Häromåret gjorde jag en studie om tidningen Metros syn på invandringen.

För att göra den mer läsvänlig kortade jag ner den och skapade tema-kapitel:

(Originalversionen blev ca 90 sidor, och är inte särskilt läsvänligt. (i PDF: Metro och migrationen ) Den innehåller all empiri i ämnet)

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I Inledning 

1. Mörkar media?
2. Varför skulle media mörka?
   1. Moralisk legitimering
   2. Verklighetsuppfattning
3. Något är skumt

II Ok, fram med bevisen 

1. Nonsens på styltor: Alla har ”rätt” till allt!

– Jämlikhet

– Finns det någon kritik alls?

2. Stroppighet: Sverige é en moralisk stormakt! 

– Svenska värderingar

– Självgodhet

– Vägra ta kvinnor i hand

– Nationalsången

– Kulturellt självhat

3. Sextrakasserier: invandrare – invandrare – invandrare

– Konserter

– Badhusvåldtäkter

– Färjevåldtäkt

– Fler sextrakasserier på festivaler

4. ”Dom säger det finns inga enkla lösningar. Jag säger: jobba hårdare!” – Bart Simson

– Pengar

5. Det otrygga Sverige

– Mord på HVB hem

– Kod 291

– Våld – upplopp

– Skola

– Barnvåldtäkt

– Barnäktenskap

6. Manipulering pågår: retorik, demagogi

– Källkritik

– Bilder

– Manipulation – ordval, teknikaliteter, presentationer

III Resultat 

I INLEDNING

1. MÖRKAR MEDIA?

Under hösten 2015 och våren 2016 kom många invandrare till Sverige.¹ Media i Sverige skrev en mängd artiklar om detta. ”Sveriges största nyhetstidning” Metro skriver att ”Sverige tog emot oerhört många människor i höstas” (2015). Och detta efter att Sverige redan”under årtionden varit det västland som tagit emot flest asylinvandrare per capita”.²

Sverige har haft en ojämförligt stor invandring under en kort tidsperiod. ”Det saknas paralleller i svensk historia till dagens invandring”. Inte heller har något annat land tagit emot lika många invandrare.³

Från vad som bland kallas Alternativa media förekommer kritik mot s.k. ”Mainstreammedia”⁴ i fråga om invandringen. Kritiken går ut på två saker:

• dels att media inte är objektiva i sin nyhetsrapportering då de ”systematiskt och av politiska skäl väljer att inte rapportera vissa fakta”⁵, även kallat att mörka;
• dels att de med avvikande åsikt inte kan/får komma till tals i media.

Kritiken är att tidningarna i Sverige väljer ut rapporter för att skapa sympati hos läsarna och döljer – mörkar – negativa konsekvenser (kostnader, bostadsbrist, arbetslöshet, ökad kriminalitet, brister i sjukvård och skola, etc). Enligt kritiken använder media även retoriska tekniker som att använda positivt laddade ord som ”utmaning”⁶ och ”möjligheter” istället för negativa ord som ”kostnader” eller ”problem” eller kallar människor för ”ensamkommande flyktingbarn”, trots att de inte är ensamkommande, flyktingar eller barn.⁷

I slutet av mars 2016 återfanns en artikel i Dagens nyheter där den förre moderatledaren Ulf Adelsohn hävdar samma sak. Det ledde till en uppmärksammad debatt i Sverige som tog upp tidigare händelser där samma anklagelse gjorts.

Nästan ett år senare använder USA:s president Donald Trump Sverige som ett varnande exempel på negativa konsekvenser av invandring. Världens mäktigaste man ger frågan internationell uppmärksamhet och det ger eko över hela världen.⁸

*

Först: hur definierar man vad som är för respektive mot invandring i en artikel? Den förstnämnda ståndpunkten är den gällande i Sverige idag. Det finns regeringsbeslut att Sverige skall införa mångkultur, och besluten att ta in invandrare är ett demokratiskt fattat beslut. Den senare ståndpunkten kan delas in i två delar:

• Att förespråka Sveriges bevarande, att svenskhet existerar som fenomen, att det finns svenska värderingar som är värda att stå upp för. (Undantaget är den självgoda värderingen att Sverige är en ”moralisk stormakt”)
• Att medge/erkänna/acceptera kopplingen mellan invandring och ett negativt, oftast nytt, fenomen i Sverige.

