Reflexioner om ABF:s möte Om Sverigedemokraterna. Deltagare: Alexander Bengtsson, Gorm Lind; 2010-03-17, restaurang Trappan 19-20:30

 

Frågeställningen: ”Vilka är Sverigedemokraterna, och vad vill de? Varför demoniserar partiledaren Jimmie Åkesson muslimer som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”? Är verkligen ”rädsla för det okända” en hållbar förklaringsmodell till SD:s ökade antal sympatisörer? Vad driver kvinnor och invandrare att bli aktiva sverigedemokrater?”.

Medverkande: Gorm Lind, tidigare SD, utesluten. Alexander Bengtsson, EXPO; Diana Mulinari och Anna-Lena Lodenius var sjuka. En av dem har specialiserat sig på frågan varför vissa kvinnor och invandrare väljer SD. Förrätt: innan föredrag bjöds vi på ett utdrag ur en pjäs av Martin Theorin.

 

– GRUNDEN FÖR DISKUSSIONEN; DEFINITION: AB slår fast att SD har en höger extrem grund. De är inte höger populism.
Ganska okontroversiellt. Jag går med på tanken.

– STRATEGI MOT SD: Gorm L: SD kännetecknas av intern splittring. Om de angrips med våld skapas en känsla av att vara martyrer plus inre förstärkning. Undantag är valrörelsen, då är den inre splittringen mindre hos SD.

– ANKLAGELSER MOT SD:

 

1. SD är ett enfrågeparti. SD har inget annat på agendan än invandringen.

Inte en ovanlig inställning. Miljöpartiet är också ett enfrågepartti, men klassas numera som ett mainstreamparti, med budgetförslag och full agenda (ehuru orealistisk). Många partier, t.ex. separatispartier kan klassas som ”enfrågepartier”, skotska SNP exv.

 

2. SD är ett parti som byter åsikter hela tiden. De har ingen grund som de håller fast vid.

Det finns mängder med exempel på sidbyten inom politiken. Det kallas realpolitik. Vilken amerikan sade att ’mitt land har inte vänner, bara samarbetspartners’? Man ser till sitt eget hus eller land först även om att man byter sida. En sådan händelse var socialdemokraternas förslag om strejkförbud (runt) 1990. Stig Malm stödde det, och även Ingvar Carlsson. Före föreläsningen talade Martin Theorin om skillnaden mellan idag då högerextrema demonstrerar öppet, och sjuttiotalet då de aldrig skulle tillåtas att ens samlas. Själv jämför jag med den självklara sionismen i vänstern under samma tid; skulle någon ens föreslå att stoppa en Davis Cup match mot Israel skulle han/hon utslängas som nazist omedelbart. En annan sak är det böghat som alltid följt vänstern fram till sextiotalet. Ett mer närliggande exempel är att t.o.m. hardcore miljöpartister inser att vi behöver kärnkraft.

 

3. SD vill ha assimilering istället för integrering. Det är inte längre möjligt p.g.a. antalet. SDs förslag skulle med nödvändighet leda till repatriering, och i slutändan till folkmord.

Alexander Bengtsson gör en grotesk feltolkning av SDs avsikter: det är inte islam eller muslimer som inte går att assimilera, utan en för stor mängd eller extremister inom islam. Integration i en skola på femtiotalet med två invandrarelever i mitten av 28 svenskar fungerar bättre än en skola på tiotalet med två svenskar i mitten och 28 invandrarelever runtomkring. Att fanatiker och extremister inom islam med sina totalitära och fundamentalistiska strävande måste stoppas är fler än SD överens om, Socialdemokraterna t.ex; Nalin Pekgul i Amos, 2/2010, s4: ”Tillsammans med svenskar måste demokratiska muslimer ta debatten mot alla extremister. Mot Sverigedemokrater såväl som extrema islamister. Mot alla som är ute efter att begränsa människors frihet”.

 

4. Gorm Lind: SDs politik handlar om känsla, inte argument. Ingen i SD läser eller har läst partiprogrammet. Enligt GL gäller detta även för andra partier

GLs cyniska inställning till alla partimedlemmar i Sverige gör hans inställning urvattnad. Om ingen partimedlem läser sina häften, då är ju alla partier lika dåliga. Varför då demonisera SD?

 

5. Idag talar SD och liknande partier om kulturen och menar att det västerländska sättet att leva är bättre än andra. Detta menar EXPO vara antiislamism. AB slår fast att redan fascistteoretikern Per Engdahl ville byta ut ”ras”-begreppet mot ”kultur”. Detta kopplar AB som bevis för SDs högerextrema grund. Alla de författare som också kritiserar den ickevästerländska kulturen ger stöd åt SD, högerextremism och är i grunden antiislamiska.

Falsk argumentationsteknik. Först slår EXPO fast att SD m.fl. är mot islam, men i verkligheten handlar problemen om extremism och fundamentalism. Finns det ingenting i den vita, västerländska kulturen som EXPO anser värt att bevara? Finns det ingenting i mänskliga rättigheter, kvinnlig jämställdhet, tolerans mot homosexuella som herr Bengtsson ens i en urvattnad form kan anse att det finns någon mening i? AB ger inga svar på vad det är i vår kultur som SD m.fl. vill bevara, AB tar inte upp något av det som kritiseras i de andra kulturerna, ett medvetet mörkande.

 

6. AB uttrycker också sin ilska över rasism hos andra partier, de som förespråkar språktest och gynekologiska undersökningar, vilket EXPO ser som antiislamism.

Finns det någonting i invandrarnas kultur som AB anser dåligt? Inte ens könslemlästning? Och finns det ingenting AB anser att vi som svenskar har rätt att kräva av invandrarna? Anpassning till våra värderingar eller traditioner? Anser AB det helt i sin ordning med den somaliska kvinna som efter sjutton års SFI-kurser lärt sig tala tre ord svenska? Och att kritik är ”hets mot folkgrupp” i samma ögonblick som den ställs?

 

MINA ANKLAGELSER MOT EXPO:

 

1. Enligt EXPO består samhället av makthavare och andra, rätt eller fel ses i relation till denna struktur; SD går inte med på denna beskrivning alltså anser EXPO dem dåliga. Enligt denna syn måste alla fakta manipuleras för att passa in i mallen. Ett sådant faktum är frågan om ändliga resurser (se nedan). Det leder också till att EXPO anser att extremistiska, fundamentalistiska islamister och moderata, demokratiska muslimer har ett gemensamt intresse att bekämpa svenskheten, ty det är bland dem ”makthavarna” finns. Att trolla bort reella motsättningar mellan grupper som har ett gemensamt intresse av att samarbeta skapar nya problem som inte EXPO kan lösa, eller ens tar upp.

 

2. Hos EXPO finns inte ett enda svar på de de facto existerande problem i samhället som invandringen skapat. I själva verket verkar EXPO vägra erkänna att det överhuvudtaget finns något problem i anslutning till invandringen. Exempel är:
3. a) ökad kriminalitet, ghettoisering, otrygghet, gängbildning. Allt Sven Olle Olsson, Bert Karlsson och jag förutspått har gått i uppfyllelse, värre än våra värsta mardrömmar, med allt vad det innebär av skottlossning och bombsprängningar på gatorna.
4. b) obehagliga kulturella nymodigheter som kast med flicka från balkong, krav på särlagstiftning, särbehandling och avvikande värderingar ifråga om kvinnor, barn, etc.
5. c) Enligt AB och GL ser SD hellre tio australiensare eller kanadensare i Sverige än en alban. Men vad händer om det faktiskt är så att en genomsnittlig albansk invandrare stjäl mer än tio invandrare från Australien? I Rumänien just nu fördrivs tyska bönder och ersätts med rumänska zigenare, vilka inte klarar av att driva effektiva jordbruk. En tysk bonde är mer välkommen i Sverige genom sin överlägsna produktivitet.

 

1. d) bristande resurser till skola/vård/omsorg. Det svar som AB gav vid frågan om resursfördelning var den enda överraskningen under kvällen. Det första AB sade var att man inte skall gå i SDs ”fälla”. Det andra var att resurser beror på fördelning. Det tredje att fördelning, samtidigt, beror på resursernas storlek. Det tredje argumentet är det mest förvånande. Den mesta s.k. antirasistiska kampen förs av vänstermänniskor, och socialism baseras på en vägran att erkänna ändliga resurser. När frågan om bristande resurser kommer upp brukar det normala svaret alltid vara ”Man får inte ställa svaga grupper mot varandra”, d.v.s. man inte får inte erkänna att resurserna inte räcker. Istället säger AB, liksom Johan Norberg, att resurser är en fråga om hur mycket resurser som finns. Det erkännandet har jag aldrig tidigare sett hos en antirasistisk debattör. I själva verket är det rena thatcherismen. Å andra sidan kan man bli förvånad åt andra hållet också. Gert Gelotte skriver i GPs krönika tisdag 16 mars 2010, sid 2 att ”till sist och ytterst handlar invandringspolitik inte om pengar…(utan) att vi vill leva i ett anständigt land”. Ett intressant förnekande av verkligheten.
2. EXPO baserar sin argumentation på retoriska tekniker:

 

• EXPO förfalskar SDs åsikter och begrepp genom att påstå att SD och liknande kritiserar ”islam”. I verkligheten kritiseras naturligtvis radikal islamism, extremism, fundamentalism, fanatism och terrorism. Inte islam som sådan.
• Alexander Bengtsson skapar egna definitioner, han använder hela tiden uttrycket ”den s.k. massinvandringen” och förnekar existensen av massinvandring. Det sker genom att jämföra antalet invandrare som kommer in under det senaste årtiondet och 90-talet, där det senare bestod av fler. Jag tycker 100 000 på ett år och med en ursprungsbefolkning på 9 miljoner kvalificerar som ”massinvandring”. Det finns en kommun i Sverige som tar emot fler flyktingar än hela USA. Och Finland tar väl emot 50 invandrare per år. AB svarar inte på vad han anser vara ”mass” eller om han ens erkänner begreppets existens, däremot berättar han att han anser att invandringen skall vara fri. Jag ser ABs förnekande av ”mass” som en undanflykt, och uppmanar honom att ge en siffra till vilken han kan säga ”Ja, den siffran vore massinvandring”
• AB hånar SDs f.d. partiledare och kallar honom en oskarp kniv i lådan. Åkesson är annorlunda, medievan, men innerst inne lika illa, samma budskap ny form.

 

• När den aktuella diskussionen om burkan kommer upp intar AB en emotionell attityd och säger AB att han vill spy på diskussionen (troligen av trötthet) och förklarar att det finns viktigare saker att diskutera än burka och Lars Vilks. AP citerar alltså OJ Simson i Capricorn One: ”I think I’m gonna throw up.” Som Hal Holbrook svarar ”Ja, det löser ju allt”. I verkligheten är ABs svar ett duckande för frågan; han intar en position där han proklamerar sig själv som offer och utsatt för starka känslor i avsikt att vända diskussionen från ämnet. Och det fungerar. Burkan kommer inte upp igen, istället går diskussionen vidare.
• En teknik är AB upprepar gång på gång sina uppfattningar om SD och återkommer till orden “s.k. massinvandring” och ”enfrågeparti”. Jag har ofta sett hur den används hos människor som mår dåligt och upprepar för sig själva i all oändlighet att de mår bra,

 

Slutsatser:

 

Med risk för att bli anklagad för personangrepp anser jag inte att Alexander Bengtsson gav något vidare intryck med ett Anthony Perkins liknande utseende, smala tunna läppar, ögon som tittar ner i bordet, blinkar konstant, han sippar hela tiden på sitt vattenglas, och skakande händer. Verkar mest ger intryck av en nervös man med malaria och ögoninfektion.

 

Visst finns alltid rädsla för avvikande och det okända; och lika säkert är att det kan gå överstyr, men EXPO misslyckas skändligen med att ge några indikationer på detta ifråga om SD. I själva verket är deras agenda bara fyllt med retorik och demagogi i syfte att mörka och dölja fakta samt smutskasta.

 

Ett exempel är hur EXPO ser på sexuellt våld från invandrare riktat mot svenska kvinnor? Varför tas aldrig upp siffror från Norge där 100% av överfallsvåldtäkterna begås av invandrare? Eller interjuver med kriminella invandrare som ger sig på just svenska kvinnor. Det skulle man kunna se som en parallell till Gorm Linds yttrande att allt SD har är känslo-argument, men det gör inte EXPO.

 

Jag hatar kriminella som grupp, inte invandrare som grupp. Oavsett hur svensk jag är har jag ingen gemensam sak med kriminella svenskare. Lika lite tror jag invandrare känner sympati med kriminella invandrare, eller att kvinnor känner mer sympati med en våldtäktsbenägen invandrare än en laglydig svensk. Den hopklumpning som AB vill göra mellan folkgrupper finns inte i SDs eller i det invandrarkritiska tänkande. Därav den enkla orsaken till att många laglydiga invandrare och utsatta kvinnor gör gemensam sak med SD. Liksom det faktum att bögar och judar också blir mer och mer invandringskritiska. Att Alexander Bengtsson inte kan förstå det säger mer om honom än SD.

 

Inte heller verkar det finnas ett enda argument från de invandringkritiska som EXPO och liknande PK-are tar på allvar. T.o.m. jämställdhetsministern yttrar sig om invandrartjejers utsatthet, och detta ses på fullt allvar som ”islamofobi” och ”hets mot folkgrupp” av EXPO. Finns det någon kritik om invandringens negativa konsekvenser som kan tas på allvar av PK-are och Expo? En följdtanke är den totala ignorans och indolens som EXPO känner inför de utsatta för invandringens negativa sidor, de offer som faktiskt finns p.g.a. en invandring som gått över styr.

 

En annan aspekt är de försämringar som skett i samhället som också kan härledas till invandring; finns de någon PK-are erkänner eller ens har förslag på förbättra? Det enda EXPO levererar är färdiga svar om fördelning av kakan (samhällets resurser), inte dess storlek, och de kan inte heller berätta vad det har med brotten som riktar sig mot just kvinnor att göra och överrepresentationen av vissa brott för just vissa invandrargrupper.

Inte heller tar EXPO upp det medvetna mörkande av negativa fakta om invandring i den liberala pressen. Alexander Bengtssons och EXPO:s svar på frågan om medias och etablissemangets mörkande är att förövares etniska identitet inte är relevant, alltså skall inte pressen ta upp det. Det vi invandringskritiska tycker är att etnicitet är väsentligt. Om det nu är så oväsentligt, varför får vi då inte kritisera saken?