• Källkritik
• Bilder
• Manipulation – ordval, teknikaliteter, presentation

KÄLLKRITIK

Februari 2016 öppnar med en kolumn av Nina Åkestam som har fått många mejl ”angående att jag i höstas skrev att svenska folket är positiva till att vi tar emot många flyktingar”. Svarar alla här för

”Det känns viktigt i och med att högerextrema organisationer ofta säger sig representera ’folket’ eller ’svenskarna’. Eftersom jag är forskare är det självklart för mig att inte argumentera för något utan fakta från en ordentlig källa”. 46% vill att politiker lägger

”mer fokus på att lösa de utmaningar som invandringen för med sig”… ”I Sverige är vi jätteduktiga på att mäta och räkna saker. Om fler utnyttjade det och tog reda på fakta innan de hasplar ur sig saker skulle diskussioner bli mycket intressantare”.¹

Kolumnisten Viktor Banke, biträdande jurist och skribent instämmer, ”Vem tänker på källkritiken?”. Efter terrorattentatet i Belgien sprids rykten,

”på sociala medier är rasister inte sena att utnyttja situationen. Mot bakgrund av de senaste dagarnas debatt om de så kallade alternativa media letar jag mig dit”.

”På den största” nämns rykten, utan källor eller artikelförfattare att fråga. Den mer mainstream-mediala tidningen Expressen däremot tar upp ett rykte som sedan direkt avvisas. ”Det är som att bevittna en reklamfilm för de källkritiska, traditionella medierna i nutid”. ”nästa stora alternativa nyhetssajt”, har inget om Bryssel. Bara soldyrkare.

Viktor Banke ger retoriska metoder i sitt förhållningssätt till alternativ media:

• Det första Banke gör är att kalla motståndarna för ”så kallade” alternativ, dvs han underkänner i inledningen att de är alternativ. Liksom vi tidigare sett från andra, framför allt professor Strömbäck.
• Nästa teknik är att inte nämna namn. De två sidor han hänvisar till kallas ”den största” och ”nästa stora”. Det är samma teknik som Banke använde i sin tidigare kolumn då han nämnde sina egna åsikters förespråkare med namn, för att sedan kalla meningsmotståndare ”Andra”, dvs de har inget namn.
• Det finns en elitism i Bankes presentation; Expressen beskrivs som proffs, äkta journalister vilka verkar i de ”traditionella medierna”. Bankes budskap är att amatörer göre sig icke besvär. Journalistik och nyhetsrapportering skall ges av utbildade, godkända rapportörer. De är de enda som uppfattar koncept som källkritik. Inte underförstått, utan rakt uttalat är att ”så kallade alternativa media” inte klarar av detta, och att de har fel, och att man bör undvika dem.

”den största” är för övrigt avpixlat: avpixlat.se

”Nästa stora” är Nyheter idag. Artikel återfinns på: http://nyheteridag.se/soldyrkare-lever-langre-liv/

Även kolumnisten Jack Werner är för källkritik. Det är dåligt med privat ”kritik mot medierapporteringen”, de är ”oseriösa undersökningar”. ”På olika bloggar och sajter påstås att 97 procent saknar förtroende för Aftonbladet, och att 86 procent anser att det råder diktatur i Sverige”. I en annan kolumn säger Jack Werner att ”nätet är fullt av fejkade citat… bilder på fejkade, hotfulla tweets som tillskrivs författaren Henrik Arnstad upp på sociala medier”. ”Den verkliga utmaningen ligger i att se när ett fejkat citat gömmer en ljusskygg agendas försök att ömsa skinn”.

I många artiklar skriver Metro om nödvändigheten av källkritik och hur alternativa media har en ljusskygg agenda. Metros inställning är att den ende som klarar av jobbet är den professionelle journalisten.² I en kolumn skriver Hillevi Wahl, ”författare och journalist”, om källkritik:

”Metros Viralgranskare startade för snart två år sedan så var det för att för att journalister var dåliga på att granska välklickade historier och rykten som fick stor spridning på nätet”,

men det fungerade inte för

”vi vill bli lurade. Vi vill inte veta sanningen. Vi vill egentligen bara få vår egen världsbild bekräftad… – folk vill inte veta”.