Beskrivningar i Metro som inte innehåller någon av de två kriterierna ovan kommer att gå in under för invandring. Inte heller intervjuer av kritiker mot svensk invandringspolitik (2016-07-08/6) eller utsagor av ministrar att resurserna är slut (2016-02-15/19) eller sakargument att man kan hjälpa fler i närområden för samma summa (2015-11-28/36), är invandringskritiska. I princip kan frågan sammanfattas med att få svar på frågan: Varför skall vi ta emot invandrare överhuvudtaget?

Ofta definieras invandringskritik som en ultra-nationell pånyttfödelse, med exkluderande drag.

Vad menas med med ”ultranationalism” och ”nationell pånyttfödelse”? Svaret är en eller flera av följande tre inställningar:

1. Att det finns begrepp som heter Sverige, svenskhet och svenskt samt att de kan definieras
2. Att det därmed finns en gräns mellan svenskt och icke-svenskt.
3. Att det finns något positivt i begreppet ”svenskt”, att det finns något i det värt att bevara.

Tanken att det finns något som Sverige eller svenskhet anses i den nutida svenska kontexten vara förkastlig. Exempel på godkända åsikter är när fd statsministern Fredrik Reinfeld förklarar att det egentligen inte finns någon svensk kultur. Eller när socialdemokraten Mona Sahlin förklarar att svenska kulturtraditioner är dåliga.

Punkt två innebär att man exkluderar ickesvenskar. Om det finns svenskar, måste det finnas ickesvenskar. Enligt det rådande normativa paradigmet i Sverige är detta ett negativt kriterium, då alla skall inkluderas i begreppet.

Sista punkten är tvetydig. Å ena sidan anser en samlad svensk politikerkår att Sverige är en moralisk stormakt och har rätt människosyn och värdegrund – till skillnad från alla andra länder. Samtidigt är normen i Sverige att det inte finns något positivt med svenskhet eller Sverige. I seriealbumet Arne Anka nr 6, konstaterar en amerikan på besök att det gemensamma för svenskar är deras hat för Sverige. Iakttagelsen är korrekt. Med undantag av mindre uppvisningar som flaggviftande på idrottsevenemang, anses all form av förhärligande i avseende på nationalism förkastlig.

Om man inte delar de tre åsikterna ovan, har man enligt den överväldigande majoriteten av Sveriges intellektuella, journalister, politiker, lärarkår, den samlade intelligentian och samtliga instanser i alla delar av svenskt offentligt liv felaktiga värderingar.

*

Den andra delen av kritiken är att media inte tillåter några synpunkter än de som stämmer överens med medias egen agenda. Vilket i sin tur sammanfaller med makthavarnas⁹. Agendan varande: positiv till invandring. All offentlig makt i Sverige utgår från folket genom val. I dessa val måste folket fritt få tillåtas ha åsikter, annars är det inte demokrati. Samt ytterligare ett krav:

”För att en fri åsiktsbildning skall kunna äga rum och ha mening krävs en offentlighet där åsikter fritt kan skapas, artikuleras och diskuteras (…en fri och oberoende press)”.¹⁰

Om man inte har möjlighet att sprida sitt budskap i media finns alltså inte demokrati.

