstånd från kopplingar mellan fascism och den ideologi de själva tillhör.
Jag hyser inte förhoppningen att slippa bli anklagad för att kalla syndikalister för fascister enbart i avsikt att ställa dem i dålig dager. Emellertid är jag helt övertygad att ingen påläst syndikalist kommer att se saken så; de som har insikt i syndikalismens bakgrund kommer att acceptera mina ståndpunkter.
Faktum är att när jag genom utfrågning införskaffat flera av de uppgifter som redovisas i föreliggande bok har inte syndikalismens språkrör reagerat. Flera av dem har blivit irriterade och ibland starkt upprörda, men ingen har svarat på några konkreta frågor.
Det är ingen tillfällighet att syndikalister är de som inte med omedelbar irritation slår ifrån sig när de kallas fascister, alla andra skulle göra det men inte syndikalisterna.
Det är naturligtvis helt orimligt att sätta likhetstecken mellan fascism och syndikalism, men i såväl teoretiska premisser som i praktiska tillämpningar uppvisar de båda lärorna betydande likheter. Dessa får inte bortses ifrån enbart på grund av de emotionella reaktioner som kan uppstå av ett värdeladdat ord som fascism. Man får i detta sammanhang inte glömma att det med lite god vilja går att sammankoppla precis vilka politiska rörelser som helst; betonar man exempelvis människosynen blir genast nyliberalism en form av fascism, väljer man statens förhållande till individen blir i själva verket alla konservativa, marxistiska och socialdemokratiska rörelser fascistiska o.s.v.
Det finns en fara jag upptäckt bland vissa jämnåriga, många av dem studenter. Flera av dem har blivit medvetna om företeelsen syndikalism och ser mer eller mindre välvilligt på den. Det är naturligtvis helt i sin ordning, var och en blir salig på sin tro. Problemet som kan uppstå är dock inte mindre än att man måste reagera med kraft.
Det första som kan skapa problem är att de allra flesta av dem är okunniga om alla sidor av syndikalismen.
Jag tror, ja, jag är helt övertygad om att flera av dem som kallar sig anarkister och syndikalister skulle hamna i en situation så penibel att de avsade sig allt samröre med sina respektive ideologier om de visste vad deras trosbröder gjort i bl.a. Spanien och Italien.
Den andra invändningen som måste göras är påpekandet av det obehagliga faktum att syndikalisterna systematiskt förvägrar de nya potentiella rekryterna dessa upplysningar. Inte någon av SAC:s böcker innehåller sanningar som man kan hitta i vilken historiebok som helst och organisationens egna ideologiskt sakkunniga är noga med att aldrig avslöja hur det ligger till i verkligheten. Det är fråga om ett medvetet bedrägeri av en art jag aldrig tidigare skådat. Jag finner det upprörande hur detta undanhållande av sanningen praktiseras av ledande syndikalister.
Om bara en av dessa som inte känner till syndikalismens rätta natur läser denna bok och efter det ser politiska sekter med större skepsis så är dess syfte nått.
Göteborg den 23 jan. 1995
Torbjörn Holmgren