1. 1. 14 maj 2014 på ABF-huset, Järntorget, Göteborg
   2. KLYS
   3. 22 oktober 2014, Restaurang Trappan, Järntorget, Göteborg. H Arnstad och Sven Eric Liedman
   4. 13 april 2015, Biskopsgårdens bibliotek, Göteborg
   5. 19 januari 2017, Segerstedts-institutet, Göteborgs universitet.
   6. 7 juli 2017, Almedalen, Gotland, Almedalsveckan.
   7. 3 september 2018, kl 18, Hatade demokrati, Biskopsgårdens bibliotek, Göteborg

 

 

 

1. Henrik Arnstad föreläsning 14 maj 2014 på ABF-huset, Järntorget Göteborg

PRESENTATION
Henrik Arnstad presenteras som ”historievetenskaplig journalist”, men på baksida av hans bok Spelaren Christian Gunter 2006, pocket 2014, presenteras han som ”journalist och historiker”.

Vilket inte stämmer. Arnstad är inte historiker, men har inte ändrat texten på sin bok. Arnstad är en medryckande talare. Han håller publiken intresserad. Men jag blir skeptisk på hans bristande faktakunskaper. Vid en direkt fråga vet Arnstad tex inte hur gammal Mussolini var 1919, inte heller födelsedatumet (det var 1883 för övrigt, så han var 36 år).

INTRODUKTION
Arnstad inleder med att säga att fascismen, till skillnad från tex liberalism och andra ideologier, föds vid speciell plats och speciell tid 1919. Samt att ideologin är ansvarig för alla som dött i katastrofer iom krig under 1900-talet.

Vilket jag hävdar är fel. Första världskriget är urkatastrofen. Vilket även historikern Ernst Nolte medger, en av världens främsta experter på fascism. Tror, men är osäker på, att även Peter Englund och den konservative historikern Paul Johnsson instämmer.

Det är där allt ont emanerar som skapat så mycket lidande, bolsjevism, fascism, nazism och så vidare. Fascismen är heller inte orsak till alla döda, som Arnstad säger. Hur kan fascismen vara ansvarig för kommunismens brott? Kommunismen är en lära som uppstod före. Och sneglade inte i sitt beteende och förakt för människoliv på fascismen för att lära sig. Dessutom skulle fascismen aldrig kommit till utan bolsjevikernas statskupp 1917. Så om någon är ansvarigt för Mussolinis väg till makten så är det Lenin. Kommunistspöket skapade stöd för fascismen.

HISTORIEN
HA: Vilka blev fascister? De kom från flera alla olika läger.

Det är fel – i princip. Säkert fanns individer från olika samhällsgrupper, men det viktiga är att hitta mönster, att hitta några som finns i högre grad. Vissa ideologiska grupper var överrepresenterade, bla syndikalisterna. Och visst fanns det yrkesgrupper som i högre grad drog sig till olika fascismer. Taxichaufförer till falangismen, läkare till nazismen. Att bara rycka på axlarna och säga ”alla”, tyder mest på intellektuell slöhet. Inom affärsvärlden får man ganska snabbt räkna med att lära sig målgrupper för sin produkt. Man kan inte bara säga ”alla behöver en”, och tro att man kan tjäna pengar. Se tex hur McDonalds fokuserar på barn som målgrupp. Det är inte tillfällighet.

HA: Kopplingen mellan dålig ekonomi och fascism är komplicerad. Hitler kom till makten när hjulen började rulla runt 1931-32, inte 1929, säger Arnstad.

Krisen kom från USA till Europa 1931, och den rådde med full styrka under 1931-1933. Piers Brandons bok Den mörka dalen, nämner att aktieenheterna

”nådde sitt lågvattenmärke…i juli 1932” (s 94).

Inför årsskiftet 1031-32 medgav Tysklands kansler

”öppet att den kommande vintern, med över fem miljoner arbetslösa, skulle bli den värsta på hundra år” (s 137). 

Dudley och Dillards bok Västeuropa och Förenta staternas ekonomiska historia som är standardverk på universitetet säger samma sak. Ett enkelt verk att hitta är Allan Bullocks Hitler-en studie i tyranni, s 142:

”Depressionens hela vidd stod ännu inte klar våren och försommaren 1930, och den skulle drabba Tyskland med sin fulla kraft först 1931”.

Arbetslöshet var kanske det värsta gisslet under depressionen. För Tyskland gällde att

”Den högsta siffran, som noterades under januari och februari 1932 och på nytt 1933, var över 6 miljoner. Det är då bara siffrorna för de anmälda arbetslösa, de ger inte hela bilden av arbetslösheten i landet och inte heller är här deltidsarbetet medräknat” (s 141).

Arnstad har helt enkelt fel. Arnstad påstår vidare att Franco 1941 ville döda alla fabriksarbetare, för att utrota det röda. Den spanska fasciströrelsen, Falangen, ville stoppa detta och erbjöd sig mörda Franco mot att gå med i andra världskriget på Tysklands sida, men Hitler sade nej.

Detta har jag aldrig hört talas om, och jag anser mig sakkunnig i frågan. Kan inte påminna mig att Stanley G Payne, världens främsta expert på fascismen i Spanien vid den här tiden tar upp detta i sin bok Falange a history of Spanish fascism. Inte heller har jag stött på det i någon text från anarkister som är så stolta över sin insats i det spanska inbördeskriget. Anarkister och syndikalister skulle aldrig underlåta att ta upp detta som ett argument mot Franco.

IDEOLOGIN-DEFINITION
HA: Fascism har gemensamt att de är ultranationalister och vill ha en nationell pånyttfödelse. Ultranationalister anser sig ha rätten att definiera vilka ”vi” är. Dvs vi svenskar.

Så vem har tolkningsföreträdet om inte svenskarna själva? Vem avgör vem som är katolik om inte katolska kyrkan? Och hur ser socialister på avvikare inom de egna grupperna. Till exempel EAP klassas som den värsta form av konspiratorisk provokation. De skulle aldrig erkännas som socialister av någon socialistisk gruppering. Det jag frågar mig är varför inte Arnstad och andra hjälper till med precisering och avgränsning istället för att anklaga.

IDEOLOGI-ÖVRIGT
HA: Fascismen skapade en ny syn på kvinnor, de skulle vara sportiga och vitala, istället för den viktorianska och edvardianska högborgerligt, sjukliga bleka gestalt som svimmade vid minsta sinnesrörelse som på 1800-talet. Mussolini var feminist enligt Arnstad.

Frågan kvarstår om socialistiska rörelsers syn på kvinnors rättigheter före fascismens tillkomst? Och säkerligen fanns även liberaler som vurmade för att rösträtten skulle utökas till kvinnor. Suffragettrörelsen i England verkade för kvinnors rätt till jämställdhet, och den har ingenting med fascism att göra. HA verkar tro att fascismen uppstod och fungerar i ett vakuum. Socialister skryter jämt med hur länge de kämpat för jämlikhet mellan könen, via gestalter som Kata Dahlström och Alexandra Kollontai. Ingen vänstermänniska skulle gå med på att fascismen uppfann tanken på att kvinnor skulle vara något annat än inlåsta troféer som enbart födde borgarnas barn.

En förklaring till den nya synen på sportiga kvinnor måste kopplas till resten av samhället. Det var ju krigets tvång som fick kvinnorna till fabrikerna från första början. Inte någon ideologisk eller mental förändring i kulturen. Det var mansbristen efteråt som skapade en nyare och lösare sexualmoral. Och det var nya uppfinningar som bilar och spårvagnar som gjorde att folk började leva på ett annat sätt genom att röra sig friare. Till detta kom massmedia, en radio i varje hus och tidningar till alla, som spred bilder av idrottsstjärnor och filmstjärnor. Sundhet och renlevnad blev ett ideal när man kunde se och höra dem med egna ögon. Kanske ännu viktigare var filmen. Biografen visade rader med stora, starka hjältar och vackra kvinnor för vad som idag skulle kosta tio kronor för en biobiljett. Min egen far (född 1923) är ett perfekt exempel på detta.

Vill man ha källor så se tex Bonniers Världshistoria om 12 band, eller i Paul Johnssons bok Moderna tider, eller Piers Braedons Den mörka dalen. Arnstad verkar mena att mansbristen, krigets impulser, den allmänna rösträtten – som på 20-talet utsträcktes till kvinnor – ett nytt mode och nya levnadsideal med sport och idrottsstjärnor är ett resultat av fascismen. 

En tanke om Arnstads syn på sport och fitness är hans egen uppenbarelse. Min tro är att han kritiserar detta sportiga ideal pga sina egna fysiska brister, som så många andra inom vänstern. Arnstad går med en kutande gång och benen brett isär. Han bär rutig skjorta (säger vid tillfälle att fascister har enfärgade skjortor) som är för liten pga att magen putar ut därfram, knapparna sitter bra spänt och till det har han svarta jeans som är trasiga i höger bakficka

HA: Fascismen är ansvarig för 65 miljoner döda.