Den etablerade media, i denna studie representerad av tidningen Metro, menar att anklagelserna är felaktiga. Alternativmedia är ”sajter som sprider hat mot invandrare” och inte källor till en sannare bild. Den största, Avpixlat, är en ”hatsajt” och ”rasistsajt” (Expressen, DN, Metro), ”smutspress” och ”SD-anknuten” (SvD). Alternativmedia-journalisten Roger ”Salle” Sahlström kritiserar svensk media. DN-journalisten Po Tidholm förvägrar Sahlström rätten att kalla sig journalist, och kallar honom, ”rasist”, antidemokrat och ”högerextrem aktivist”.¹¹ Följande sägs av en av Sveriges mest kända medieforskare, professor Jesper Strömbäck:

”Ibland kallas de alternativmedier, men det är en beteckning som är djupt missvisande. De är inte på något sätt ett alternativ till etablerade medier och tror man att de ger en mer rättvisande bild av verkligheten ser jag det som djupt problematiskt. De drivs av en agenda, de har inga journalistiska anspråk och försöker inte på något sätt följa normer om saklighet och opartiskhet när det gäller hur man värderar källor, hur man värderar information eller hur man gör relevansbedömningar av olika typer av information. De har en tydlig agenda som de följer, på samma sätt som politiska partier. Man måste ta del av innehållet utifrån de förutsättningarna. Därför är de inga alternativ till traditionella nyhetsmedier.”¹²

Naturligtvis har även traditionella nyhetsmedier en egen agenda. Trots det kallar Metro sig själv och sina kollegor för ”journalistiska och agendafria medier”. Medias inställning är att de följer pressetiska regler, som inte är formella regler, utan mer en allmän hållning. §10 slår fast att etnicitet inte skall framhävas om det ”saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”¹³. Alltså döljer media inte något. De rapporterar helt enkelt inte vad som inte är väsentligt¹⁴.

I andra länder som t.ex. USA rapporterar tidningar etnicitet när det begåtts ett brott. Tidningen Journalisten skriver (bla om sajten Avpixlat):

”Många hatsajter hävdar att mörkläggningen består i att etablerade medier mörkar identiteten eller etniciteten på misstänkta brottslingar. Därav ”avpixlat”.

Finns det verkligen ingen mörkläggning i det avseendet?
– Man kan förstås göra olika relevansbedömningar. Hur stor relevans har gärningsmännens etnicitet när det gäller brott? För de som är främlingsfientliga har det alltid relevans, men ur ett journalistiskt perspektiv så tar man ställning i det från fall till fall. I vissa fall rapporterar man det, i andra fall gör man det inte. Det görs olika relevansbedömningar. Men det är inte samma sak som en mörkläggning.”¹⁵

Svensk media är enligt egen utsago pålitlig och mörkar inte.¹⁶

*

Att ta upp etnicitet uppfattas som en fixering och diskriminering, inte en åtgärd för att minska brottslighet. En journalist som tillfrågas som sakkunnig i Metro säger:

”Endast i en total utopi, där inte en enda invandrare begår ett enda brott, kommer fixeringen vid dem och diskrimineringen mot dem att upphöra… Problemet ligger inte hos den utsatta (min understrykning) minoriteten ifråga, utan hos de främlingsfientliga… Så länge det finns invandrare i landet, finns det syndabockar att utnyttja för (egen) vinning”¹⁷.

En annan journalist, Henrik Arnstad, som studerat frågor om anti-rasism och högerextremism ger följande motivering till varför inte alternativmedia skall få bli hörda i den offentliga debatten:

”Att ’ta debatten’ om invandring innebar per definition att erkänna invandrare som ett problem, inte som samhälleliga tillgångar eller positiva resurser”¹⁸.

Observera att det inte finns något annat område inom samhällsdebatt där denna inställning anses legitim. En lista över exempel med två sidor av saken kan fortsätta i det oändliga:

• Monarki kontra republik,
• För eller mot kriget i Irak,
• NATO-medlemskap
• EU-medlemskap
• Öresundsbron
• Kärnkraft
• EMU
• Västlänken
• Privatskolor
• Polygami
• Incest
• Motbok
• Osv.