Många hittar på att ”invandrare är roten till allt ont” och ”bekräfta andra uppenbart störtlöjliga stereotyper”. När ”vi får upp pulsen” tjänar vissa pengar. Det är

”nästan alltid muslimer, fattiga, svarta och syrianer som hängs ut som skyldiga… Som alltid sparkar vi nedåt. Drivkraften är pengar, och hat. Och rädslor”.

Bilden måste nyanseras. Och det görs av

”erkända viralgranskare som Sofia Mirjamsdotter, Emanuel Karlsten, och halva journalistkåren” samt ”en av Viralgranskarens grundare, Jack Werner”

I kolumnen upprepas ”vi” nio gånger. Även här finns en elitism i att ”folk” inte vill veta. Till skillnad från journalister. Observera att Wahl skriver i Metro att vägen till sanningen är Metros eget projekt Viralgranskaren. Hon försöker övertyga läsarna att ”vi”, kommer på fel väg om ”vi” söker sanningen utanför Metro.

BILDER

På själva framsida till ett nummer av Metro berättas om en ”Språkkurs för asylsökande. På väg in i svenska samhället”. Texten följs av en stor bild med tre glada skrattande unga människor, en man, två kvinnor, som går mot kameran. En annan framsida visar en stor bild med barn, ”Flyktingar skyndar sig till Sverige”, pga snart stängda gränser. En helsida om att det är synd om flyktingar har med en bild med namngivet barn och ”mamma och pappa”.

Artiklarna med bilderna är liksom framsidorna är att framväcka positiva känslor för invandringen.

Sedan tar Metro fram det tunga artilleriet: Helsida med bild, ”EFTER FLYKTEN Ny artikelserie i Metro”, ”korta berättelser från dem som flytt krigets Syrien”, ”Efter flykten – en artikelserie där du får möta människorna bakom siffrorna och läsa om deras väg in i det nya livet”. ”Man flyr inte för att få bidrag”.³

Roger, 25, som flydde för fyra år sedan, nu arbetar i Sverige, utbildar sig till apotekare. Bild med leende ung man. Ovanligt ljust hår och skägg för att vara från Syrien. Del 2, ”Elsie, 26, från Hasakeh i Syrien, flydde för två år sedan. Nu jobbar hon på Rädda barnen med att hjälpa ensamkommande flyktingbarn och pluggar för att få svensk läkarlegitimation”. Bild med leende, arbetande, ung, vacker kvinna med blonderat hår.

Metros satsning Efter flykten ger för andra gången positivt exempel på lyckad integration. Förra gången var det apotekare, nu läkare. De är unga, vackra, utbildade, välanpassade.

Emy 25, hade ett bra liv, fyraårig ekonomiexamen, sedan kom kriget. Många som flytt från Syrien har hög utbildning. säger Emy. Bild på leende, ung kvinna med blonderat hår.

Åter presenteras en flykting som ung kvinna, relativt vacker, högutbildad. Kommentaren om hög utbildning är inkonsekvent med Metro 2015-12-17, ”ibland analfabeter” och 2016-02-11, s 6: ”alltfler av dem som flytt till Sverige saknar gymnasieutbildning”.

”Efter flykten”, sista delen, om Noura, 23, från Syrien, ”som vill bli journalist”. Halvsida. Ung, leende kvinna berättar att ”Det finns mycket okunskap och fördomar gentemot oss syrier”.

En Metro-artikel har rubriken ”Tusentals flyktingar måste flytta till våren”. ”Andra lösningar kan bli båtar och pråmar och Migrationsverket hoppas även på att nya kommuntvånget ska ha effekt”. Bild och namn på familj, man med fru och treårig dotter.

Bara några dagar tidigare, i Metro 18/2, slogs fast att

”70 procent av de asylsökande vuxna och 90 procent av de ensamkommande barnen som kom till Sverige i fjol var pojkar och män”.

Här presenteras en orepresentativ bild på flyktingar. Istället för en grupp unga män, visar bilden en familj med man, fru och en treårig dotter.

