• Konserter
• Badhusvåldtäkter
• Färjevåldtäkt
• Fler sextrakasserier på festivaler

KONSERTER

Det börjar i januari 2016 med en artikel om Tyskland. ”Massövergrepp väcker tysk avsky”. Fördömanden av ”övergreppsvåg mot kvinnor som ska ha skett i Köln och Hamburg under nyårsnatten”.

Ganska snart kommer anklagelser om att media mörkar etniciteten på förövarna. Istället för att ta upp kritiken låtsas Metro att kritiken är att media inte skrivit om händelsen.

”Nej, medierna mörkar inte om Köln… Att seriösa medier skulle undanhålla information är struntprat, skriver Metros debattredaktör.

I samband med stora nyhetshändelser får rykten ofta eget liv. Fakta och sanningar åsidosätts, en tendens som ges ytterligare näring åt de sociala mediernas impulsivitet.

Under nyårsnatten ska grupper av berusade, aggressiva män ha omringat och begått sexuella övergrepp på kvinnor i tyska Köln. Enligt polisen kan så många som 90 kvinnor ha drabbats.

På Twitter och i de så kallade ”alternativa medierna” sprids uppgifter om att journalister och etablissemanget försöker mörka händelserna. Orsaken påstås vara att förövarna ska ha invandrarbakgrund.

På både svenska och tyska mediers Facebooksidor ställs frågor om varför vi inte rapporterar om det som hänt. Problemet är bara att det inte stämmer. I Metro, och alla andra stora svenska medier, har bevakningen varit omfattande. Detsamma gäller i Tyskland.

Det påstås också att medierna dröjde för länge med att rapportera. Det kan man tycka, men då skall man ha klart för sig att det inte var förrän i måndags (4/1), på polisens presskonferens, som omfattningen framgick. Då drog rapporteringen igång direkt.

Till skillnad från högerextrema propagandaorgan kan inte seriösa medier sprida uppgifter utan bekräftelse. Det är också helt felaktigt att tyska myndigheter har försökt mörka händelserna. Inrikesministern har beskrivit det hela som ”avskyvärt”, Angela Merkel använde ordet ”vidrigt”.

När människor inte längre bryr sig om att ta reda på vad som är sant eller inte har vi ett problem. Idag står vi inför en situation där många inte ens tycks bry sig när de väl blivit motbevisade. Man har en känsla av att det är på ett visst sätt, och då är det så. Det spelar ingen roll om allt visar sig vara helt fel.

Det växer fram en faktaresistens i samhället.

Det är farligt.”

Metro låtsas inte förstå att anklagelsen från alternativmedia är att etniciteten mörkas, inte att händelsen faktiskt ägt rum, eller att ”seriös” media inte rapporterat om händelsen. Etniciteten på förövarna framkom i den senare polisutredningen 12 april 2016. Ur Dagens samhälle:

”Utredningen slår också fast att nästan samtliga misstänkta gärningsmän, 149 av 153 personer, är invandrare. Av dessa kommer två tredjedelar från Marocko och Algeriet. 68 är asylsökande, 18 befinner sig illegalt i landet och 47 har okänd status, det vill säga man vet inte om de befinner sig i landet legalt eller illegalt. Fyra är ensamkommande minderåriga, tio har fått uppehållstillstånd.”¹

Metro presenterar inte någon uppföljande artikel som berättar vad polisutredningen kom fram till. Inte heller har Metro uppdaterat sin alltför låga siffra på offer. Antalet var inte 90 utan ”1218 offer, varav 529 utsattes för sexualbrott”. Det är en ganska stor skillnad.²

De retoriska tekniker Metro använder är:

-att lägga in små-ord för att väcka tvivel (fetstil ovan), ”ska ha”, ”kan”, ”påstås”.
-En annan teknik är att tillskriva meningsmotståndare epitet (kursiv), ”så kallade” och ”högerextrema”, för att undergräva deras trovärdighet.
-Det finns även en elitism i som framkommer när man ser uttryck som (understruket) ”man” tycker, och ”människor” inte bryr sig om fakta, bara sina känslor.

Metro vet bättre. De är utbildade journalister och förstår vikten av källkritik bättre än sina läsare. Därför skall inte läsare söka utanför ”seriös” media. Metro uppmanar inte läsaren till att själva söka sanningen, utan att låta dem själva tala om för folket vad sanningen är.

En som är mer benägen att säga sanningen är Tysklands justitieminister som tror sexövergrepp i Köln under nyår var planerade, de begicks av ”några nordafrikaner” som hade gjort upprop om att samlas.

Inte bara i Tyskland sker övergrepp. De händer även på festivalen We are Sthlm, en festival som hölls på sommaren i Stockholm.

”Enligt DN:s källor var gärningsmännen ofta unga utländska män som kommit till landet utan föräldrar… Poliser som DN pratat med uppger att de undviker att rapportera om händelser som knyts till gärningsmän med utländsk bakgrund”

Problemet med utsatta flickor är mindre viktigt enligt Metro. Faran är ”Oro för attacker efter massövergreppen”. ”nästan alla misstänkta är av ’utländsk härkomst’”. Lyckligtvis stödjer ordningsmakten Metros syn: ”Polisen: massofredanden i Malmö har inte ägt rum”.³

Men eftersom övergreppen faktiskt har skett och det är invandrare som ligger bakom kallar Metro in kolumnist Viktor Banke för att sopa problemet under mattan: poliser vågar inte berätta att sexövergrepp på festivalen We are Sthlm förra året begicks av ”flyktingungdomar”, men vi har ett fungerande samhälle som kan hantera även utländska gärningsmän, lovar Banke:

”Bara ett fördummande samhälle är så fäst vid gärningsmannens etnicitet att andra vidkommande faktorer helt glöms bort” /…/ ”
Om det behövs kan vi även prata om gärningsmännens bakgrund. Men vi har inte råd att att låta debatten om kvinnors utsatthet kapas av människor vars intresse för kvinnors rättigheter väcks först när de vädrar gärningsmän med en annan hudfärg. Låt oss samtidigt minnas att etnicitet ibland nämns, även när det saknar relevans /…/
Det är en balansakt, och den utförs bäst av den som håller sig neutral till konsekvenserna. Nämn etnicitet när det behövs, låt annars bli. Det är inte svårare än så”

Banke tillskriver avsikter till de som framhäver förövares etnicitet vid sexualbrott samt anklagar polisen. Han berättar inte enligt vilka kriterier Metro anser att etnicitet behöver nämnas. Banke säger att etnicitet ibland nämns, men från 1 november 2015 till 13 januari 2016 (detta nummer) har mängder med övergrepp mot kvinnor redovisats för i Metro, och etnicitet har aldrig nämns.

Nästa artikel i ämnet är en 2/3-dels sida om Metros fredagsartikel om övergreppen som  fortsätter på den inslagna vägen. I Metro finns upprepningar av ord som ”fördomar”, ”myter”, ”falska påståenden”, ”myter”

”-anledningen till att Metro valde att byta ut ettan var att det på nätet och i det offentliga samtalet ofta sprids falska påståenden om sexuella trakasserier och våldtäkt”.

Åtgärd som föreslås i Metro är: ”belysa debatten”, ”ställer många frågor”, vill att man”pratade mer”.

Så även debattartiklarna; i Metro-debatt.se, sägs om artikel apropå tafsande på konserter, ”Etnicitet är inte problemet”. Framsida genljuder av Metro-debatt, ”Konserttafsandet har funnits länge”. Debattinsändaren av Peter Lindholm, tidigare Metro-medarbetare har rubriken, ”Tafsande på konserter är inget nytt fenomen”

”Konserttafsandet är knappast ett nytt fenomen som kommit med flyktingströmmarna… ’Taharrush game’, sexuella grupptrakasserier har blivit inneordet på hat-och trollsajterna efter att övergreppen under ’We are Sthlm’ uppdagats”.

Lindholms insändare är en kontra-artikel, med inslag av angrepp på alternativ media. Då problemen med sexuella övergrepp på konserter eskalerat pga invandringen kommer Metro med en kontra-artikel som försöker frånskriva kopplingen till invandrarna. Ett sådant argument är att tafsande har förekommit före invandring. Trots att ingen påstått att tafsande inte förekommit före invandringen.

Det som påstås på ”hat- och trollsajterna” är att problemet har ökat i omfattning. Genom att dra bort uppmärksamheten från frågeställningen besvarar Lindholm sin egen fråga. Inom argumentationsanalysen kallas detta att göra en ”Halmdocka”⁴.

LILLA BERLIN

Så tar Metro till det tunga artilleriet; en framsida, helsida. Bokstavlig helsida. Allt utom en liten reklamsträcka i nedre delen är bild ur serien Lilla Berlin av Ellen Ekman, som är återkommande i Metro. Texten som förklarar varför de har en hel sida med en serie, som oftast brukar var i litet format och inne i tidningen, lyder:

”det här serien skulle egentligen ha publicerats i ett litet format bredvid horoskopet. Men när vi insåg att den var viktigast i hela tidningen så tänkte vi om. Läs varför på sidan 2”.

Text i serierutan lyder:

”Augusti 2015:

A (kvinna): 98% av alla som misstänks för våldtäkt i Sverige är män. (not till BRÅ, 2014)

B (man): Alla män är faktiskt inte så! Det är en fråga om individer!

Januari 2016:

B: Alla invandrare är våldtäktsmän!

A: Vad hände med att det var en individfråga?

B: Man måste faktiskt kunna se strukturer…”

Låt oss analysera denna förstasida: I första raden påstår kvinnan A att 98%, (dvs i princip alla), ”Alla våldtäkter begås av män”. I sitt svar tolkar mannen B påståendet som: ”Alla män begår våldtäkt”, vilket är fel. Det är inte det kvinnan säger. Det kvinnan A påstod var att (i princip) ”Alla våldtäkter begås av män”, inte att ”Alla män begår våldtäkter”.

Serierutan nedanför inleds med att mannen B säger: ”Alla invandrare är våldtäktsmän”. En märklig utsaga, som till skillnad från kvinnan A:s påstående inte har en fotnot med källa. Det är omöjligt att veta var påståendet kommer ifrån. Om någon hävdar eller säger detta i någon av de forum Metro kallar ”hat- och trollsajter”⁵ borde det kunna beläggas. Snarast borde mannens utsaga vara en statistisk siffra som meddelar hur många våldtäkter som begås av invandrare. I tabellform ser diskussionen ut på följande sätt:

	Ruta 1:	Ruta 2:
Påstående:	Alla/de flesta våldtäkter begås av män.	Alla/de flesta invandrare begår våldtäkt.
Tolkning:	Alla/de flesta män begår våldtäkt	Alla/de flesta invandrare begår våldtäkt.

Hade diskussionerna i de två rutorna varit konsekventa hade de sett ut på följande sätt:

	Ruta 1:	Ruta 2:
Påstående:	Alla/de flesta våldtäkter begås av män.	Alla/de flesta våldtäkter begås av invandrare
Tolkning:	Alla/de flesta män begår våldtäkt	Alla/de flesta invandrare begår våldtäkt.

Exemplet ovan är att dra satslogiska slutledningar. I dem utgår man från utsagor, premisser, och drar en slutsats. Inom satslogiken finns det flera slutledningsregler och dess skuggor, dvs deras ogiltiga motsvarigheter. I fallet ovan används regeln Modus ponens. Uppställt enligt Modus ponens ser diskussionen i ruta 1 ut som följer:

Premiss 1: Om det sker en våldtäkt så begås den av en man

Premiss 2: Det sker en våldtäkt

Slutsats: Alltså har den begåtts av en man

En giltig slutsats. Den följer med nödvändighet av premisserna. Tolkningen i rutan ser ut så här:

Premiss1: Om det sker en våldtäkt så begås den av en man.

Premiss 2: Det finns en man

Slutsats: Alltså har det begåtts en våldtäkt.

Denna slutledning är ogiltig. Den är Modus ponens skugga och en sammanblandning av tillräckliga och nödvändiga villkor; att det finns en man är inte ett tillräckligt villkor för att det skall ske en våldtäkt. I ruta 2 försiggår följande diskussion:

Premiss 1: Om det sker en våldtäkt så begås den av en invandrare.

Premiss 2: Det sker en våldtäkt

Slutsats: Alltså har den begåtts av en invandrare.

Vilket är logiskt giltigt. Sedan kommer vi till hur de två serierutorna skiljer sig. Hade tolkningen av utsagan varit konsekvent med ruta 1 hade tolkningen sett ut på följande sätt:

Premiss 1: Om det sker en våldtäkt så begås den av en invandrare

Premiss 2: Det finns en invandrare

Slutsats: Alltså har det begåtts en våldtäkt.

Det gör den emellertid inte. Istället ser tolkningen ut exakt som påståendet i samma ruta:

Premiss 1: Om det sker en våldtäkt så begås den av en invandrare

Premiss 2: Det sker en våldtäkt

Slutsats: Alltså har den begåtts av en invandrare.

Detta är ett giltigt resonemang enligt satslogikens regler. De två rutorna använder sig av olika former av resonemang genom att byta ut orden i premisserna. En konsekvent satslogik skulle varit att i ruta 2 slå fast att alla/de flesta våldtäkter begås av invandrare.

Huruvida detta är sant eller inte vet vi inte då Brottsförebyggande rådet i sin rapport 2005 slagit fast att det inte är meningsfullt att registrera etnicitet på våldtäktsmän.⁶ I likhet med alla andra artiklar i ämnet är dessa artiklar kontra-artiklar som publiceras på grund av den ökade uppmärksamheten av sexuella trakasserier begångna av invandrare.

En ny helsida är en artikel av Malin Hansson: ”Experter slår hål på sex myter om våldtäkter”.

Presentation av Johanna Cardell, nyhetschef:

”Viktigt stoppa lögnerna. I veckan har debatten om sexuella övergrepp blossat upp. Igen…. Mäns sexuella våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som behöver belysas – men ingenting blir bättre av att de myter och rena lögner som sprids på nätet och i det offentliga samtalet. Därför har vi tagit hjälp av fyra experter för att slå hål på några av de vanligaste felaktiga påståendena om våldtäkter och tapetserat vår förstasida och löpsedel med Ellen Ekmans lysande seriestrip. Dagens etta är viktigare än någonsin”

Ovan rubrik finns en faktaruta: 2015 anmäldes 17 605 sexualbrott; 5828 rubricerades som våldtäkt.

”Bakgrund. Bland personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar är andelen som utsatts för sexualbrott högre än bland personer som själva är utrikesfödda och bland personer födda i Sverige med minst en inrikesfödd förälder, enligt NTU (BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning, min anm)”⁷

Stor rubrik: ”Experter slår hål på sex myter om våldtäkt”. Experterna är Klara Hradilova Selin, utredare på BRÅ; Jerzy Sernecki (ev Sarnecki, min anm), kriminolog; Hans Knutagård, forskar om maskuliniteter och om män som blivit våldtagna av män; Elisabeth Massi Fritz, försvarsadvokat.

Ingen av experterna är från Brottsofferjouren, eller är en av de som själva blivit utsatta.

1. Sverige är drabbat av en våldtäktsvåg
   Svar K H Selin: Det stämmer inte, eftersom i Sverige registreras varje enskild händelse. Om en person våldtas 52 gånger räknas det som 52 våldtäkter, i andra länder bara en.

Tyvärr bemöter inte Selin frågan om den eventuella ökningen eller ger några siffror.⁸ Hon tar inte heller upp frågan om nya fenomen, som Nyårs-tafsande i Köln eller de sexuella trakasserierna under festivalen We are Sthlm.

2. Alla våldtäktsmän är män
   Svar, K H Selin: nej, 98% är män.

Det känns meningslöst att ta upp detta som en ”myt”. Problemet med män som blir våldtagna av kvinnor är marginellt.

3. Killar kan inte bli våldtagna

Se punkt 2

4. Du borde vara rädd – överfallsvåldtäkter är vanliga
   Svar K H Selin: De är en väldig liten andel av de anmälda våldtäkterna. Ca 2-300 årligen. Det vanligaste är ”i hemmet av en person man känner”.

Det är svårt att varför denna punkt ses som en myt. Det finns ingen källa på att någon påstått något annat än att överfallsvåldtäkter är en liten del av de som begås. Frågan om de är ”vanliga” borde snarast tolkas som frågan, är de mer vanligt förekommande idag än förr.

5. Men hen hade ju kjol och var flörtig, så hen bad om det
   Svar, E M Fritz: Det är aldrig kvinnans fel, ”Vi måste arbeta med attityderna i samhället”

Inte heller här finns en källa till påståendet. Jag har svårt att uppfatta det som en samhälls-”myt” att kvinnors klädsel skulle vara en ursäkt för våldtäkt och har aldrig stött på den.

6. Alla våldtäktsmän är invandrare
   Svar, J Sernecki (ev felstavning, min anm): Stämmer inte, men ”invandrare som gärningspersoner är överrepresenterade bland de våldtäkter som klaras upp av poliser”. ”huvudförklaringen är att det finns socioekonomiska skillnader mellan majoriteten svenskar och de med utländsk bakgrund”. Brottsoffer är mer benägna att anmäla om förövaren är en invandrare, poliser är mer benägna att utreda och rapportera misstänkta med utländsk bakgrund. ”Att invandrare från vissa länder har en annan kvinnosyn kan påverka sexualbrott, med det finns det för närvarande ingen forskning som visar”.⁹

Mörkertalet vid sexualbrott är stort. Små övergrepp anmäls inte:

”Enligt kriminologen Jerzy Sarnecki behövs mer forskning om sexualbrott och efterfrågar mer engagemang från staten. -Det finns alldeles för lite fakta att använda sig av inom området sexualbrott. Det kan man lätt avhjälpa genom att staten beställer och då ger bidrag för den forskningen”

Efter denna massiva propagandaoffensiv fortsätter Metro i en kolumn av invandraren Evyn Redar om de ”sexuella trakasserierna som skett på sommarfestivalen We are Sthlm”. Många fokuserar på ”förövarnas etnicitet och kultur”, men de är inte ”skrivna för att stötta mig som kvinna, utan mer för att kunna rättfärdiga rasistiska åsikter”. ”Använd inte mig för er rasism”. Ordet rasism återkommer fem gånger i artikeln.

Ytterligare artiklar följer i samma anda: Språkkrav på dansk nattklubb pga sextrakasserier av ”utländska män”, fördöms av Amnesty. Men även kolumnerna fortsätter i samma stil.

Kolumnen av Lisa Magnusson berättar att praktiskt taget ingen är öppet rasistisk.”Magkänslan handlar inte om raser utan om kultur som ett slags kollektiv natur”. Det har skett sexuella övergrepp i Köln och We are Sthl. Men invandrare är ingen homogen grupp. De som begick brotten visste vad de gjorde. Det behövs inga kurser för invandrare att de inte skall använda sexuellt våld¹⁰. Alla är inte ansvariga för någras brott. Det finns en fara i att ”sluta se andra som människor”, dvs individer.

Det verkar inkonsekvent med den tidigare artikeln av samma författarinna, Lisa Magnusson, 20 mars 2012, där hon apropå invandrarnas våldtäktsbenägenhet skrev att

”det kanske inte är så konstigt att någon som flytt undan våld och tortyr själv är känslomässigt invalidiserad och beter sig illa”.

Dvs. att man inte kan skylla på invandrarna själva när de begår våldtäkter i Sverige. Då var de inte individer utan grupp med gemensamt beteende. Kolumnen är även inkonsekvent med Metro 15 januari 2016 som tog upp som ett argument mot män att de står för 98% av våldtäkterna.

En debattartikel, också en helsida, är skriven av Julia Engström, skolkurator: jag anklagas för att ha indirekt orsakat våldtäkter pga jag inte är mot invandrare, men:

”Otryggheten kvinnor känner har inte kommit med invandringen, den har funnits här hela tiden… alla som utför sexualbrott enligt honom är män med utländsk bakgrund… Män med utländsk bakgrund är något överrepresenterade inom uppklarade våldtäktsbrott i Sverige, men studier visar att den socioekonomiska skillnad som finns mellan majoriteten män med svensk bakgrund gentemot män med utländsk bakgrund är en viktig inspelande faktor”.

Spelar in gör även att de flytt

”från krigsdrabbade länder, fördomar samt Sveriges bristande sätt att motta invandrande människor”.

Kvinnors utsatthet är inte begränsat till nationalitet eller kultur. Det finns överallt och i alla tider, att tro annat är ”skamlöst och naivt”. Det gemensamma är att de är män.

Även serien Lilla Berlin fortsätter på samma tema: följande diskussion utspelas:

Man: ”Invandrare som kommer hit har en annan kvinnosyn. De måste lära sig våra svenska värderingar och behandla kvinnor med respekt, som vi gör”.

Kvinna: ”Jag håller inte helt med dig där……”

Man: ”Håll käften din äckliga jävla horfitta! Någon borde våldta dig ditt vidriga lilla PK-luder!!!”

Man: ”Var var jag…? Jo, de svenska värderingarna! Vi måste värna om våra kvinnor…”

BADHUSVÅLDTÄKTER

Metros rubrik lyder ”Risker för flyktingbarn i badhus. Simning. Många kommuner har öppnat sina badhus för de ensamkommande flyktingbarn” (sic). Ökning av tillbud pga de är inte simkunniga. Svenska livräddningssällskapet vill komma in på asylboenden för att utbilda tvåspråkiga simlärare,

”Bad kan vara en ’helt fantastisk ’möjlighet till integration, menar Mille Örnmark, ordförande i Svenska badbranschföreningen”.¹¹

Samma dag, 25 januari 2016, rapporterar Expressen om hur en flicka våldtagits på Eriksdalsbadet,

”Enligt uppgift handlar det om ensamkommande flyktingbarn”.

Expressen berättar också hur det skett en stark ökning av antalet sexuella ofredanden på badhus i Sverige. Metros artikel om faror för flyktingbarn på badhus kom som ett svar på de allt mer uppmärksammade sexuella trakasserier som vissa invandrare gjort sig skyldiga till på badhus. En ytterligare indikation på att det rör sig om en kontra-artikel är att det dagen efter, 26 januari, kommer en artikel om just dessa sexuella trakasserier – utan att Metro, till skillnad från övriga media, nämner etniciteten på förövarna.

I Metro kommer en liten notis i nedre hörnet om Eriksdalsbadet, det har skett en ”misstänkt våldtäkt”, flera sexuella trakasserier, ökad polisbevakning.¹² Även i Belgien sker samma sak: ”Asylsökande kan portas från badhus”, pga sextrakasserier från irakier mot 11-åring.

Cissi Wallin, frilandsskribent och programledare skriver i en kolumn i Metro att hon vill kunna bada utan att bli tafsad på.

”småflickor som knappt kommit in i puberteten utsätts för grovt sexuellt våld när de badar med sina kompisar. Då kommer jag nämligen ha svårt att inte bryta mot lagen och utdela våldsamma sparkar mot dessa gärningsmäns nedre regioner. (Det daltas med dem. Sluta med det) oavsett ursprung (Det går att vara mot rasism och inskränkning av kvinnors rättigheter samtidigt)
Att klä sig i svart och uträtta något slags självutnämnt medborgargarde med devisen ’skydda våra kvinnor’ eller liknande är också skäl nog för strikt utegångsförbud…
(jag vill inte) ’skyddas’ av våldsromantiserande rassesvin som använder fejkat civilkurage för att få chansen att misshandla folk med invandrarbakgrund. Överallt pratas det integration och flyktingfrågor, just nu kokar frågan”.

Retorisk metod hos Wallin är att tillskriva avsikt. Kolumnen är en kontra-kolumn som skapats efter sextrakasserier på badhus begångna av invandrare.

På grund av de uppmärksammade sexuella trakasserierna begångna av invandrare ger Metro ut ett helt nummer enbart avsett att dra bort fokus på invandringen. Det börjar med en debattartikel,

”För mig är det uppenbart att ni så kallade ”vikingar” inte alls bry er om kvinnor – ni vill bara ha ensamrätt på att tafsa”.

Kolumnen av Lisa Magnusson heter ”Är det inte ironiskt så säg” och består av satir mot medborgargarden, (gruppen) Folkets demonstration och (sajten) Avpixlat för de säger sig skydda svenska kvinnors heder. Magnussons retoriska metoder i sin kolumn är satir och sarkasm.

En till debattartikel av Leone Milton slår fast att de män som nu säger sig vilja värna kvinnor vill bara pinka revir. Det har alltid varit otryggt i Sverige. I rapporter om ”Köln, Kalmar, Malmö, på We are Sthlm och på badhus som Eriksdalsbadet” ser vissa bara ”det onda män från andra länder gör oss?”. Numret tar upp att könsobalansen i Sverige nu är större än i Kina, pga att ”71 procent av migranterna är män”.¹³ Men det uppfattas inte som ett problem av Metro.

Hela detta nummer av Metro är ett kontra-nummer:

• Först en artikel om hur svårt det är på ett boende för flyktingar. Avsedd att skapa sympati.
• Sedan Magnussons kolumn där hon öser förakt över de som oroar sig över nya problem i samhället som invandringen för med sig, och försöker göra något åt dem (demonstrationer, diskussioner, bevakning).
• Sedan en debattartikel som tar upp sexuella trakasserier och ofredanden.

Alla dessa artiklar och kolumner är en direkt respons på de eskalerande bråken på flyktingförläggningarna och det ökade antalet sexuella ofredanden som invandrare begått. En sak ingen tar upp är kritiken från vad som kallas revirpinkare. Den går ut på att otrygghet har visserligen alltid funnits i Sverige, men vad som skett i och med invandringen är enligt alternativmedia (eller är vad de frågar om):

1. Ökning av våld mot kvinnor,
2. Överrepresentation av invandrare i brott mot kvinnor
3. Grovheten i våldet och hoten, och de sexuella trakasserierna.
4. Nya företeelser som hedersvåld, könsstympning och barnäktenskap, vilka var okända i Sverige innan invandringen.¹⁴
5. Känner sig kvinnor i Sverige otrygga? Enligt Metro själva är svaret ja¹⁵. Frågan som kvarstår är, känner de sig mer otrygga idag än vad de gjorde innan invandringen?

Att ta reda på svaren görs genom brottsofferstudier¹⁶. Det har inte gjorts någon sådan undersökning i Metro. Inte heller har de rapporterat om en sådan undersökning om den existerar. Inte heller har Metro uppmanat samhällets institutioner att genomföra den.

I början av 2017 kommer en undersökning som bekräftar att ja, människor i Sverige är mer otrygga än förr. Metro nämner överhuvudtaget inte denna rapport. Göteborgsposten skriver:¹⁷

Ökningen är den största sedan mätningarna startade 2006…

Andelen kvinnor som utsatts för sexualbrott ökade under de senaste tre åren från 1,4 procent till 3 procent av den kvinnliga delen av befolkningen.

-Det är en fruktansvärd ökning, säger (BRÅ:s generaldirektör) Wennerström.

En annan förklaring kan vara att det varit mycket debatt om sexuella övergrepp mot kvinnor på offentliga platser, till exempel festivaler, det senaste året.

-Vi tycker att detta är alarmerande, men exakt vad man ska göra åt det har jag inget svar på, säger Wennerström.

Wennerströms förklaring är att det ”kan” varit ”debatt”, inte att det faktiskt förekommit en ökning. Det förnekas inte, men tas inte upp huruvida det faktiskt varit en ökning i verkligheten. BRÅ, liksom all övrig media, väljer att inte ta upp etnicitet på förövarna.

I likhet med Metro samt all övrig media har han inga lösningar och inga svar. Inte heller att undvika problemet genom att stoppa invandrare från att komma in i Sverige och/eller skicka hem dem som begår brott.

FÄRJEVÅLDTÄKT

Som om det inte räckte med otrygga badhus begår invandrare sexövergrepp även på färjor. Det har skett en våldtäkt på en färja, en studentkryssning . Händelsen relaterar till insändaren på sid 20:

”ytterligare tre män anhållna misstänkta för delaktighet i våldtäkten ombord på en färja i mitten av förra veckan. Enligt ett pressmeddelande från åklagarmyndigheten är de nu misstänkta männen i samma åldrar som de sedan tidigare häktade, två 19-årigar (sic) som i helgen häktades på sannolika skäl misstänkta till våldtäkt”

Händelsen skedde 30 mars, en vecka före artikeln. Underligt att Metro inte har skrivit om våldtäkten tidigare. Flera andra tidningar tog upp händelsen. Debattartikeln av Stina Stefansson, 19-årig student, berättar vad som är godkänt i Metro:

”jag var på kryssningen där en tjej blev våldtagen och där flera killar senare greps misstänkt (sic) för brottet (Jag känner) manshat… extremt mycket fylla och så ett heteronormativt, patriarkalt klimat… Snälla män, ta lite ansvar…. skapa en miljö där ingen är rädd”.

I detta nummer har man en – kort – artikel om våldtäkter på en färja. Omedelbart kommer en kontraartikel om att män är ansvariga, inte svenska eller utländska män, utan ”heteronormativt, patriarkalt” män. Samtidigt undviker Metro att nämna etniciteten i sin artikel, liksom i denna debattartikel. Andra media som skrev om samma händelse undviker även de att nämna etnicitet. Den närmaste beskrivningen är att de är ”Västeråsare”.¹⁸

Tyvärr går det inte att ta reda på om det stämmer att Metro, Aftonbladet, Expressen, Dagens nyheter och Sveriges radio, mörkar etniciteten på förövarna, då ingen av dem tar tar upp frågan.

FLER SEXTRAKASSERIER PÅ FESTIVALER

Metro återger en rapportering av polisens kartläggning av sexuella ofredanden. De som skett på festivaler

”utgör en mycket liten andel av det totala antalet anmälda ofredanden mot personer under 18 år.

I de här sällan förekommande händelserna som skett mer organiserat kan vi se att det finns en överrepresentation av nyanlända flyktingungdomar…

En annan form av sexuella ofredanden som fått mycket medial uppmärksamhet är de som skett på badanläggningar.

Vid drygt hälften av de polisanmälda fallen har det funnits en skäligen misstänkt som i majoriteten av fallen varit en asylsökande pojke.”

Observera språket: ”anmälda” ofredanden, och ”under 18 år”. Det är exempel på vad alternativmedia kallar teknikaliteter. Genom metoden kan man tolka siffror på ofredanden på ett sätt och antalet ”anmälda” ofredanden på ett annat. Lika manipulativ är ordval som ”pojke” och poängtering att de ofredanden som kommit med invandringen är ”sällan förekommande” och en ”mycket liten andel”. Omskrivningar för att få situationen att verka bättre.

I artikeln finns inte ett enda förslag på lösningar. Men det är intressant att Metro publicerar att de som begår sexualbrott i badhus och på festivaler är invandrare.

Metros upplägg är att först publicera en artikel om problem, sedan publiceras kontra-kolumn, vars avsikt är att dra bort uppmärksamheten från kopplingen till invandrare.

Nya sexövergrepp har skett på tysk festival, liknande de i Köln. Tre gripna. ”okända” gärningsmän. Metros artikel nämner inte att förövarna i Köln var invandrare. Eller etnicitet på de nya. Åtgärden från det svenska samhället är en ny poliskampanj mot tafsande, ”Många inser nog inte att det här är ett brott”.

Metro kastar in en av de mest politiskt korrekta skribenterna, kolumnisten Viktor Banke som skriver ”Rasa inte mot rättsväsendet” även om en 33-årig man (invandrare, min anm) dödade och släpptes, fyra unga män (invandrare) friade för våldtäkt och en IS-jihadist kommer undan utvisning genom att söka asyl.

”Rättsväsendet är ett komplext system av folkvilja som möter principer som krockar med principer som möter rättigheter som ställs mot andra rättigheter”. ”Och att en domstol inte främst skipar rättvisa, utan prövar bevisning”.

Banke tar parti för de kriminella invandrarna. Han kunde kommit med konkreta förslag för att skydda de svenskar som betalat hans utbildning till jurist. Tex att misstänkta jihadister inte har rätt att söka asyl förrän deras status som terrorister utretts. Banke vill inte ha ett rättssamhälle. Han tar parti för invandrare pga deras status som ”utsatt” grupp. Oavsett konsekvenser.

Nästa svenska festival i farozonen är Bråvalla-festival. Pga sextrakasserier på WeAre Sthlm ”diskuteras” tryggheten på festivalen. I Metros serie, Lilla Berlin visas en bild från en festival; mannen känner frihet, kvinna tänker oroligt på våldtäktsrisk.

Det dyker upp artikel efter artikel om övergreppen: ”kritik mot festivalerna ökar efter övergreppen”. T.o.m. ministern och centerpartisten Annie Lööf är rasande efter festivalövergrepp” (etnicitet nämns ej). Lööf lägger fram förslag mot hedersbrott och mot ”ofredandet av kvinnor på musikfestivaler, om våldtäkter som fortsätter ligga på en hög nivå”. I en artikel om fem sexualbrott uttalar sig bla advokaten Elisabeth Massi Fritz som tar upp händelserna på färjan i mars, Tensta 2013, och så vidare.

De som uttalar sig i Metro återkommer hela tiden, tex Fritz ovan har skrivit två likadana artiklar i ämnet sexuella trakasserier samt varit expertvittne (2016-03-09, 23-5, 15-01). Numret är ett kontra-nummer om de sexuella trakasserier som invandrare utsätter svenska kvinnor för.

Trots flera artiklar, kolumn och insändare tar ingen upp etnicitet som faktor. Åter måste vi hålla i minnet att Metro inte anser att de mörkar, dvs. ”systematiskt och av politiska skäl väljer att inte rapportera vissa fakta”. De tar inte med vad som inte är relevant. Enligt Metro är tanken på att ta upp etnicitet en fixering och diskriminering, inte en åtgärd för att minska brottslighet.

Ett exempel på hur Metro tänker är artikeln om hur polisen ”Ändrade sig. Polisen JK-anmäls för formulering”. Värmlandspolisen anmäls av privatperson pga skrivit ””ensamkommande barn” skyldiga till sexuella övergrepp i Karlstad i helgen.

”Polisen tog i måndags tillbaka uppgifterna och ändrade på sin hemsida. – Jag har ingen förklaring till varför det skrevs på det sättet, normalt sett försöker vi vara så generaliserande och svepande som möjligt, sade (lokal polischef)”

Situationen är exempel på vad alternativ-media kallar mörkande.

En av Metros återkommande serier, ”Granqvist bildande”, för fram cirkelstatistik om inlägg från män på sociala medier, de flesta påminner om att ”inte alla män våldtar”. I en helsida, själva framsidan, tas upp om myter, bla kallas det myt att ”Sverige är särskilt utsatt för våldtäkter”. Förklaring enligt Metro:

”Sverige sticker ut i världen med sina höga våldtäktssiffror. Men många länder är dåliga på att redovisa våldtäktsbrott, har andra definitioner eller har lägre anmälningsgrad, vilket gör att det är svårt att jämföra siffror länder emellan”

Exakt samma sak som sagts tidigare i Metro apropå varje våldtäktsvåg skapad av invandrare. Viralgranskaren (en av Metros grupper för källkritik) säger att ”I sociala medier påstås ofta att Sverige ligger i toppen som våldtäktsland. Men enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, finns inga belägg för det”. Sverige är högt i våldtäktslistan pga högre benägenhet att anmäla och utvidgat begrepp 2005. Vissa länder har inga rapporterade fall alls. Enda sättet att veta är brottsofferstudier.

Bråvallafestivalen ”tvingats anpassa arrangemanget efter tidigare års sexövergrepp”, En annan artikel berättar att ”97 anmälningar om ofredande på festivaler – 60 av dem läggs ner”, ”nästan omöjligt att utreda”. Festival ”oundvikligt att det sker en viss mängd brott”, ”Det finns några stycken som inte kan hålla fingrarna i styr”. Varför dessa var mindre vanliga före invandringen tas inte upp. Inte heller etniciteten på den utländske Gothia cup ledare som begått sexuella övergrepp på tre tonårsflickor. En debattartikel av två unga kvinnor RFSU vill motverka sexbrott, som är ett ”samhällsproblem”. Anmälningar ökar på festivaler, om de ökat i verkligheten, ”debatterats flitigt”. Giv upplysning och undervisning till ”Nyanlända och asylsökande”

Ingen föreslår att lösa problemet genom att inte ha några nyanlända. Istället att alla problem kan lösas med upplysning och information. Grundinställningen är att alla problem beror på bristande kunskap eller insikt. Artikeln tar heller inte upp överrepresentationen av invandrare som bevisligen ligger bakom sexövergrepp på festivaler.

Det är dags för festivalen We are Sthlm igen, ”Många ofredanden väntat enligt polisen”, 50 mot 21 förra året. Mer förebyggande, mer belysning, synlighet och kameraövervakning. En debattartikel av Åsa Leijer berättar om otryggheten, ”Jag är jävligt trött på att inte kunna välja mina egna vägar oavsett tid på dygnet, mängd alkohol i blodet eller val av kläder”. ”förbannad att ansvaret ska ligga hos mig”. ”Jag vill ha en förändring”. Inga förslag. Inga lösningar. Inget utom klagomål.

Finns det några förslag någonstans i Metro? Vi får reda på att det inte skett sexbrott på Göteborgs kulturkalas, pga åldersblandning, ”värdegrundsarbete”, ”Det mångfaldsarbete vi satsar på utgår från att alla skall visa varandra respekt” säger verksamhetsansvarig. Metro tar även upp anklagelsen om att mörka. ”Polisen får inte mörka uppgifter”.

”Polisen har anklagats för att mörka uppgifter om övergrepp på ungdomsfestivalen ’We are Sthlm’ och brott kopplade till asylsökande. Nu har polismyndighetens etiska råd yttrat sig över när polisen får offentliggöra uppgifter om etnicitet, religion eller sexuell läggning… Rådet slår fast att polisen inte får mörka känsliga uppgifter, det måste finnas sakliga skäl för att offentliggöra dem och de måste vara relevanta i sammanhanget”

I Metro har det under undersökningsperioden förekommit dussintals med exempel på gärningar begångna av invandrare, positiva och negativa. Vid positiva händelser har Metro alltid framhållit etnicitet. Vid negativa har tidningen inte rapporterat etnicitet. Två förklaringar är möjliga: antingen är ingen av dessa negativa händelser sakliga och relevanta. Eller också finns det inget tillfälle då Metro anser att det är väsentligt att nämna etnicitet, för den händelse ett övergrepp skett.

4. ”DOM SÄGER DET FINNS INGA ENKLA LÖSNINGAR, JAG SÄGER: JOBBA HÅRDARE!” – BART SIMSON 

Noter