Huruvida en ideologi kan kallas ”ansvarig” är en fråga om åsikt. Massvis med människor dog i krig på medeltiden, men det skulle vara svårt att hitta någon gemensam ”ideologi” man kan skylla på. Dessutom är Arnstads tanke omarxistisk. Om teorin stämmer måste en ideologi vara starkare än samhälls-”krafterna”. Klassamhället är i så fall underordnad ideologier. Inte som i marxismen där ”krafterna” skapar alla tankar och föreställning. I socialismen måste Storkapitalet vara starkare än partier och dogmer annars stämmer ingenting.

HA: I fråga om jämförelser mellan kommunismens brott och fascismens kan diktaturens förtryck verka lika men nej, förklarar Arnstad. Kommunister vill skapa ett nytt samhälle, inte bara bevara det gamla, alltså finns det en skillnad mellan förtryck från höger och vänster. Arnstad köper inte begreppet ”totalitarism”, som en gemensam benämning på fascism och kommunism, ty fascister bevarar maktstrukturer, de söker inte revolt och förändring som kommunisterna.

Klassiskt försvar för realpolitiken: vi har en annan målsättning. Därför är det rätt när vi gör det mot dig, och fel när du gör det mot oss. Nej. Den sortens argument övertygar ingen som inte själv delar Arnstads vänsterlära. Maos trupper kallades ”intellektuella banditer” vare sig de hade ett annat mål än någon lokal krigsherre.

HA: Ogillar författaren Harald Ofstad och hans bok Vårt förakt för svaghet där Ofstad anser att förakt för svaghet finns hos alla och kan kopplas till fascismens fortsatta levnad. Arnstad håller inte med.

FASCISMEN IDAG

HA: Dagens fascism härstammar och tar inspiration i högre grad från ungraren Codrieanu, inte från Hitler. Orsaken är att Hitler liksom Stalin ses som en man vilken tog en bra idé och gjorde den dålig.

HA: Sverige ses som ett mardrömsexempel av nationalistpartier i Europa, pga problemen invandringen fört med sig. Kravaller i Husby och annat.

Som vanligt bland de som kämpar mot nationalism tar inte Arnstad upp problemen eller presenterar lösningar. Inte heller verkar han medge att det ens finns problem, trots att man kan jämföra med andra länder där man inte haft en liknande invandringspolitik och därmed sluppit problemen.

HA: Fortsätter med att kritisera Sverigedemokraterna. SD anser sig förföljda av medieetablissemanget, men får kärlek av folket. HA säger att i verkligheten är det tvärtom, det är folkliga protester. Tex står Kasselstrand i slips och kostym. Mot honom står 16-åriga flickor som går på gymnasium.

När jag tänker på den svartklädda, dreadlocksförsedda pöbel som står och skriker mot SD på varenda öppet möte, och hör Arnstad förklara att de representerar den sanna folkviljan, då börjar jag undra.

HA: ”De (SD) sjunker i varje opinionsmätning”

En ganska bra beskrivning över hur mycket tilltro man kan ge åt Arnstads förutsägelser.

HA: Blandar samman neofacism och radikal högerpopulism, och tar upp deras gemensamma strategi. SD och liknande rörelser tar alltid upp obestämbara abstraktioner, typ ”judefrågan”, och försäkrar att det inte handlar om judar. Inte ens i Waanseeprotkollet, där man bestämde den slutgiltiga lösningen, massmordet på alla judar.

Arnstads svar på hur man bemöter vad han kallar fascism är: Gå aldrig in i en diskussion om invandring. Säg i stället att ”jag vill att alla skall få jobb”. Dvs säg hur du själv vill att det skall vara, istället för att svara på frågor om hur det är. Dessutom, säger Arnstad, är de extremt pålästa i sin fråga, som de specialstuderat hela livet.

Så Arnstads lösning på mänsklig kommunikation är alltså att inte svara på frågor för att den andra sidan är för påläst? Ur mitt vetenskapliga synsätt skall man ändra sig om ens motståndare bevisar att man har fel. Arnstad menar att man istället inte skall prata med de som tycker annorlunda.

Vad den andra åsikten beträffar låter det som ett barn. Jag har hört 18-åriga småflickor vilja gå ut och demonstrera för högre löner åt sjuksköterskor. När jag inte velat, har jag fått frågan ”Vill du inte att sköterskorna skall ha högre löner?”. Att lyssna på mina invändningar att jag inte vill demonstrera för att jag inte vet hur sköterskornas löner har höjts tidigare, hur de ligger i förhållande till andra yrkesgrupper som kanske är mer eftersatta, om det finns andra samhällssektorer som behöver pengarna mer eller om det ens finns pengar i budgeten, den tanken fanns inte ens. Och så resonerar Arnstad.

 

2. Föreläsning av Henrik Arnstad, okänt datum 2014, KLYS i
Göteborg. (Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, en förening för kulturarbetare)

Arnstad presenteras som ”historiker”.

Men det är inte korrekt. Arnstad har inte akademiska meriter för att kallas historiker.

Arnstad öppnar med att säga att det är utmärkande för fascister att de lägger ner massor på kultur.

Jaha och vad bevisar det? Man måste jämföra med hur andra politiska riktningar behandlar kulturen om man vill påvisa något. Och hur den behandlas av resten av samhället. En skillnad i kultursyn torde finnas mellan demokrati och diktatur. Det väsentliga för Arnstad vore att påvisa något specifikt förhållningssätt mellan fascism och kultur. Att kulturen är viktig för fascism räcker inte. Arnstad har i detta fall ingen metodik eller vetenskaplighet. Med lösa svävande utsagor kan man bevisa vad som helst. Riktigt intressant är likheten mellan fascismens kulturvurmande och Sovjets kultur. Då kan man fråga en riktig historiker, Peter Englund som går igenom detta på sin hemsida här och här.

En lös tråd är futuristerna. Den fanns före fascismen men influerade påverkade, deltog, skapade. Titeln på den futuristiska tavlan ”Anarkisten Gallis begravning” är talande. Hur kan titeln på en futuristisk/fascistisk hänvisa till en politisk motståndare? Svaret är enkelt, den väsentliga skillnaden är inte mellan fascism och ickefascism, utan mellan idealism och materialism. Här talar vi i frågan om värderingar. De delar ideal som inte betonar bekvämlighet, profitjakt, statusprylar; de delar en protest, ett uppror mot borgerlighetens ideal.

Denna är gemensamt för vad vi kallar revoltörer. Uppror mot det borgerliga samhällets dekadens. Att inte söka dyra drinkar eller fina kostymer, utan att anse att försakelse och uppoffring ger större tillfredsställelse. Att bli fet och ful i en TV-soffa kräver ingen ansträngning, att hålla sig smal och vacker gör det. Därför beundrar vi idrottsstjärnor mer än andra. Vi gör det för att de har kämpat hårdare, för att de är föredömen och hjältar. Bekvämlighet ger svaghet, förnöjsamhet ger fröet till undergång. Varje fitnessguru eller Personlig tränare kan intyga detta. Ett av många historiska exempel är romarriket. När fienden försvann satte dekadensen in. Romarna blev feta och lata. Armén försvagades. Samma sak gäller vilken tungviktsmästare som helst. När de väl nått toppen sätter gärna slöheten in. Tills en ny förmåga stiger fram. Som Mike Tyson sade, det är inte lätt att gå upp klockan fem och träna när man sover i en sidenpyjamas.

Ett typiskt stridsrop för de spansk fascisterna, Falangisterna, var att inkludera Sovjet i hyllningarna. Det kan man läsa i Stanley G Paynes bok Falange: A History of Spanish Fascism, 1961; Payne är för övrigt världens främste expert i ämnet. Hur förklarar Arnstad det? Vilket för oss in på Spanien.

HA visar en bild av den spanske fascismens skapare och ledare Primo de Rivera, tillsammans med en annan bild av Hitler.

För det första är det fel namn. Den spanske fascistledaren Jose Antonio Primo de Rivera, är en av de få män i spansk tradition som nämns med sitt förnamn. Det görs av sentimentala skäl i spansktalande länder. Ungefär som man vid revolutionen på Kuba skrek ”Viva Fidel!”, inte ”Viva senor Castro!”. Den andra orsaken är mindre viktig, men den är att inte blanda ihop honom med hans far, Primo de Rivera som var diktator över landet på 1930-talet. Är Arnstad så okunnig att han inte känner till detta?

För det tredje: hur många vet ens att det en gång funnits en fascistledare som heta Jose Antonio? Hans namn är mindre känt än sir Oswald Mosley (Englands motsvarighet). Namnet och bilden borde varit Francisco Franco, el Caudillo, general Franco. Det namnet är mera bekant, eller hur?