En stor bild med ”de 15-åriga kusinerna från Afghanistan” som bor i familjehem, tar upp det mesta av framsidan.. Vacker bild med leenden. En artikel om en flyktingfamilj som levt i ovisshet fem månader. Bilden visar hur pappa pussar sin dotter och moder håller i bäbispojken mot bakgrund av en lekpark för små barn. Bilden kan ses i relation till statistiken att de allra flesta invandrare är ensamma män som lämnat sina familjer. Statistiken framkommer inte av bilden.

Metro berättar att regeringen vill öka antalet medicinska åldersbedömningar,

”Idag presenteras en omfattande kunskapsöversyn av medicinska åldersbedömningar”, ”Förra året kom 35 369 ensamkommande flyktingbarn till Sverige, fem gånger fler jämfört med 2014” (barn) ”har mer rättigheter och för med stöd och annat boende än vuxna. De kan inte heller skickas tillbaka på samma sätt som en vuxen”.

Bilden som ackompanjerar artikeln är ca 4×4 cm. Man ser ryggtavlor vid en tågstation. Texten ”Barn eller vuxen – det är frågan”. Bilden visar ryggtavlor, inte ansikten. I en liten bild. Det finns ingen möjlighet att avgöra ålder eller motsvarande.⁴

En artikel om handlar om ”Mahmood, 24, inspirerar andra unga flyktingar”. Bild på leende ung man. ”lärde sig språket rekordsnabbt”, arbetar, betalar skatt. Sedan följer en stor artikel med bild på leende ung man i glasögon som ”kämpar för att bli en del av Sverige”, från ”första stund har det varit viktigt för honom att integreras i det svenska samhället”, kan tala svenska efter fem månader. Bor med syster, svägerska och hennes två barn. Vill inte åka hem för

”han tycker är alldeles för osäkert för att kunna leva i”, ”Jag skulle behövt göra militärtjänst… Om du dör kommer ingen att ta reda på varför”

Tråkigt att höra, men det låter knappast som det är överhängande fara för hans liv. Är detta tillräckligt asylskäl? Att man ”tycker” att man har det ”osäkert”?

Metro fortsätter med samma stil. En artikel om invandrare som lärde sig svenska på åtta månader och arbetat som advokat, 28 år och med en glad ljus min på bilden. Stor artikel med bild, ”Kom till Sverige förra året – nu har hon jobb”. Sverige är bättre ”på att integrera invandrare på arbetsmarknaden” än andra länder.

”arbetslösheten bland utrikes födda är fortfarande hög och högre än för infödda svenskar och skillnaden lär öka. Utmaningarna är stora och framåt 2018 kommer arbetslösheten att öka markant när fjolårets stora flyktingvåg ska söka sig ut på arbetsmarknaden”

Artikel medger att arbetslösheten kommer att öka på grund av invandringen. Samtidigt försöker den dölja detta genom positiv rubrik, bild med leende invandrare och positiva beskrivningar.

En helsida med bild av nyanlända, ”Byråkrati i vägen för sommarjobb”. Glada unga män. Följs av en bild på poliser som visar polisernas ryggtavlor i en mörk, hotfull miljö.

Samer som är ”utbildad civilingenjör och skribent” och 29 år, ler mot kameran, säger att permanenta uppehållstillstånd istället för tillfälliga har gjort Sverige unikt. Bild med två leende, blonda unga kvinnor som enligt rubriken ”Ger handfasta råd. ’Mötet mellan människor är superviktigt’”. De har ”skrivit en instruktionsbok för hur man som etablerad kan hjälpa nyanlända i Sverige” med ”uppmaningar” och påpekar att ”Integration får inte vara en envägsprocess, alla måste ta ansvar för att skapa ett öppet samhälle”

Artikeln talar om tvåvägsprocess, men i verkligheten lägger den över allt ansvar på svenskarnas bemötande – liksom alla hittillsvarande liknande artiklar i Metro. Metro innehåller H&M reklam, en stor bild där två av fem barn är invandrare. Den följs av reklam för Kappahl där fyra av sju invandrarbarn. En annons för företaget Pling innehåller fyra personer, en i hijab

Hotell blev asylboende får vi veta i en artikel som har en bild av en man, fru, två små barn, går i solsken mot kamera, vackert hotell i bakgrunden. En helt orepresentativ bild finns i en intervju av en kvinna 26- år, högutbildad. En artikel om syrisk ung kvinna med bebis, på bild, som blivit utsatt för hot. Och utöver fotografier kommer serie-bilder under temat sex och liv, en tecknad bild med svart man och vit kvinna, av Niklas Wennergren.

En helsida i Metro berättar om mer miljarder till kommunerna pga invandringen. Bild på små barn på stor, tom järnvägsstation, omringade av stora poliser. I en insändare hoppas författaren att asylsökande stannar efter fred och inte åker tillbaka, vi har råd för

”Allt som går till flyktingmottagning, går vidare rätt in i det svenska samhället och bidrar till mer jobb, ökade skatteintäkter i varje led de passerar och skapar inkomster och välstånd för alla”

Insändaren missar att ekonomin inte stimuleras av bidrag. Artikel följs av en känslomässig bild med ett barn. Samma gäller historien om ”Amal 26, I vårt hemland var vi framgångsrika, det kommer vi att bli här också”, Amal har blivit antagen till masters-utbildning i ekonomi. Bilden som följer på artikeln visar en ung kvinna med ljusare hår än de flesta från Syrien, ensam i ett vinterlandskap.⁵

Nästan en helsida i Metro går åt där Leila Berjaoui, 22, berättar hur hon samlar in kläder till flyktingar. Artikeln följs av tre bilder. Observera hur den positivt laddade artikeln om klädinsamling till flyktingar (s2), fick nästan en helsida och tre bilder. Artikeln som berör ett problem med asylanter inblandade skuffas undan till nedre fjärdedelen av sid 4, med en bild. Bilden visar två polisbilar och en skuggestalt med texten ”Tungt beväpnad polis”. Eftersom texten handlar om invandrare borde det vara just invandrare, asylsökande, på bilderna. Istället har Metro valt att inte ha en bild på asylsökande samtidigt som de skriver om mord och bråk. Istället visas en bild på polisbilar.

MANIPULATION – ORDVAL, TEKNIKALITETER, PRESENTATIONER

Metro ger en helsida med rubriken ”Maktlös i väntan på det magiska ordet”, dvs avslag eller inte. Och berättar om mötesplatsen Otto för invandrare. Där råder oro pga ”höstens bräder på asylboenden och morden i Trollhättan”. Sverige har förändrats sedan 2011 enligt invandrarna. Då beskrevs inte flyktingarna som ett problem i nyheterna” till skillnad från nu 2016. Metro presenterar sedan statistik över könsskillnaderna i invandringen: mellan jan-nov kom 29 565 pojkar, 2 615 flickor. Österåker vill ta emot fler flickor, ty de har nu ”144 ensamkommande flyktingbarn varav tre är flickor”. Till och med i Metro-debatt står att ”Vi måste ta emot fler asylsökande kvinnor”… ”menar Sveriges kvinnolobby”. Och en artikel skriver att ”70 procent av de asylsökande vuxna och 90 procent av de ensamkommande barnen som kom till Sverige i fjol var pojkar och män”, hitkomna skall få utbildning i jämställdhet.

Att Metro, liksom de flesta, inte fattar att denna könsobalans innebär problem är ett mysterium för psykiatrin. För övrigt visar tandundersökningar att det handlar om män, inte pojkar. En annan fråga är: När beskrevs flyktingar som ett problem? I vilka tidningar? Inte i Metro. Tyvärr finns ingen källa till påståendet så man kan inte göra en jämförelse.

Metro presenterar en debattartikel av Per Fosshaug, fd bandyspelare, 51 som ”leder det somaliska bandylandslaget, som har sitt säte i Borlänge”. ”Grabbar med utländsk bakgrund är den grupp som anser att idrotten har störst betydelse för dem jämfört med andra grupper, men idrott har också stor betydelse för tjejer med utländsk bakgrund”.

Andra artiklar följer som berättar positivt om välutbildade invandrare. De är ”Läkare, sjuksköterskor och lärare – de syriska flyktingarna har mycket att bidra med till det svenska samhället. – Den syriska flyktinggruppen är väldigt välutbildad – många har en akademisk bakgrund,”.⁶ Lika gullig är historien om Agneta, 51, som öppnade sitt hem för ”ensamkommande flyktingbarn”, en 15-åring, ”väldigt go kille, kan visa känslor och kramas”.

Det är dags för Metro att ge en motivering för all denna invandring. Det ges i en kolumn av asylrättsjuristen Viktor Banke kallad ”Till asylrättens försvar”,

”Flyktinginvandringen är vår viktigaste fråga och vi pratar om den hela tiden. Trots detta är det inte enkelt att förstå vilken princip vi nu följer. Ska vi bibehålla människors ovillkorliga rätt att söka asyl i Sverige, eller överge asylrätten?… att stänga landet (är en) tankefigur”.

Hösten var en ”stor framgång för asylrätten”. Sverige var oförberett att ta emot 163 000 asylsökande, men gjorde ”En fantastisk insats”, ”Nu återstår frågan hur myndigheterna ska arbeta ifall en liknande situation uppstår”.

”En del skriker om en svensk systemkollaps, trots att det är uppenbart förljuget. Andra påpekar som svar att svensk ekonomi går som tåget, trots att den största utmaningen inte är ekonomisk utan social. Några anser att vi inte kan ta ansvar för all världens flyktingar trots att vi inte tar ansvar för en bråkdel, medan vissa påpekar invandringens vinst, trots att det varken är anledningen till att människor flyr eller att vi tar emot dem. Och så håller det på. Argument och motargument som förvirrar snarare än förtydligar, som befäster positioner snarare än att utkristallisera en linje att förhålla sig till. Så hur skall vi göra?

Nationalekonomen Joakim Ruist föreslår ett avskaffande av asylrätten och vill se ett max-tal för antalet flyktingar. Timbro har givit ut tre essäer med olika förslag, samlade under namnet ’Migrationsdebattens karta. Tre liberala perspektiv’, vilka alla är läsvärda. Andra vill helst bara stänga landet omedelbart.”

Kritiker av Metro skulle säga att Banke själv är en del av de befästa positionerna, vilket visar sig av retoriken i hans artikel. Ordet ”trots” upprepas fyra gånger, som för att understryka att han har rätt. En standardmodell inom retoriken är upprepningen. Mer dold är presentationen av olika sidor. Banke skriver (mina format-ändringar):

”Nationalekonomen Joakim Ruist föreslår ett avskaffande av asylrätten och vill se ett max-tal för antalet flyktingar. Timbro har givit ut tre essäer med olika förslag, samlade under namnet ’Migrationsdebattens karta. Tre liberala perspektiv’, vilka alla är läsvärda. Andra vill helst bara stänga landet omedelbart”

Den första och andra åsikten presenteras av ett namn (understruket), samt en positiv presentation eller omdöme (fetstil). De flesta som deltar i samhällsdebatt känner till den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Den tredje åsikten kommer från ”Andra” och är att ”stänga landet”, det saknar någon form av positivt omdöme eller hänvisning till någon särskild titel eller organisation.

Förslaget att ”stänga landet” kommer från ”Andra”. Inte ett namn, märk väl, utan bara från de ”Andra”. Att undvika att sätta namn på de som förespråkar åsikten är en form av härskarteknik, så kallat osynliggörande. Banke lägger inte till någon beskrivning av ”Andra”. De har inga titlar, ingen organisation, ingen gemenskap som de är en del av.

För att illustrera Bankes härskartekniker ger jag ett påhittat exempel: Tre personer, Per, Pål och Lisa, diskuterar kommunaltrafik på debattsidorna. De tre ståndpunkterna är buss (fetstil), spårvagn (kursiv) och tunnelbana (understruken).

-Varje gång buss nämns, nämns även deras fördelar samt vilken bildad och sakkunnig herre Per är som minsann underbygger det han förespråkar!

-Varje gång spårvagn nämns påpekas hur läsvärt det är att ta del av argumenten samt vilken påläst och utbildad man Pål är och att han minsann vet vad han pratar om!

– Sen’ finns de an’ra som gilla tricken……….

Inte bara liberaler får utrymme i Metro som återger att ”Att få alla nyanlända i arbete blir en stor utmaning”, säger LO, den bör inte bekostas med skattehöjning eller sänkning av välfärd. Observera ordvalet ”utmaning”. Istället för negativt ord som ”problem”. Men ALLA delar av samhället framstår som vinnare i frågan om ökad invandring enligt Metro: idrottsrörelsen har fått 20 extra miljoner pga flyktingsituationen, ”Idrottsföreningar över hela landet gör redan fantastiska insatser för att ge nyanlända en meningsfull och rolig sysselsättning”. Även vården får dra sitt strå till stacken när Metro berättar om kritik från läkare mot åldersbestämning av flyktingbarn, för man kan inte exakt veta om någon är ”17,9 eller 18,1 år säger” ordföranden i barnläkarföreningen.

En av anklagelserna från alternativmedia mot mainstreammedia är att hänga upp sig på teknikaliteter. Skillnaden 17,9 år eller 18,1 är inte relevant. Enligt alternativmedia kan man faktiskt veta när någon är tolv respektive 45. Båda kallas flyktingbarn, placeras på samma boende, och 45-åringen våldtar barnet (2016-02-24). Det skulle inte behövt hända med åldersbestämning. Istället vägrar läkare delta och smiter de undan sitt ansvar genom hänvisning till en irrelevant gråzon.⁷

Debattinsändare fortsätter med ett evigt propagerande för invandring. Navid Modiri skriver att ”Sverige har länge försökt trycka ner frågor kring invandring och rasism”. ”Sverige har fått ”utmanande förändringar”. Man skall kunna få uttrycka sig utan att ”bli kallade rasister, idioter eller outbildade”. För första gången står en artikel upp för att även de som kritiserar invandringen skall få yttra sig.

Trots alla försök från Metro att framställa allt med invandring som positivt kan inte ens de dölja problemen. I en artikel berättas att hemlöshet ökar pga fattigdom, ”Bakom ökningen står framför allt nyanlända och EU-migranter”. ”Med den nya lag som träder i kraft i mars kan flyktingar anvisas till kommuner som tidigare varit ovilliga”.⁸ Observera ordvalet ”anvisas”, det är neutralt. ”Tvinga” eller ”kvotera” är negativa.

Politiker återkommer i Metro, men aldrig invandringskritiker. Åsa Romson, MP, vill öppna Sverige igen, för ”Vi behöver migration”. Varför berättar hon inte. Centerpartistledaren Annie Lööf vill hellre ha lägre standard ”för flyktingar än sätter ett tak för antal asylsökande”. Och för att framstå som folkliga följer Metro upp detta med en debattartikel som åter hänvisar till allas rätt till asyl. Samt till invandrares höga kompetens. Artikeln är inkonsekvent med Metro-kolumnisten Johan Norberg som berättar att de flesta invandrare saknar utbildning.⁹

En riktigt tung röst som också förespråkar invandring till Sverige och dyker upp i Metro är riksbankschefen ”Ingves: Invandringen drar upp Sveriges ekonomi” för den har en ”stimulerande effekt”. ”Flyktingkrisen ger extra skjuts åt svensk ekonomi”. ”Finanspolitiska rådet, en expertmyndighet” säger ”en av de största utmaningarna för Sverige på många år (men) det behövs fler enkla jobb med låga löner”, för att få in nyanlända, annars ”bakom hörnet väntar problem”. Detta instämmes på en framsida som berättar att pga ”Flyktingkrisen” är välfärden under press. ”Utmaningen blir att få flyktingarna i jobb”

Finns det någon kritik mot invandring eller invandrare överhuvudtaget i Metro?

Tja, en artikel berättar i snyftform hur migranters läger i Calais rivs. De drivs ut med tårgas. Invandrarna berättar att de vill inte söka asyl i Frankrike, de vill till Storbritannien. Orsaken är helt enkelt att Storbritannien har bättre välfärdsförmåner. De är alltså lycksökare och inte flyktingar. En helsida berättar att kriget i Syrien nu pågått i fem år. Metro startar en insamling ”för att lindra nöden i flyktinglägren”.

Det har knappast alls tidigare sagts i Metro att man skall hjälpa i hemländer. Enda undantaget är en debattartikel 2015-11-27. Tidningen har bara skrivit att invandrare skall komma till Europa. För de har ”rätt”.

Men Metro återvänder snart till vanliga banor. En debattartikel berättar ”Så kan vi bidra till ökad integration”, ”en fråga som många nyanlända är i en utmärkt position att lösa”, ”Vi vill ta tillvara den kunskap som finns hos flyktingar och nysvenskar”. Internationellt sett berättas om ett nytt förslag, ett avtal EU – Turkiet. För att undvika att ”desperata människor ger sig ut på livsfarliga sjöresor”. 30 miljarder. ”Statsminister Stefan Löfven uppger att Sverige är berett att satsa mer om pengarna inte räcker. Regeringen är också redo att avstå från sin begäran om att tusentals asylsökande i Sverige ska omfördelas till andra EU-länder”.

En artikel berättar om hur bostadsbolag frågar om de som vill ha bostad har ”traditionella svenska namn”¹⁰ eller utländska. Och i en kolumn berättar Lisa Magnusson, att det är ”ytlig analys” att skylla terror på islam,

”I Sverige tänder de politiska makthavarna ljus för de döda i europeiska terrordåd med ena handen. Den andra handen försöker stoppa anhöriginvandringen med ödesdigra konsekvenser för de syriska kvinnor och barn som stannade i korselden mellan IS och diktatorn Bashar al-Assad medan deras män och pappor försökte staka ut en säker väg hit”

Kolumnen är avsedd att skapa sympati för dessa män, som tidigare nästan alltid kallats ”ensamkommande flyktingbarn”. Nu är de vuxna ”män och pappor” vilka tagit risker som spår-utläggare. Sedan läggs skulden för deras kvinnor och barns utsatthet över på Sveriges makthavare.

I april återkommer en kolumn av Lisa Magnusson om Lars Vilks, hot är sorgligt, ”lika sorgligt är de rasister som använder honom för att hetsa mot muslimer”, sorgligt är även de som ”menar att det är onödigt att uttala åsikter som sårar andra”.

”Men att tycka att Lars Vilks får skylla sig själv år inte bara att antyda att han är ett våldtäktsoffer som har en lite för kort kjol på sig. Det är även att verkligen indela människor i vi och de, de civiliserade och dem vi måste akta som barn. Som inte kan spela efter samma regler som vi andra.

Sverige var det första landet som avskaffade censur. Det var 250 år sedan i år. Vad de ystra jubileumsfirarna glömmer nämna är att det gjordes kraftiga inskränkningar i denna lag så sent som in på mitten av 1900-talet.

Utgivningsprivilegium och transportförbud hindrade den fria opinionsbildningen från att bedrivas och distribueras”.

Och idag hindras fri opinionsbildning genom tidningar som Metro, vilka aldrig tillåter kritik eller avvikande åsikter. Lisa Magnussons hyckleri är vedervärdigt.

En Metro-artikel berättar att ”kostnader för migrationspolitiken beräknas uppgå till 70-80 miljarder kronor… Det minskar regeringens utrymme för nya reformer”. SD:s Oscar Sjöstedt kallar det sinnessjukt och ”tycker att Migrationsverket borde få klara sig utan höjningen, utan att precisera hur det skall gå till”

Vad Metro inte preciserar är hur deras kommentar mot Sjöstedt går ihop med tidigare kolumner om att inte ställa grupper mot varandra och att resurser inte kan ta slut (2016-03-07 eller 2016-04-11)

Apropå resurser läser vi i en kolumn av Norberg att ”De företag som skapar välstånd och jobb är nämligen utsatta för sådant rofferi”, dvs statlig skatt. Norberg vill ha skatteparadis. Norberg säger, till skillnad från alla andra i Metro, att man måste skapa resurser innan man kan använda dem.¹¹ Vill man exempelvis ha en tårtbit behöver man enligt de övriga inte baka en tårta. Eller köpa en eller arbeta i utbyte för den. Det enda man behöver göra är att hänvisa till att sina mänskliga rättigheter och att man har ett lika stort värde som de människor vilka arbetat eller betalat för sin tårtbit. Därmed har man rätt till tårta.

Viktigaste frågan för svensken idag är invandringen, medger Metro i en artikel. Marie Demker, professorer i statsvetenskap i Göteborg säger att åsikterna blir mer polariserade.

”en ökad andel som ser flyktingfrågan som ett samhällsproblem och en ökad beredskap att engagera sig i organisationer som vill stoppa invandringen”.¹²

I en kolumn uppmanar Nina Åkestam till att tolka utsagor välvilligt, ”Folk missförstår med flit, eller letar efter minsta lilla felskrivning eller lucka i resonemanget för att kasta sig över just den detaljen”. Påminner om alternativmedias kritik mot teknikaliteter. Vilket Metro gör sig skyldiga till hela tiden. Man påminns om talesättet att inte kasta sten i glashus.

En traditionell retorisk teknik är satir och ironi. Det används i en Metro-kolumn av Viktor Banke mot SD, ”skandalernas parti”. ”Svenska väljare tolererar inte extremism, amatörism och bristande respekt för media”. Bankes anklagelse att SD inte har ”respekt” tyder på elitism, och är inkonsekvent med artikeln 26 maj.

För att återgå till den internationella sidan av saken läser vi i Metro att EU-kommissionen oroas över Sveriges skuldsättning och bostadsbrist, vilket hindrar ”integrering av migranter”. ”Andra ’utmaningar’ som betonas är de fallande resultaten på utbildningssidan och det stora inflödet av flyktingar”. Nytt är citattecken runt ordet ”utmaning”. Kanske är det svårt att uppfatta sjunkande skolresultat som något annat än ett problem, oavsett hur mycket man kallar det något annat¹³. Artikeln är inkompatibel med Tanvir Mansurs kolumn 2015-11-09, där han sade att Sverige, världens mest skuldsatta land, skulle låna ännu mer pengar till att öka invandringen.

Och Mansur återkommer med sin klagan över hur saker fungerar i Sverige. ”Polisen måste stoppa nazismen”. Demonstration i Borlänge var ”hets mot folkgrupp”. Ge inte demonstrationstillstånd, anser Mansur. Nya artiklar med rubrik som ”Integration”, inte ”Flyktingkrisen”. Den ”ideella stiftelsen Reach for change som Metro varit med och grundat”, ”stötta och bygga upp olika integrationsprojekt”, ”Det stora antalet ensamkommande barn och unga är en historisk möjlighet för Sverige”. Ett nytt ord. ”Möjlighet” istället för ”utmaning” Även rubriken visar på en ny fas i hanteringen av invandringen. Metro berömmer sina egna projekt.

Inför sommaren kommer en kolumn av Lisa Magnusson: John Hron torterades till döds 1995 av tonårsnazister. Man blir inte populär genom att säga ifrån och vara jobbig. Kräver mod, ”utmanar makten och stör ordningen”. Under undersökningsperioden har ingen av kolumnisterna tagit upp exempel på brott från invandrare mot svenskar som påminner om John Hron mordet. Exempelvis överfallet på Carl Erik Cedvander. Det skulle kunna användas som exempel på oprovocerat överfall och tortyrliknande misshandel, men det används inte i Metro. Inte heller skriver Metro ut etniciteten i sin artikel om Cedvander.¹⁴

Metro får en ny debattchef, Soraya Hashim, invandrare, som har ”arbetat för Rättviseförmedlingen”, ”När du vill nå ut med din åsikt till alla så ska Metro vara det självklara valet. Vi är inte bara Sveriges största tidning utan också den som har bredast läsekrets”. Vill ”alla känner att de får delta”.

De sista artiklarna i ämnet är en kolumn av invandraren Mansur som berättar om en stackars man skall utvisas till Bangladesh, arbetstillstånd kontrolleras av arbetsgivare, ny organisation för de som söker jobb i Sverige ” De är allt från ekonomer och ingenjörer till arkitekter… Många av dem jobbar inom restaurangbranschen eller med andra ’enkla jobb’”. Samt en artikel om att burkini-förbud hävs i Frankrike, FN är glada, för det är ett ställningstagande mot ”religiös intolerans och stigmatisering av muslimer”.

III RESULTAT