Ingen skulle acceptera att ”man inte ens kan diskutera saken”, för då har man medgivit att den andra sidan kanske har en poäng, eller till och med att de kanske har rätt!¹⁹

Metros inställning är att alla former av grupp-indelningar innebär att ”reproducera stereotyper och konstruera en negativ bild av invandrare och etniska minoriteter”²⁰. För att undvika detta finns inget mellan individen och begreppet mänsklighet; inga nationer, folk, raser, etniciteter, religioner, klaner, stammar, klubbar. Metro tolkar alla utsagor om en individ som tillhör en viss grupp, som att det som avses är ett uttalande om hela gruppen. All överrepresentation av någon grupp i något sammanhang skall ignoreras, då det endast existerar ”komplexa individer”.²¹ Samhällstraditioner som inte är underkastade föreställningen om människans formella och juridiska jämlikhet är förkastliga. Kastsystem och monarkier liksom stånds-privilegier anses dåliga²².

2. VARFÖR SKULLE MEDIA MÖRKA?

MORALISK LEGITIMERING

Ursprunget till ovanstående inställning är upplysningens och den franska revolutionens idéer om människan och hennes rättigheter; sedan återupprepade i FN:s katalog över människors rättigheter²³. Rätt människosyn och värdegrund definieras som att alla människor är lika mycket värda.

Det gemensamma för alla som förespråkar människors lika värde är att förespråka att alla har rättigheter som inte kan inte knytas till en handling som motiverar denna rätt.

I invandringsfrågan handlar det om att alla har rätt att bo i Sverige. Utan motprestation. Och oavsett handlingar kan inte denna rätt inskränkas. Detta är vad som avses med begreppet ”alla människors lika värde”.

Tanken att förtjäna ett medborgarskap bland annat genom lojalitet mot den nya nationen eller att följa landets lagar, är en form av motprestation. Alltså föreställningen att man måste förtjäna det man får. Vilket innebär ett avståndstagande från regeln om alla människors lika värde.

Ibland krockar dessa föreställningar. Vänstermänniskor åberopar sig på FN:s utsaga om människors ”rätt” till exempelvis mat, men förkastar samtidigt samma stadgas ”rätt” till privat egendom:

”Artikel 17 1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom”.

Det gemensamma för de som talar om allas ”lika värde” och rätt ”värdegrund” är att de är humanister, liberaler och socialister. Samtliga anser att människan inte är en del av naturen. Hon är annorlunda. Gudomlig eller sekulär förklaring spelar ingen roll. Det viktiga är att man uppfattar människan och endast människan av alla varelser på jorden som ovanför eller utanför resten av växt- och mineralriket.

VERKLIGHETSUPPFATTNING

Ovan var den moraliska förklaringen till medias inställning. Det finns även kritik som berör medias verklighetsuppfattning. Anklagelsen från de som kallas alternativ media är att ingen kritiker tillåts hänvisa till någonting annat än en socioekonomisk förklaringsmodell på samhället och faktiskt hela verkligheten. Andra förklaringar kulturella, religiösa, etniska, biologiska eller genetiska räknas bort. De tillåts inte komma fram. De får inget utrymme i mainstreammedia alls.²⁴ Det finns två dogmer som utgör den dominerande synen på mänsklig natur:

• Att människan föds som ett tomt blad och
• att människan föds god och förstörs av samhället.²⁵

Ett exempel på den svenska regeringens syn på socioekonomiska förklaringsmodellers betydelse är hur den ser på könsroller. I Aftonbladet 2005-02-12 konstateras att regeringen beslutat att aktivt gå in och styra forskningen om skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Motivet är att

”Regeringen betraktar kvinnligt och manligt som sociala konstruktioner, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi”.

Detta gäller inte bara regeringens syn på kön utan även samhällets och mainstreammedias syn på allt beteende. Den verklighetsuppfattning och kunskapsmodell mainstreammedia har är att det finns en och endast en tillåten förklaringsmodell: verkligheten är en social och ekonomisk struktur. Med det avses att samhället skapar människan, människan skapar inte samhället. Alla sociala fenomen bestäms av samhällets ekonomiska förhållanden. Kulturella, religiösa och alla andra beteenden skapas, konstrueras, av samhällets ägandeförhållanden, vilka i sin tur skapar maktförhållanden²⁶.