Varför använder Arnstad manipulativ retorik genom att använda ett okänt namn, och dessutom sätta bilden bredvid en bild på Hitler? Väldigt enkelt, Franco var militär. Totalt ointresserad av politik. Allra minst fascist, och dessutom inte särskilt bevandrad i kultur. Han var en handlingens man som hellre krigade i Nordafrika än spelade instrument, och hellre såg på kartor än målningar. Till skillnad från Jose Antonio som var en belevad poet och konstnärssjäl.

Franco används som exempel på motsatsen: se så okultiverade barbarer de är de där fascisterna! Franco tittade på kartor och lyssnade aldrig på Brahms! – trots det faktum att Franco aldrig var fascist. Likheten med exemplet Göring är slående, speciellt det falskt tillskrivna citatet om kulturen och revolvern. Göring, mannen som var med och skapade en välfärdsstat med utmärkt djurskydd (Peter Englund hemsida)

(Arnstad tolkar för övrigt förbud mot koscherslakt i Nazityskland (eller för den delen i dagens Sverige) som ”fascism” inte omsorg om djuren.)

Och ser Göring som ett exempel på tölparna i fascismen. Reinhard Heydrich, Himmlers närmaste man, violinspelare och tänkbar efterföljare till Hitler, bevisar lika mycket om fascismens väsen som de samtida SA-gorillorna under Ernst Röhm, vilka bara drack öl och skrålade Horst Wessel sången.

Med Arnstads metod kan man bevisa allt, plocka allt man vill, strunta i det som talar emot en. En ”grab bag approach” till bevis kallas det på engelska.

En betydligt fruktbarare metod är att avgränsa och precisera – vad gör andra politiska rörelser med kulturen? Finns det exempel på fascister som struntar i kulturen? Och vilka delar av kulturen vill fascisterna stödja? Irland efter befrielsen 1921 satsade på sin kultur, men inte blev ön fascistisk. 1930-talets sossar och center ville bevara Sveriges folkstam. Alla vet att detta var en självklarhet för hela nationen.

I dagens Italien satsar staten på att bevara matkulturen. Hela landet är med på detta. Det har inte ett dugg med fascism att göra, bara stolthet över sin mat. Liknande tankegångar finns i Sverige hos den kommunistiske barnboksförfattaren Sven Wernström (här, här och här). Marine Le Pen i Frankrike lär ju klassas som fascist av Arnstad. Är hon villig att stödja det bretonska folkets självklara rätt till sin kultur, sitt språk, till sin etnicitet, sin särart, och i slutändan sin fria nation? Jag vet inte, men antagligen inte. I likhet med de flesta franska ledare vill hon sannolikt utplåna den till förmån för franskhet. Det gör henne till chauvinist, kanske imperialist, men inte fascist. Att hon vill behjälpa franska bönder på McDonalds bekostnad gör henne eventuellt till hycklare, inte till fascist.

Om vi ser på samhället som det såg ut på 1920-30 talet, då fascismen var en levande kraft, satsade alla olika politiska grupper på kulturen. Nationalromantik. Socialdemokrater, konservativa, liberaler. ALLA ville bevara det svenska och värna den svenska folkstammen.

Så var det i hela Europa fram till -45. Den antinationalistiska nyliberalismen hos Reinfeldt och EU är en lära som dyrkar profitjakt och mammon. Dessa människor har ingen klubb eller klan. Ingen kung eller nation. Ingen etnicitet, ras, tillhörighet. Ingen sanning eller rättvisa över en och endast en dogm: individens rätt, framför allt rätten att tjäna pengar.

Vi som inte håller med, vi som ser andra värden i livet än krass materialism och jakt på statussymboler kallas ”fascister” av Arnstad som kämpar i linje med regeringens politik: för ökad bostadsbrist (dvs för ökade vinster åt byggherrarnas), ökad invandring (dvs att dränka arbetsmarknaden med billiga, massinvandrade arbetare och sänka lönerna för alla, lika med högre vinster för företagen och aktieägarna), för avskaffad välfärd (helt enkelt för att det står i vägen för det fria valet).

Henrik Arnstad har en politisk agenda och är inte historiker.

 

3. Föreläsning med Henrik Arnstad och Sven Eric Liedman onsdag 22 okt 2014, kl 19, på Restaurang Trappan av ABF 

Föreläsning börjar och man kan, som i så många kulturella evenemang se att publiken till övervägande del är arisk, praktiskt taget inga kulturberikare (dvs invandrare); de är i övre medelålder eller under 30. Förvånansvärt få däremellan. Det är fullt.

Arnstad (HA) blixtrar förbi. Han är helt stillös, sunkigt klädd, orakad, rutig kortärmad skjorta där putmage sticker ut och han har alldeles för trånga jeans; sådana man kan ha när man är 18 eller tjugo, men inte när man är en överviktig medelålders man. S E Liedman (SEL) ser bra gammal ut, och säger ”ööööhhh” alldeles för ofta; men verkar klar i tanken.

ABF-mannen som är konferencier berättat att det finns flera orsaker till att denna föreläsning behövs; bland annat för att flera anser att det finns smygfascism i landet SEL: lockelsen med fascismen är att den är svårfångad, svår att placera, samt förakt för svaghet.

Det SEL egentligen talar om är sin egen vänstermoral; han står för antiförtjänst och pro-jämlikhet, att det är dåligt att den som förtjänat att få får, och att vissa har mer än andra. Allt detta maskeras under begreppet ”förakt för svaghet”.

HA: fascismens idé är att nationen är hotad; den står då för en pånyttfödelse och ultranationalism som går utanpå allt. I detta finns även exkludering, förr var det judar, nu är det muslimer, enligt HA är det just ”exkluderingen” som falsifierar iden om förakt för svaghet.

Vad är HA:s svar på frågan om en tjugoåring som åker ner och krigar för IS är svensk? Jag har svar, det har SD också, vi vägrar acceptera denne som svensk. En annan fråga är om HA tror på klasskamp. Ser han den som överlägsen demokratin? Eller tror han på demokratin som överideologi.

HA: fascism har funnits sedan 300-talets Bysans, där uppfanns den i och med antisemitismen, sedan har det fortsatt med rasism i korståg etc. Fascismen sätter turbo på rasismen, det är vad som förenar. Förintelsen var ett europeiskt projekt, inte ett tyskt, försäkrar oss HA

Så vart tog ultranationalismen vägen? Fascismen var ju nationell. Nu helt plötsligt blir dess utslag allmän europeiskt tankegods. En sak som inte passar in i HA:s schema är jokrar som Quisling; för honom, liksom för alla frivilliga i Waffen SS, fanns det en större enhet än nationen, enkannerligen den ariska rasen.

Det verkar som om Arnstad blandar ihop begreppet intolerans med fascism; att bara för att man har en stat som backar upp religiös intolerans för – nästan – första gången i världshistorien, så är det ”fascism”.

HA: Kan man tänka sig fascism utan rasism, frågar sig HA. Ja, teoretiskt, svarar han, falangismen i Spanien hade en imperialistisk tradition, och var inkluderande. Men fascism har ett inre svart slukhål, det blir frågan om ras till slut.

SEL talar om rasismens historia, olika raser tillskrivs olika egenskaper, därför anser rasister att raser är gjorda för att leva på olika platser, den djupa sumpmarkssjälen hos arier är präglade av deras lummiga skogar de kom ifrån, etc, (allt detta finns i hans böcker om idéhistoria, min anm) Därav Sverigedemokraternas idé att hjälpa flyktingar på plats istället för här.

Det Liedman gör här är att ”Tillskriva avsikt” och ”Misstänkliggöra motiv”. Ett typiskt retoriskt trick, en härskarteknik för att inte behöva bemöta eller ta kritik på allvar.

Diskussionsledaren från ABF frågar om Ledarprincipen i fascismen. HA säger att den inte behövs för att definiera fascismen, ty det finns andra exempel på denna princip, som Stalin, Per Albin Hansson, Churchill. Principen försvinner efter -45. Allt anpassar sig, säger HA, Bondeförbundet har inte antisemitism på agendan längre och är numera Centern.

Vilket är väl talat. Så varför gäller detta inte SD?

HA fortsätter: Socialism skiljer sig från 1848 till 1917 till 2014, enorm skillnad, men ideologin består. SEL säger att Hitler och Mussolini inte kommer tillbaka, men vissa mönster återkommer. Myt-elementet är viktigast, säger SEL, därför anser SEL inte att fascismen är en ideologi. En modern myt i dagens samhälle, enligt SEL, är tanken att zyjenartiggare är organiserad brottssyndikat. Det är en vandringsmyt; tydligen består dessa ligor av kriminella med låg intresse för vinst, säger SEL och lockar fram skratt bland publiken. En annan myt är om islam, att muslimer förökar sig så mycket att de är farliga för väst.

Och Syrien idag? Ett inbördeskrig som beror på många arga unga män inte har utkomst, jobb etc – kort sagt befolkningsökning. Från Wikipedia:

”Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna.^[82] Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period^[83] gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994.^[84] 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.^[85]”

Samma situation råder i Egypten och är ett direkt resultat av deras okontrollerbara befolkningsökning. Samma gäller för problemen för Afrikas horn; Etiopien hade Live Aid för trettio år sedan, då fanns det femtio miljoner svältande negrer. Nu är de nittio miljoner. Vad har man vunnit? Inget av detta tar Sven Eric Liedman upp. Inte heller tar han upp det faktum att resurser är ändliga.

Karl-Olov Arnstberg har studerat zyjenarna noga, han har skrivit böcker, han är helt enkelt expert på den ”romska” kulturen. Vilka argument och vilka kvalifikationer har SEL? Nu vet vi dessutom att Reinfeldt för bara något år sedan givit order till Sveriges läroanstalter att berätta för svenska folket att mulitkulti är bra. Inte att söka sanningen, utan att bekräfta regeringens politik.

HA berättar att fascismens lockelse ligger i dess optimism. När allt var kris, när alla var negativa, då kom Mussolini med budskapet ”jodå vi kan!”. Sedan berättar Arnstad att Hitler förklara krig mot USA, han tror det var 7 dec 1941.

Det var 11 dec 1941. Just den här sortens misstag och felaktiga fakta som hela tiden dyker upp från Arnstad visar på slarv.

Mötesordföranden tar upp att fascismen talar om en tredje väg (eller här).

Vilket stämmer. Och det är vad socialister har problem med. Socialister ser den högsta verkligheten i klasskampen. Tanken att det finns någon annan förklaring på verkligheten, något högre står utanför eller bortanför klassamhället är enligt socialismen heresi. Den är konspiration, provokation och förvirring. Allt enligt läran socialism. Vi som inte är socialister ser ett positivt värde i att ha tex skolor eller domstolar som inte är beroende av politiska dogmer, men enligt socialister så är alltså denna föreställning ”fascism”.

HA säger vidare att fascismen vädjar till ungdomar och kvinnor; den vanligaste som röstade på nazisterna i Tyskland på trettiotalet, åtminstone bland protestanter var kvinnor.

Kan säkert stämma, även om jag vill ha källa. Vad Arnstad och Liedman inte tar upp är vilka argument som riktas från SD till dagens samhälle som berör just kvinnor. Ett sådant är islams syn på kvinnor. Ej heller de de facto problem som finns i samhället som inte fanns förr, tex att den vanligaste dödsorsaken för unga invandrarkvinnor är att ramla från en balkong. Våldtäktsökningarna är en annan sak. Inte ens hardore försvarare för islam och multikulti förnekar att den stora majoriteten av våldtäktsmän är just från islams kultursfär. Istället försöker de ursäkta det. Men det tas inte upp alls av Arnstad eller Liedman.

SEL kontrar Arnstad med att påpeka att kommunismen var också en ung rörelse med ungdomar runt 1920, och att det är typiskt för just revolutionära rörelser att rikta sig mot unga.

Just det, alltså inte utmärkande för fascism.

SEL säger att fascismen vänder sig till folket som helhet.

Stämmer. Därav socialisters hat, fascister är helt enkelt konkurrenter om själarna. Dessutom tog fascisterna över socialisternas gamla ritualer, som 1 maj Tyskland. Men vad är problemet? Fenomenet finns ju i massor av olika sammanhang. I Sovjet tog bolsjevikerna snabbt över medaljer och hierarkier i armen. Ett annat exempel är när kristendom tog över riter som var hedniska till ursprunget. Inget ovanligt fenomen i historien.

Arnstad förklarar för oss att fascismens världsbild är inkonsekvent, för dem själva är den däremot inte inkonsekvent. HA exemplifierar med att liberaler var inkonsekventa med slaveri. Argumentet för var individens rätt till egendom, vilket krockade med slavars rättigheter som människor.

Ingen av de två, Arnstad eller Liedman, nämner vilka inkonsekvenser det gäller. De bara upprepar i all oändlighet att det finns inkonsekvenser

Samtalsledaren, herr Berg, påpekar att Hitler ansåg att judar bakom kapitalism och kommunism.

Så vad är inkonsekvensen? Om man går med på den nazistiska premissen, är det ju ren logik. Gör man det inte så är det struntprat. På exakt samma sätt är det ju med socialistiska värderingar. Ofta hör man från socialister att borgare är fascister ibland och liberaler ibland. Två diametralt motsatta idéer som har det gemensamt att de är mot socialism. Detta kan beläggas från massor med olika källor sedan fascismen uppstod, men socialister vägrar se att deras egen uppfattning är precis lika ”inkonsekvent”.

HA fascister tar till sig begrepp som låter bra, de säger sig vilja ha demokrati, för att kunna tyrannisera med 51 procent. Samma gäller yttrandefrihet. När de angriper svag grupp med påhopp, så hänvisar de till yttrandefriheten.

Vad saken gäller är att de som kallas ”fascister” av Arnstad och gänget är att de har en annan uppfattning. När en SD-are eller fascist eller vem som helt tar parti för pensionärer som blir rånade av zyjenare, så ”tolkar” socialister detta som angrepp på svag grupp, som inte innefattas av yttrandefrihet. Varifrån får de rätten att tolka in avsikter i andras åsikter? Och att stoppa åsikter med att tillskriva dem avsikter är i högsta grad inskränkning i yttrandefriheten.

SEL kommer sedan in på kulturen. SD vill styra kulturarvet, påpekar han, inte dagens kultur för där skall marknaden råda.

Såklart talar SEL i eget intresse. De oändliga resurser som ges till alla vänsterns kulturprojekt – denna föreläsning till exempel ! – de lata socialisterna vill leva gott på att sätta upp sina pjäser som ingen vill besöka, ge ut tidningar som ingen vill läsa eller sjunga musik som ingen vill betala för att höra. Då skall skattebetalarna stå för fiolerna.

SEL skrattar och frågar ”vad är kulturarbete?” Det är fullständigt omöjligt att definiera för SD säger han, möjligen någon form av nationalromantik.

Tja, det stämmer nog.

SEL säger att till och med det gamla Fattigsverige lyfts fram som ett ideal ibland bland fascister, verkar det som.

Ja, det stämmer, professor Liedman! När vi patrioter tänker på Karl Oskar och Kristina, då tänker vi att de var riktiga svenskar! En sorts svensk som bara kan skapas i umbäranden och försakelse. Inte sillmjölkar som spelar dataspel och gnyr att de blivit ”kränkt” varje gång de får höra något negativt. Där har vi något vi svenskar förlorat. Genom att vi fått det för bekvämt. Pensionärer 1945 hade samma fysik som 1990 års 18-åringar. Och det har ju inte precis blivit mindre stillasittande framför datorn sedan dess.

Som Voltaire sade 1731 ”Skandinaverna äro välväxta, kraftiga, smidiga, i stånd att uthärda det hårdaste arbete, svält och nöd; de äro födda krigare, fulla av stolthet.”. Tänk om vi svenskar kunde få det omdömet igen!

Åter kan vi se hur vänster består av  fysiskt odugliga med intellektuella ambitioner och med näsan i böckerna. Ingen av dem klarar tjugo knäböjningar, men alla av dem klarar av att skrika ”fascism” till den som ser något positivt värde i styrka och duglighet.

HA säger att för dagens fascister är drottning Silvia ok, men inte Zlatan (värt att nämna är att Arnstad är republikan och hatar monarkin, han har alltså en egen agenda i det han säger).Ändå är Zlatan född i Sverige. Enligt Arnstad är detta ett typiskt exempel på en inkonsekvens inom fascismen. Detta är enligt HA ett exempel på omöjligheten att svara på: vem avgör vem som är svensk?

Och Ken Ring? Genom sitt hat mot kungafamiljen accepterar Arnstad en sådan som Ken Ring i Sverige (HA är öppet republikan). Bara det faktum att Ken hotar våldta prinsessan Viktoria gör honom acceptabel för Arnstad. Det handlar om det traditionella känslan av underlägsenhet och avundsjuka från vänstermänniskor. Det är inte bara fysiskt dugliga som klassas som fascister. Även de rika och framgångsrika får sig en släng av sleven. Men även förstås de som är adliga och kungliga, ty de passar inte in i socialisternas jämlikhetstänkande.

En annan figur är självmordsbombaren i Stockholm vintern 2010. Är han också svensk?

HA: när det gäller kulturellt inkluderande flörtar SD med judarna, men de veta att de inte kan lita på SD:s lojalitet; idag gäller sionism, imorgon kan det ändras.

Stämmer, men det gäller tyvärr alla andra också. Ingen är pålitlig. Var det en märkvärdig insikt? Ta alla socialister. Göran Greider skrev en insändare om hur Israelsolidaritet var en självklarhet för Sveriges socialister förr. Idag basuneras antisemitiska och antisionistiska floskler från varje vänstertidning.

Publiken ställer frågan: Hur tar man debatten med fascister?

SEL: fascister glider undan hela tiden, det enda svar han kan ge är behåll en hög intellektuell nivå. Ernst Bloch (vänster-intellektuell från mellankrigstiden, min anm) sade en gång när han hörde en diskussion mellan nazister och kommunister; nazisterna vädjade helt till känslor, kommunisterna enbart till statistik och siffror. Ingen kom någonstans.

Liedman fortsätter med att slå fast att Internationalisering är fascismens fiende, det är ”viktigt att framhålla”. Vad antalet invandrare beträffar, för det tar rasister alltid upp, så har Sverige bara en promille av jordens befolkning, det är det ”klaraste motargumentet”.

Jag förstår inte vad det har med saken att göra. Argumentet är inte särskilt ”klart” för mig. Får vi fler bostäder och arbeten i Sverige beroende på hur många människor vi är? Vidare finns ett enkelt svar på publikens fråga: det gör de inte! Socialister har ett och endast ett argument att föra fram: att verkligheten är en social konstruktion. På detta bygger de allt. Utöver den dogmen har de inga argument, så vad finns det att debattera om?
– Om räntan går upp så beror det på det ”samhälleliga strukturella” strukturen,
– om den går ner så beror det på sociala och ekonomiska makt-strukturen,
– om den ligger still så beror det på kapitalismen-fascismen-rasismens sociala och ekonomiska konstruktivistiska samhällshierarkiska strukturen.

Socialister har inga svar. Har inte haft på hundrafemtio år.

HA: En slutsats är att fascister alltid utmålar sig som offer. Exempelvis Bert Karlsson som krossades av Olle Stenholm i en tv-intervju. Resultatet var att Ny demokrati fördubblades dagen efter. Det fungerar till en viss gräns, säger Arnstad, tills runt 15%. (skratt från publiken). Men sen är det stopp.

I skrivande stund, hösten 2016, får SD över tjugo procent i de flesta undersökningar.

Slutsatsen av denna faktiskt ganska onödiga föreläsning är att ingen tar upp kritik från motståndare till multikulti! Det är ingen hemlighet hur brottslighet och ghettoiseringen ökat. Kritiken mot invandringen har en direkt koppling till en krackelerande välfärd, men ingen av de två, Arnstad och Liedman, tar upp någon de facto kritik någon gång. Det är som om de trodde att nationalistpartier växer i ett vakuum. En annan sak ingen tog upp under hela föreläsningen är Henrik Arnstads falska påståenden, att han kallat sig historiker utan att vara det, eller att han inte gjort klart lumpen, eller ens den kritik som riktats mot honom av riktiga historiker och andra, Dick Harrison, Jan Guillou, Torbjörn Tännsjö med flera.

 

4. Demokratins undergång – hotet från ultranationalismen. Föreläsning av Henrik Arnstad 13 april 2015, kl 18:00. Biskopsgårdens bibliotek

Henrik Arnstad börjar direkt med att fria till publiken; han är en erfaren retoriker och föreläsare, så han slår fast att han är Hisingspojk, då hans mor och dennes föräldrar kommer från ön.

Efter att satt en god stämning går Arnstad in på en historisk återblick. Han tar oss till 1989 då muren föll och inte ett öga var torrt. Men det har hänt förr, säger Arnstad. Ett liknande exempel i historien då man trodde världen var säkrad för demokratin var 1919. Då, efter första världskriget, rådde ”demokratisk yra”, och alla trodde på den amerikanske presidenten Wilson, som hade räddat demokratin.

Arnstad använder sin power point och visar en stor bild på diktatorer. Vem tar upp halva bilden om inte Hitler! Övre höger är Lenin och undre en ovanlig bild på Mussolini.

Retoriken är kristallklar, sprida bilden av den mest kända skurken i historien, för skapa motvilja i känslor; se till att den bilden får ta det största utrymmet. Lustigt att Henrik Arnstad (HA) tar upp Lenin på bilden och även talar om den ”Bolsjevikiska statskuppen” som senare blev stalinismen. HA ogillar dessa ”Totalitära samhällen” – vilket är en inkonsekvens då han tidigare sagt att han inte medger begreppet ”totalitär” (se tidigare föreläsningar).

Men istället för demokratin tog generaler och kungar över makten. Demokratin blev undantag. Den räddades inte alls trots kriget. Demokrati definierar Arnstad, är när samtliga medborgare tillåts delta i dialog med staten. Han hoppar bakåt till den Franska revolutionen – vilken ger borgerskapet frihet, jämlikhet, egendom, som borgarklassen höll under 1800-tal.

Detta låter som en marxistisk historiesyn. Det är svårt att pinpointa vad som egentligen är Arnstads egen politiska hållning, men denna föreläsning ger en del indikationer.

Medborgarskapet är demokratins grund, säger Arnstad. Dock är barn exkluderade, av naturliga skäl. Antidemokrater är de som är mot Arnstads inkluderande syn, men de säger aldrig rakt ut att de vill exkludera. Istället talar och skriver de alltid subtilt, de angriper avvikande smågrupper i samhället. Ett exempel är när en SD-are säger att pressfrihet och liknande företeelser i samhället bara är exempel på ”liberal marxism”.
Situationen idag, bekräftar Arnstad, är att högerextrema partier går framåt i hela Europa: SD, Jobbik, Gyllene gryning. Dansk folkparti. Med flera. För att understryka visar HA en ny bild: Siv Jensen, ledaren för Fremskrittspartiet i Norge och under henne Anders Bering Brevik!

Kopplingen är återigen kristallklar. Vi skall tänka ”terrorism”, ”mord”, ”massaker” när vi ser bild på Fremskrittspartiets ledare (detta kallas för övrigt för ”Aversionsterapi” inom psykiatrin).

FP har uppstått ur fascism och radikal högerpopulism, berättar HA och fortsätter med en ny historisk återblick om det senare. Populism uppstod vid sjuttiotalet. Välfärdsstaten fick problem bl.a. pga oljekrisen och högre bensinpriser. Välfärdsstaten fick problem när tillväxten inte var lika stor som förr och pengarna inte räckte.

Här kan vi åter se att Arnstad har helt fel. Traditionen populism har funnits långt tidigare. Ett exempel är agrarpopulism i USA under gestalter som Huey Long. Traditionen fördes även vidare av guvernör Wallace. Populism som koncept har funnits i hundra år före Mogens Glistrup. Åter visar HA sin historielöshet. Han verkar tro att populism dök upp som gubben i lådan. Hela tiden visar HA hur bristande kunskaper han har om det han talar om. (anm: ryssarnas prerevolutionära populism skiljer sig från den västerländska och är inte viktig här)

Idag ser vi populismen som föregångare till nyliberalism och thacherism, säger HA.

Vilket inte heller stämmer. Det är två helt olika politiska traditioner. Inte heller tar HA upp Pinochets samhällsexperiment som var föregångaren till nyliberal, thatcheristisk ekonomi. Inte heller den ekonomiska utvecklingen i resten av världen. Han har tidigare talat om Peron som exempel på fascism. Min gissning är att han medvetet undviker att tala om Pinochets samhälle, då dess utformning var totalt emot Peron, samtidigt som all vänster kallar den fascistisk.

Arnstad fortsätter att berätta om Sveriges populism, vilken tog sig uttryck i partiet Ny demokrati och dess slogan ”fri sprit och bredare trottoarer”

Vilket är fel! Ovan slogan är Skånepartiets slogan. HA blandar ihop igen. Han gör misstag på misstag. Visserligen inte i avgörande frågor, utan smådetaljer, men helhetsintrycket är att han faktiskt inte vet vad han pratar om. (vi är nu 20 m in i föreläsningen)

I detta läge gör Arnstad något som är väldigt vanligt bland människor utan vetenskaplig skolning, men som ändå vill hävda att de har legitim kunskap: Han hoppar i ämnet! Jag upplevde exakt samma sak på föreläsning med foliehatten Ole Dammegård. Det är ett vanligt fenomen bland pseudovetenskapare eller amatörforskare att de, kanske utan att ens märka det själva, hoppar och skuttar bland fenomen som den anser stödjer dem. En effekt att publiken för det svårare att värja sig mot inkonsekvenser i resonemanget.

HA återkommer helt plötsligt till Siv Jensen, Fremskrittspartiets ledare. Hon är dålig då hon tror på Eurabia-teorin, samt att islam är farligt. Socialdemokraterna, som accepterade islams intåg i landet, var förrädare mot Norge. Resultatet, hävdar Arnstad, blev Breiviks massaker på oskyldiga.

Arnstad resonerar precis som Stalins sovjet på trettiotalet. Om du säger att ett nybyggt hus var fult – så kritiserade du byggnadsplanen – som var godkänd av myndigheterna – som var tillsatta av kommunistpartiet – som leddes av kamrat Stalin. Slutsats = du har undergrävt omdömet hos den store ledaren, underblåst misstro mot hans ledning, saknar förtroende för hans ledarskap och genom allt detta uppmuntrat till att mörda honom!

Det här är alltså Arnstads uppfattning av verkligheten. Kritik mot islam, eller invandringspolitiken leder till massmord! Yttrande- och åsiktsfrihet verkar inte ligga högt i kurs hos hr Arnstad.

Och så tillbaka till definitioner och begrepp: Ultranationalismen, som ju var temat, är inkompatibel med liberal demokrati, där man är ”inkluderad i nationen”. HA lustiggör sig över kritiken från motståndarna: först kritiserar de judar, sedan muslimer, sedan zyjenare. De hittar nya grupper hela tiden.

Det är inte islam eller muslimer som är problemet, det är islamism och extremism. Vad vill HA göra med en som bott i Sverige i tjugo år och som belönar landet han fick komma till med att åka till IS för att strida? Han mördar, plundrar, våldtar barn, halshugger, slår sönder tretusenåriga statyer. Och sedan vill han åka tillbaka? När jag då vill exkludera denna s.k. person från den svenska gemenskapen, så kallar Arnstad mig för ”fascist”? Om inte mitt exempel räcker för att sparka ut en förrädare, vad är det då som krävs?

Arnstads exempel om zyjenare är lika vrickad. Jag har aldrig hört talats om ”konspirationsteorier” om zyjenare. Ingen har någonsin anklagat dem för att vilja införa något i sina värdländer, eller ta åt sig någon makt. Kritiken är enbart moralisk indignation över deras parasitism, samt motvilja mot de social problem zyjenarinvasioner för med sig.

Arnstad försäkrar oss att syftet med att angripa dessa smågrupper är att skapa osäkerhet, gärna hetsa dem mot varandra. Detta är rasism, säger han, inte främlingsfientlighet. Och han borde veta, för ”Jag är forskare”, försäkrar han oss.
Från absolut ingenstans tar HA upp Hitler eutanasiprogram, och tar ett tårdrypande exempel om hur farmor har dödas (Ett exempel på utmärkt känslomässig retorik, samt det där med att hoppa i diskussionen). ”det är inte ett demokratiskt beslut” (vilket det förstås är) att bränna synagogor, säger HA. Att smågrupper har rätt till sina gudstjänstlokaler är medborgerliga rättigheter.

HA har förstås fel. Det kan faktiskt vara ett demokratiskt beslut. Att det sedan är fel, om man anser det, är en annan sak. Men som Benjamin Franklin sade, ”Demokrati är ett får och två vargar som röstar om vad man skall ha till middag”. Alltså menade Franklin att det måste till skydd för individen. Rättigheter som inte kunde röstas bort av en aldrig så stor majoritet.

Detta är en syn på samhället. I historien har det funnits andra. Tex att det i allra högsta grad är furstens rätt att avgöra vad hans undersåtar skall tycka och tänka. För att inte säga tro på.  Åter feltolkar Arnstad ett ord, och lägger in en privatbetydelse som bara han själv tycker. Jag anser tex att om man har rättigheter, så har man också skyldigheter. Enligt Arnstad är denna åsikt ”fascism”. Det innebär inte att den är det. Det innebär bara att hr Arnstad inte gillar den, och därför hittar på sin egen beskrivning av den.

En fara, berättar Arnstad, är vad han kallar Antidemokratiskt läckage. Det betyder ungefär att extrema åsikter normaliseras. Att diskussionen flyttar sig högerut (jag minns att Lisa Bjurwald säger samma sak i sina böcker). Arnstad exemplifierar detta med en bild från danska socialdemokraterna som bär texten ”Kommer du till Danmark skall du arbeta”. Arnstad försäkrar oss att texten underförstått säger att ”de” vill inte arbeta. Dessutom är sloganen i sig att ställa upp ”dom” mot oss. Att ta upp högerextremisters argument är att göra den legitim. Positionerna flyttas, varnar Arnstad. Den danska affischen är enligt honom ett bevis på hur otäcka rasistiska argument blivit ett med mainstreamdebatten. Tidigare var enligt HA ett sådan uttryckssätt och en sådan slogan.

Här ser vi ett fint exempel på den traditionella vänsterattityden att hela tiden skapa avsikter hos meningsmotståndare, att tolka in betydelser i vad de ser och hör. Inte konstigt att Arnstad inte bryr sig om yttrande- eller tryckfrihet. Varför skulle han? Vill han veta vad någon tycker så skapar han dennes avsikt i sin egen hjärna. Föreställ er att domstolar fungerade på det här sättet! Då skulle all rättssäkerhet försvinna.

Arnstad återgår till den mer fysiska retoriken. Han spexar och tjabbar. Tar upp en snofsig Djursholmsdialekt för att visa på en IT konsult eller liknande som kommer till Danmark för att inte arbeta utan stanna kvar i Danmark på bidrag, och publiken skrattar. När de kommit i stämning säger HA att det är inte dem som har nasal överklassvenska som modersmål som extremhögern avser med sin slogan. Det är de stackars avvikande smågrupperna. ( vi är nu inne på 40 min)
Texten ”Ställ krav på invandrare” som kommer till landet är i sig själv ultranationalism säger Arnstad. Varför skall de ha extra krav på sig?

Tja. Om jag har en grupp med regler, och en nykomling dyker upp vill jag nog att han skall uppföra sig enligt reglerna – för den händelse han har tankar som inte passar in. Ett par exempel är ju hedersmord och barnäktenskap. Det finns faktiskt länder där sådant är vanligt. Och kommer man till Sverige så kan man lämna det bakom sig. Enligt Arnstad är tanken på ett sådant krav alltså ultranationalism och exkludering.

I Danmark ses Sverige för övrigt som ett land där problem i invandringsfrågan inte får diskuteras, berättar Arnstad, som helt plötsligt hoppar till ett nytt ämne! SD:s Björn Söders kommentar om att judar, samer och kurder inte är svenskar. Rätt gott och sant är den offentlige gestalt som sade att han är minsann hundra % kurd och hundra % svensk, säger HA (kanske Özz Nujen? Minns ej namn)

Men vad händer om det blir konflikt mellan Kurdistan och Sverige? Ingen socialist går med på att man kan vara 100 % proletär och 100 % kapitalist samtidigt. Vad kallar man en fackförening som organiserar både ägare och anställda? Vad kallar du ett sånt fack, hr Arnstad? Själv tolkar jag utsagan som att de fyra begreppen inte är synonyma begrepp. Och så tolkade många andra det, bla samiska representanter. Man kan faktiskt göra en välvillig tolkning, inte en som bara passar ens egen agenda.

I frågan om anklagelser mot de kvinnliga deltagarna i den antirasistiska kampen dyker ofta ord som ”fitta” och könsanklagelser upp.

Här har Arnstad för en gång skull rätt. Men orsaken till detta beteende handlar om allmän vulgarisering av språket i samhället, vilket i sin tur handlar om samhällets ovilja att skydda sig eller göra något åt problemet. Det är för övrigt invandrarna som mest är skyldiga till denna groteska försämring av acceptabelt beteende. Det används mest av just invandrare mot exv skolpersonal och liknande, jag är beviset. Även om det vore lättare att få en Hells Angels att vittna mot en klubbkamrat än att få en lärare i dagens svenska skola att säga detta öppet!

Så kommer Arnstad i sitt esse, han proklamerar SD ”terrororganisation”, som ligger bakom massor med hot mot alla som kritiserar. De som granskar AFA, eller någon annan grupp råkar inte ut för detta. Hoten ”Drabbar tusentals människor”, Arnstad själv får två-tre hot om dan.
Det börjar bli dags att runda av med att berätta om hur det är ute i världen, och i framtiden: ”Det pågår en global antidemokratisk utveckling”, suckar Arnstad. Orsaken är att demokratin saknar självförtroende. En gång vågade demokratin stå upp för sig själv. Den vågade ge skurkar yttrandefrihet. Tex i Nürnbergrättegångarna. ”Göring höll på att bli frikänd” pga att han fick duktiga försvarsadvokater. Demokratin hade självförtroende. Så ej idag. När fiender tas omhand får de inte rättegångar i det offentliga, som Bin Laden eller de på Guantanamobasen. Till detta får vi en bild på Rosa Parks och texten Kämpande demokrati. Vi måste försvara oss. Vi är under attack. Det är deprimerande att de där högerextremisterna, ultranationalisterna, skurkarna går ”framåt, framåt, framåt”. Om och om igen beter de sig illa, järnrörsskandaler och Björn Söder citat, då tänker jag, Arnstad, nu är det kört för dem. Ändå växer de! Arnstad slutar med att berätta om sin pappa som gillade Joe Hill. En man vars slutord gäller för vänstern men också för demokratin (HA uttalar dem aldrig, men de är ”Sörj inte, organisera”). Hill blev för övrigt ”arkebuserad för ett brott han inte begått”.

Jag har hört hur den intelligente och verbale Göring försvarade sig på egen hand mot sina anklagare, men att han skulle varit nära ett frikännande pga duktiga försvarsadvokater har jag aldrig hört. Snarare är det ett försök av Arnstad att racka ner på Göring och ta bort alla hans positiva egenskaper, som intelligens, charm och karisma.

Och så var det Joe Hill myten igen. Alltså att Joe Hill var oskyldig till mordet han anklagades för. Suck. Det verkar som om hur många gånger man än försöker förklara att bevisen mot Hill var överväldigande, så går människor som Arnstad aldrig med på sanningen. Jag skulle vilja fråga Arnstad hur han skulle känna om hans mormor hade en butik på hörnet och hon blev rånmördad. Om sedan en person blev frikänd med lika mycket bevis mot sig som Joe Hill hade, skulle du ändra dig då, Arnstad? Men Arnstad skulle väl bara tolka en sådan fråga som ett ”hot” eller som en ”kränk”.

Efteråt blir det en kvarts frågestund: Arnstad får en fråga om Piratpartiet, och hur det kan komma sig att det dyker upp fascister där? HA:s svar är att ett sådant parti är politiskt hemlöst, då kommer diverse folk pga växtvärk, därför kommer anarkister, syndikalister fascister strömma till; han tillägger att ”Det är inget fel på syndikalister”
Arnstad får fråga om SD och dess historia. ”2010 är SD ett parti i Per Engdahl traditionen”, det är de som nu rensas ut. Så varför växer extremhögern? HA berättar om hur det beror på att krisen 2008 börjat repa sig de senaste åren. HA drar sedan en parallell och upprepar felaktigheter som han sagt i andra tal att Hitler kom till makten 1931-32 efter att ekonomin börjat repa sig.

Vilket inte stämmer. Då var depressionen i full gång. Se Piers Brandons bok Den mörka dalen, s 94,137.  Allan Bullocks Hitler-en studie i tyranni, s 141f.

Högerextremismen växer på grund av deras känsla av optimism. Ta tex Gyllene gryning, blotta namnet anknyter till framtid och ljus. SD kom upp sig pga optimism inför kris efter 2008, försäkrar Arnstad.

Man ser här hur Arnstads verklighetsuppfattning är inskränkt i sin egen bubbla. SD har gått fram före 2008. Alla som ser utanför färdiga mallar inser att orsaken till SD:S ökning är att vanliga svensson ser konsekvenserna av massinvandringen. Helt plötsligt är det i deras egna barns skola det dyker upp knark, våld, skottlossningar etc. För att inte tala om alla zyjenartiggare i varje gathörn. Slutligen undrar jag över optimismen. Jag har vänner som är helt uppgivna. På nätet, tex Flashback talas det i tråd efter tråd om vart man skall emigrera när Sverige kollapsar. Snarast verkar alla vi patrioter överens om att det kommer att bli värre innan det blir bättre.

Reflexioner om synfältet: Publiken består av mycket tanter i övre medelåldern. Alla i rummet är arier, med undantag av en negress i chador och bulliga kinder, sannolikt somalier. HA är mer vältränad. Fortfarande lider han av en konstig gång (av det vet vi att han inte joggar). Lufsar fram med benen brett isär i en lutande gång. Magen verkar minskad. Fortfarande bär han alltför trånga jeans. Till det rutig kavaj som är för stor. Ingen stil alla. Orakad förstås.

 

5. Att definiera rasism eller rasismen, föreläsning av Henrik Arnstad,19 januari 2017, 13:00

Föreläsning hålls av Segerstedts institutet.

6. Populism i Sverige under 2000-talet. Henrik Arnstad föreläsning Almedalen. 7 juli 2017,  14.15-15.30

Statsvetenskapliga förbundet/Swepsa, Tankesmedjan Tiden.

Arnstads inlägg innehöll fakta och felaktigheter. En annan traditionell företeelse hos pseudovetenskapare är att hoppa mellan ämnen och tidsperioder. Felaktigheter:
1. Fel årtal
2. Privatdefinition på demokrati ordet
3. Tvärsäkra utsagor om SD:s röstetal
4. Fel-tolkning av SD utsaga om inkludering
5. Populism härstammar från skattekverulanter från 70-talet enligt Arnstad

1. Fel årtal. 
Hitler kom till makten när hjulen började rulla runt 1931-32, inte 1929, säger Arnstad.
? Krisen kom från USA till Europa 1931, och den rådde med full styrka under 1931-1933. Piers Brandons bok*Den mörka dalen,*nämner att aktieenheterna ”nådde sitt lågvattenmärke…i juli 1932” (s 94). Inför årskiftet 1031-32 medgav Tysklands kansler ”öppet att den kommande vintern, med över fem miljoner arbetslösa, skulle bli den värsta på hundra år” (s 137).*Dudley och Dillards bok*Västeuropa och Förenta staternas ekonomiska historia som är standardverk på universitetet säger samma sak. Ett enkelt verk att hitta är Allan Bullocks*Hitler-en studie i tyranni, s 142: ”Depressionens hela vidd stod ännu inte klar våren och försommaren 1930, och den skulle drabba Tyskland med sin fulla kraft först 1931”. Arbetslöshet var kanske det värsta gisslet under depressionen. För Tyskland gällde att ”Den högsta siffran, som noterades under januari och februari 1932 och på nytt 1933, var över 6 miljoner. Det är då bara siffrorna för de anmälda arbetslösa, de ger inte hela bilden av arbetslösheten i landet och inte heller är här deltidsarbetet medräknat” (s 141).
Arnstad har helt enkelt fel.

2. Privatdefinition på demokrati ordet
Om 52% röstar bort tex synagogor så är det inte demokrati, enligt Arnstad.
Jo, det är klart att det är. Som Franklin sade ”Demokrati är två vargar och ett lamm som röstar om vad man skall ha till middag”. Om man sedan vill lägga in mekanismer som skyddar individen från att förhindrats, tex ”rättigheter” som inte kan inskränkas, så är det helt i sin ordning, men det har inget med ordet demokrati att göra.
En utvikning är att Arnstad uttryckt uppskattning för den vänsterextrema läran syndikalism; i den anser man det helt i sin ordning att anställa folk och sedan helt demokratiskt rösta om att avskeda dem; mot lagen och avtal. Omröstningsbeslutet står över sådan. Hur ser Arnstad på detta undrar jag?

3. Tvärsäkra utsagor om SD:s röstetal
Att räkna alla gånger Arnstad givit ett max-tal för alla som röstar på SD vore en lång uppräkning. Hans senaste uppskattning är att SD kan ej växa över 30% (ca kl 15:15 i föreläsningen) och än mer säkert är att 15-20% är gränsen. Han har alltså reviderat sin uppfattning att 10-15% är max. Samt att ”SD minskar i varje undersökning”

4. Fel-tolkning av SD utsaga om inkludering
Arnstad säger att enligt SD kan inte judar vara svenskar; för att bli det måste man avsäga sig judendomen och SD kräver lojalitet med Sverige.
Det här är den traditionella missuppfattningen hos PK-etablissemanget. Vad som avsågs var naturligtvis att Svensk och Jude (eller Same) inte är synonyma begrepp. Att judar och samer INTE skall behöva assimileras. Att de kan bevara och skydda sin etniska grupp inom svenskheten. Detta är ju också som samerna tolkade det. Om SD får makten blir det inga jojkförbud, tvångsomhändertagna barn, och brända byar. Istället statsunderstöd för språket och kulturen. Detta fattade samerna, men Arnstad fattar det inte; trots att han har blivit uppmärksammad på det flera gånger.

5. Populism härstammar från skattekverulanter från 70-talet, enligt Arnstad
I verkligheten härstammar populismen från en betydligt äldre tradition, från amerikanen Huey Long som var verksam på trettiotalet under depressionen och Wallace på sextiotalet (vi struntar i bondpupulister från Ryssland 1800-tal för tillfället).

Det är så vrickat hur lite kunskap Arnstad har; alla dessa luckor i hans kunskaper. Jag fattar heller inte varför han inte ändrar sig när han blir överbevisad. Om du läser detta Arnstad, vill jag tipsa dig om att det finns en film om populisten Huey Long, Alla kungens män med Sean Penn.

 

 

7. Hatade demokrati. 3 september 2018, kl 18, Biskopsgårdens bibliotek, Göteborg

21 närvarar vid inledning, 29 vid avslutningen, ca 6-7 var unga.

Arnstad försäkrar att ”jag gillar att stå på scenen”. Öppnar med att berätta att hans mormor och morfar var från Hisingen. Trots sin Stockholmsdialekt.

Visar en bild på svarta kvinnor som tar tillbaka gatan, med inledning – 68. Arnstad uppmanar till att försvar av demokratin sker genom aktioner. Rosa Parks, M-L King

Det är fel att definiera demokrati som enbart majoritetsbeslut, enligt Arnstad. Ty det kan leda till utrotning av minoriteter. Som i nazityskland. Hitler var demokratiskt vald

18:05 Godwins lag bruten

Omröstning 1934 hölls och 88% var för avskaffa demokratin.

Arnstad tar Putin som exempel på fake-demokrati

Varför inte Stalin? USSR hade världens mest demokratiska konstitution, enligt forskarna Palmer/Colton

-Vad är en ideologi, frågar Arnstad? En idealtyp som inte finns. Demokrati är inkludering och dialog. Människans värdighet. Samt positiv tro på mångfald

Antidemokratiskt argument är att vanligt folk inte är kvalificerade. Ett exempel är misogyni, som är ”världens mest framgångsrika ideologi”, alltså att kvinnor inte är fullt mänskliga.

Arnstad tar upp Oscar Wilde och Puniska krigen. Samt Churchill citatet om att demokrai är minst dåligt.

Vilket visar lärdom samt klämkäck ton.

Återkoppling till tidigare definition av demokrati, den ”inkluderar aktivt minoriteter och utsatta samhällsgrupper och tar hänsyn till deras rättigheter” (18:22 in i föreläsningen)

Arnstad ger en privatdefinition av demokrati:

Han anser att eftersom det dör folk som flyktingar i Medelhavet så är det i praktiken så att alla inte är lika mycket värda

Så att erkänna ändliga resurser är alltså mot demokrati, enligt Arnstad? Eller att påstå att resurser tillhör dem som skapat dem. Vad är det som gör att ”god” är att låtsats att alla kan få allt?

Arnstad ger en historisk tillbakablick; talar om lägereldsdemokrati. Sumererna, kung Urukagina, den förste reformatorn. Greker. Fenicier.

Rom ”revolutionerade medborgarskapstanken på 200-talet” när kejsar Caracalla gav alla romerskt medborgarskap. Den ”mest radikala demokratiska reform som genomförts i mänsklighetens historia”

Caracallas reform. Kan det omdömet stämma? Låter orimligt proportionslöst. Aldrig stött på tanken tidigare i en livstid av studier och massor om romarriket.

Enligt Arnstad blev nu Rom lättare att administrera. Prestigen att vara romare spreds, en deltagande känsla spreds som hjälpte att bygga imperiet

Det är helt fel, medborgarskapet urvattnades till ingenting, och syftet var att få ut mer skatter.

Demokratier är ofta pragmatiska som Rom ovan, försäkrar Arnstad. Som genast går vidare till den islamska världen.

Bild med stor rubrik ”Islamiska imperier förvaltade demokratin”

Vilket jag heller aldrig hört talats om.

Medeltid i Europa bestod också av demokratiska samhällen

Nja, statsluft ger frihet, sade man. Men de flesta var bönder på landet. Vilken demokratisk frihet fanns i ett feodalt bysamhälle? Det var godsherren som bestämde i en oföränderligt värld. Är inte det själva definitionen på feodalism?

Bild efter bild blixtrar förbi. Arnstad kommer till det Spanska imperiet på 1500-talet och problemet med att inkludera indianer. Juan Ginesde Sepulveda ”hävdade inkludering av ’barbarer’ riskerade förgifta samhället”. Avgjordes vid Valladoiddebatten, där Las Caras uppfann antirasismen och stod för inkludering.

Har Arnstad läst originaldokument? Det låter så.

Där och då sker något: ”Tanken är född om alla människors lika värde”

Vilket är helt fel. Tanken fördes fram redan av stoiker i det gamla Grekland. Som senare togs över av kristendomen.

För norra Europa sker att radikala avvikande religiösa sekter lämnar kontinenten. En av dem är Levellers, ung. ”utjämnarna”, vilka åker till Karibien. Sedan vidare till öde öar, och blir pirater vid slutet av 1600-tal. Skapade radikaldemokrati.

Åter ser man den gamla myten om en ”romantiserad” piratdemokrati. Att vuxna människor skriver sådana saker förvånar mig alltid. En annan som också skriver om detta är Staffan Jacobsson i sin bok Anarkismens återkomst. Åter ser vi hur Arnstad har samma åsikter som politiska extremister på vänsterkanten. Trots hans försäkran att ”Jag är inte vänster. Jag har aldrig vart vänster” (Ekdal och Ekdal, tv-program, SVT 2019-01-15)

Arnstad tror Karl XI var den förste som införde tanken på kungen av guds nåde.

Filosofen Thomas Hobbes torde vara inblandad i detta långt tidigare. Men praxis fanns från faraos tid, Konstantin, antika Kina, Storkhanen, Inkariket. Samtliga härskade genom himlens mandat och vissa av dem var son av Solen. Vet inte Arnstad detta?

För att ytterligare visa på sina vänstertendenser får vi se (18:45) filmklipp ur Monty Pythons ”Berömda film” om den heliga graal, där bönder talar om för kungen hur de har skapat ett anarkosyndikalistiskt kollektiv mm.

Arnstad berättar vidare att de amerikanska- och franska revolutionerna förde in demokratin i Europa

Varvid Arnstad modigt sjunger marseljäsen på franska för publiken, imponerande.

Dessa naturliga rättigheter gäller alla, ej enbart ett speciellt land, vilket var nytt. Men moståndare fanns; bla den konservative tänkaren Burke som menade att ”all förändring är av ondo”.

Åter har Arnstad fel. Burke menade att förändring skall ske långsamt, inte via revolutioner. Detta är standardkunskap som man lär sig på första kurserna i filosofi.

Kritiken mot demokratin var att då ”kommer pöbeln att ta över… populism kallar vi det idag”

Nej, det kallar ”vi” det inte. Det är retoriskt teknik av Arnstad att kasta dynga på idéer han inte gillar.

Sedan nämner Arnstad 1800-tals teoretikern Tocqueville, ”världens störste demokratiteoretiker”

Hela tiden framställer HA sina utvalda exempel på viktiga figurer/händelser i demokratihistorien som de största, bästa, mest betydelsefulla. Visst var Tocqueville betydelsefull, men knappast världshistoriens största…. Hans idé att mindre bemedlade skulle leva av privat välgörenhet, istället för att staten skulle ta ansvar är knappast exempel på vad vi idag kallar demokrati. Hur kan en utfattig som lever på andras allmosor ses som ”fri” i någon betydelse? Dessutom ansåg han att religiositet var nödvändig för att man skall kunna behålla friheten. Knappast en tanke som gäller i dagens sekulära samhälle. Dessutom har vi idag problem med religiös fanatism som bekämpar friheten.

Nationalism, menar Arnstad, ger exkludering, essentialism, biopolitik, renhetstanke, och leder till förintelsen.

Sedan fortsätter bildserien, men med flera defekter. I en bild är det fel årtal, en annan har ett citat-tecken för mycket.

Enligt Arnstad är det alltid människokroppen som angrips vid exkludering. Tex när en muslimsk kvinna tvingas klä av sig på fransk strand.

Slutligen börjar Arnstad summera. Han ger ett citat av en viss Banaszak att för förändring krävs konfrontation, dvs det som togs upp i inledningen. ”Utsatta grupper” har rätt att göra motstånd, säger Arnstad och visar Martin Luther King filmsnutt (19:05). Folkrörelser som på sextio och sjuttiotalen har minskat, idag hatrörelser. I M (Iris Marion) Young ”världens mest kände demokratiforskare” dog nyligen (2006 min anm)

Se ovan om hur Arnstad tar tänkare som tillhör en viss kategori och ser dem som alla tiders största. För Young gällde att hon trodde på att demokrati måste relateras till sociala grupper och strukturella ojämlikheter,”Synthesizing feminist, queer, poststructuralist, and post-colonial critiques of classical Marxism”. Hon tog, liksom Arnstad, intryck av Michel Focault.

Det som avgör om man är alla tiders största tänkare är alltså inte tänkandet, utan att man uppfattar verkligheten som en social-ekonomisk maktstruktur.

Och sedan avslutar Arnstad med Björn Söder citat om samer och judar. Vilket enligt Arnstad skall tolkas som ”Du måste välja, jude eller same”

Det börjar bli tråkigt att förklara för Arnstad vad som avsågs med citatet. Han verkar helt enkelt inte vilja förstå att Söder menade att de är inte synonyma begrepp. Att de skall skyddas som minoriteter :
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/mattias-ahren-samer-ar-inte-svenskar

Fråga från publiken: samhällskontraktet har du inte nämnt

HA: Nja, romarrikets utökade medborgarskap var ett exempel på samhällskontraktet, en historiker utför ”studium av förändring”.

Min fråga: (Arnstad säger oj, det här blir långt; jag försäkrar att jag skall hålla mig kort och säger kort) Vad tycker du om Ayn Rand?

Jag menar att det i svensk samhällsdiskussions-kontext finns bara liberal eller socialistisk samhällsvariant, ingen konservativ. HA instämmer. Såna som Annie Lööf och Johan Norberg vill ha utan statliga eller kommunala skolor och bibliotek, samtidigt vill de ha fri invandring. Vad tycker du om en sån samhällsmodell?

HA: säger sig ställd. Oväntad fråga. Medger sig ge ett ”flummig svar”, men vet faktiskt inte.

Tillbaka till Henrik Arnstad