Det går inte att bryta sig loss ur ett beteendemönster som är givet av de sociala relationerna och strukturerna. Maktkonstruktionen, de ekonomiska och sociala relationerna, skapar vårt sätt att vara och tänka, våra aktioner och åsikter.

Människor är individer enbart i sin egenskap att inte behöva få sitt beteende klassat efter att de tillhör någon särskild etnisk eller kulturell grupp. De är enbart kuggar i en social och ekonomisk klassifikation som berör makthierarkier. Ytligt sett utövar människor sin fria vilja genom att fatta beslut. Men individer är i själva verket inget annat än vågskum och de kastas än hit, än dit av de oemotståndliga ekonomiska krafternas strömmar. Individernas skenbara beteende döljer bara samhällsstrukturens mönster, som de är så gott som maktlösa inför.

Det finns ett (av flera) krav som ställs på vetenskaplig observation kallad falsifierbarhet. Den ”innebär att det måste finnas ett logiskt observationspåstående som är oförenligt med hypotesen”.²⁷ Alltså att en lära skall kunna bevisas vara falsk. Inte att den är det, bara att den kan vara det. Om den inte kan det, går den inte att falsifiera och är därför inte vetenskaplig. Uttryckt på ett annat sätt: En lära som förklarar allt, förklarar ingenting. Problemet med att se verkligheten som en social struktur är att det går att tillämpa på vilket scenario som helst:

– Om brödpriserna blir högre beror det på samhällsstrukturen.

– Om brödpriserna blir lägre beror det på samhällsstrukturen.

– Och om brödpriserna är oförändrade beror det på samhällsstrukturen.²⁸

Det går inte att falsifiera social-strukturalismen. Det går endast att säga att den är ovetenskaplig och ofruktbar till sin natur.

Kritik mot Metros syn går ut på att varje gång en negativ konsekvens med invandringen uppdagas är mainstream-medias förklaring att det endast finns individer och deras socioekonomiska relationer, inte kulturellt avgränsade grupper²⁹. Alla förklaringar på händelser framställs som sociala och ekonomiska relationer. Inga andra förklaringar anses tillåtas i tidningar, radio och TV³⁰. Även överrepresentation kan hänvisas till sociala och ekonomiska faktorer³¹.

3. NÅGOT ÄR SKUMT

Metro är ”Sveriges största nyhetstidning” 1 150 000 läsare och är en ”enligt egen uppgift opolitisk nyhetstidning”.³² Den finns på ”tunnelbanor, bussar och hållplatser”. Den har ett ”publicistiskt innehåll” som är ”en plattform för opinionsbildning” i ”större samhällsfrågor”. Ägaren och ledningen har ”makten” att avgöra ”vilka åsikter skulle behövas höras mer i media”.³³ Tidningar berättar inte bara nyheter, de deltar aktivt i utformandet av våra åsikter, uppfattningar, opinioner och världsbild.

De s.k. alternativa media anklagar Metro för att inte vara neutrala, men presenterar inga bevis. En kolumnist i Metro säger själv: ”Eftersom jag är forskare är det självklart för mig att inte argumentera för något utan fakta från en ordentlig källa”³⁴

Det du läser nu har för avsikt att vetenskapligt presentera en säker källa till kunskap. Att ge bevis.

Metro säger själva att de är en opolitisk nyhetstidning. Den är alltså inte speciellt markerad till höger eller vänster. I december 2016 läste jag tidningen ETC som har en stark vänsterorientering³⁵. Här är en jämförelse mellan ETC och Metro:

ETC:s innehåll	Artiklar med liknande innehåll i Metro.
Ledare: Sven-Eric Liedman är marxist och nämner Jesus, ”den förste proletären som strävade efter ett jämlikt och rättvist samhälle”( s2)	2015-12-01, kolumn av Göran Greider om samma sak.
Reklam och 2 s artikel för vänsterinriktade proggbandet Nynningen (31ff), som har en aktuell spelning i Göteborg.
Debattartikel som förespråkar mer ansvar för miljön (4)	2016-08-11
Debattartikel från ”Ingen människa är illegal” som vill ha fri invandring; inga problem kan kopplas till invandring. Sverige har egentligen aldrig varit särskilt flykting-mottagligt. Invandrare skall inte ses som en belastning.(4)	2016-05-13. Debattartikel från tolv miljöpartister. (Ingen av artiklarna tar upp var pengarna skall komma ifrån)
Artikel, ”feminism, antirasism och hbtq-rättigheter” (8ff)	2016-04-19
Helsida med reklam för ny film av den vänsterinriktade samhällskritiske brittiske regissören Ken Loach (11)	2016-12-09
Inrikesbilden som är två helsidor av demonstrationer mot nedskärningar för funktionshindrade (12f)	2016-03-21
Artikel om svårigheter för ”asylsökande barn” (15)	2015-11-20, 2016-01-29
Artikel om socialarbetare som inte vill ge uppgifter till poliser om dem som fått avslag och skall utvisas (16)	2015-12-22, 2016-01-29
Artikel om hur ”Hedersrelaterat våld mot flickor ökar”	2016-02-23, 2016-03-22
Krönika av Åsa Gustafsson, ”dramatiker och artist” som anser ”Att göra rätt för sig för mig är inte att jobba och betala skatt och uppföra sig” (25)	2016-02-16, debattartikel av Caroline Erica Åström, ”författare och student”.
Artikel ”Miljö” kritiserar Donald Trump. (26)	2016-01-28
Biståndsminister Lövin (MP) besöker Mogadishu (28f)	2015-11-20
Artikel om festkväll för tidningen; Göran Greider spelade (43)	Greider är återkommande krönikor i Metro
Reklam Röda korset, uppmaning att hjälpa Syrien. (35)	2016-03-15, 2016-06-08
Reklam för ”Jul i gemenskap” för ett ”kravlöst” firande.	2016-11-12

Likheterna förvånade mig. ”Metro är idag (nov 2016) Sveriges överlägset största dagstidning”.

Hur kan en politiskt oberoende tidskrift som är ”Sveriges största tidning …(med) över en miljon läsare i hela landet varje dag” ha ett innehåll som var så likt en vänsterinriktad tidning med en avgränsad målgrupp?

Metro utkommer varje vardag och återfinns på många offentliga platser, samt bussar, spårvagnar och tunnelbanor. Den är en viktig del i samhällsinformationen och är samtidigt en del av utformandet av rådande åsikter³⁶.

Om denna likhet finns mellan ett enda nummer av vänstertidningen ETC och tidningen Metro, hur ser då Metro ut i ett längre perspektiv? Vilka ekonomiska, ideologiska och politiska mönster i fråga om beskrivningen av Sveriges mottagning av migranter/asylsökanden/flyktingar/invandrare finns i tidningen Metro? Det är viktigt att studera eftersom tillströmningen av människor har orsakat snabba förändringar för Sverige³⁷. ”Sverige tog emot oerhört många människor” och under samma tid ”debatterades flyktingkrisen överallt”.³⁸

En annan orsak till att göra denna studie är att det inte finns någon ”forskning som stödjer idén att medierna mörkar” och ingen har ”sett någon studie som visar att medierna systematiskt mörklägger”³⁹, försäkrar medieforskaren professor Strömbäck. “Det är ett intressant konstaterade då det inte existerar någon forskning som skulle bevisa eller motbevis (sic) att svensk media har mörkat om invandring”⁴⁰, svarar nationalekonomen Tino Sanandaji.

Denna text skall bevisa om det finns mörkande eller inte. Frågorna som skall besvaras är:

1. Hur förhåller sig antalet artiklar i Metro som berör invandringen? Positiva, negativa.
2. Vilka förklaringsmodeller till samhällets förändring återfinns i Metro?
3. Finns det någon förändring i Metros beskrivning av situationen i Sverige?

II Ok, fram med bevisen 

 

Noter: